Triangelnät...

AteljéLivingRoom
JerryLinder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Kartläggning i Södertälje stad

År 1913 utfördes en kartläggning över Södra, den del av Södertälje som skulle föräras med en järnvägsstation, förutom den hamn som tidigt fanns där. Stationen hette länge Södertälje Södra, till skillnad mot Södertälje Central, som Centrum hette då jag växte upp, ja ända tills vi fick en ny station där ute, Södertälje Syd. Idag heter stationen på Hertig Karls väg Södertälje Hamn. Så nu vet du det...

I går åkte jag ut till Södra, den del av staden man förr kallade Näset.

När man började staka ut Södertälje Syd, då Järna inte längre var föremål för den nya stationen, då spåren skulle gå över Fläsklösa mitt i fjärden före Brandalssunds sund. Sten som arbetade på stadens kontor fick idén att man borde kosta på att dra hela spåret ner mot staden, och då hamnade stationen vid Fågelsången, och gamla spåret mot Tvetaberg och Strängnäs kunde läggas intill det nya, liksom spåret mot Järna och Mölnbo och Gnesta, lokalspåret, från Södertälje Hamn och Centrum.

Där stod jag och somade in kyrkan mitt i byn, och började ana vidden av goda tankar.
En gång kommer man att bygga ut staden mot väster, till min barndoms sjö, Lanaren, som har sitt utlopp vid Bränninge, där även vatten från Måsnaren rinner ut i Östersjön och förenar sig från vatten från Mälaren (Flodområde 62) och det som flyter ut i Trosa hamn (Flodområde 63 där jag är sjölvutnämnd ambasadör de creatörs.

Nedanför mig rann vatten från stadens dagvattensystem, ut i Saltskog fjärd, och det var här de första båtarna tig sig in till stades centrum, vikingar och handelsmän. Vattnet stod högre då, eller marken befann sig lägre efter den stora inlandsisens verkningar. Sedan vikingatiden har marken höjt sig ca 5 meter. Sedan 1900 har den lyfts upp ur havet precis 36,7 cm till 1970 års riksavvägning. Stadens kontor har gjort en undersökning av 20 punkter utefter en linje i norr och söder, och en i öster och väster. Annars brukade man säga att höjningen är en halv meter på hundra år.

Förra gången, omkring 1913, när Stens jämlike stadsbildare tänkte till, kom man på att det vore smart att dra järnvägen, dubbelspåret, till Näset, från Östertälje i en kökt bana på en bank och ytöver en ny bro, och vidare på banken till den plats där stationen ligger, och där vattentornet står för dåtidens ånglok, och så över en bro igen, och vidare till en bro igen, och så fram till berget som redan var genomborrat av en kort tunnel mot Strängnäs...

Hela vägen från kanalen, där alla massor hämtades går tågen på en hög bank fram till Södertälje Syd.

Inte nog med det, man fick härmed en förbindelse mellan vattenfart och järnvägsfrakt som inte störde varandra. Men det jag egentligen kom på när jag stod där uppe där ännu bara några provgropar var grävda, var att det var då, 1913, som Södetäljes första koordinatsatta punkter låg som stomme i den nya moderna kartan över stan. där kyrkspiran var origo(under korset), och där två befintliga Kartverkspunkter var ungångspunkter jämte trp.5 (Kyrkan).

En lantmätare, vars namn jag glömt drog upp linjerna och markerade en triangelkedja kors och tvärs över kanalen från den första kartverkspunkten: Trp.1. Trp.2 ligger på berget söder om Brunnsängs Centrum. 3:an ligger vid Karlhov på andra sidan kanalen, liksom 4:an, och 5:an är nollan på kyrkspiran. 6:an och 7:an ligger på östra sidan, men 8:an ligger vid Saltskog med utsikt till Fågelsången, vilken nu är borta på grund av fullmogen skog. 11:a ligger på Halls holme, och 12 är den andra kartverkspunkten, vilken ligger vid kraftledningen söder om Bränninge gård.

De sista punkterna lades ut av den lantmätare som fick genamn år Triangelkedjan:
Ahreskog. Areskogs triangelkedja skapades för att användas vid kanalens nya sträckning genom åsen vid Igesta, där triangelkedjan korsar dubbelspåret och Kanalen.

Den gamla stråckningen för järnvägen var lägre placerad och går i en ravin förbi Gamla Ridskolan och korsade kanalen invid Världsholmen, där den böjde av mot Saltskog där en rik herreman, känd får sitt konstintresse, vilketresulterat i en populär konstsalong på Djurgården: Liljevalks. Genom att en person satsade pengar på dragningen av järvägen i slutet av 1850 (tågen passerar Mölnbo 1861) kommer Saltskog station att bli en verklighet.

Denna gång var det Sten som vände sig till politiker i Södertälje och lyckades med ett genidrag rubba Statens okänsliga nerver, är det inte fantastiskt...så säg!