PRESSMEDDELANDE/ den 5 juli 2010

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Förlåt mig, jag har felat!

En vandring längs den logaritmiska spiralen...

Cabaré Munspelet på Mjölktåget!!!

Jag äxte upp på landet på somrarna. Vi hyrde en liten torpstuga en km från bondgården, därför kan jag än idag känna hur varmt och skönt det är att trampa i en färsk koblajja. Men på vintern när vi ungar gick i skolan då bodde vi på Gula gården i staden Södertälje. När jag var vid pass 10 år gammal bytte jag till mig ett munspel mot en cyckelpump, bergis, fråga Berra. Berra du vet, han som spelade munspel och bas i Chicago Express. De har visst lagt ner nu, men Berra är still going strong. Sedan fick jag ett gammalt dragspel, ett riktigt gammalt. På dragspelsmuseet i samhället ovanför Mora finns ett likadant, Nordiska Musikförlaget står det på´t. Jag lärde mig Elvira Madigan för den gamle dragspelaren Eddie Karlsson, försäljare av musikinstrument hos Harry Andersson. Men det vart lite töntigt med dragspel, fast Burken han spelade Rock på sitt. Förresten spelade jag på Nalen samma kväll som Burken, men då spelade jag kontrabas i Hecto´s skiffelband där mina skolkamrater Torgny Hallberg, Togge, och Lars-Tore Sjögren, Lasse, var med, samt Berra och hans bror Hans, Hasse Pettersson. Med oss fanns också gårdens B-lag, men hetast bland tjejjerna, Gobec´s. Bosse står som b i deras band, och jag hade nyss varit till stockholm och köpt varsin kontrabas mellan två tåg, som Bosse brukar säga.

Det blev ganska mycket spelningar i Södertäljetrakten. Jag var inte med så länge, men Göran, som står som G i deras skiffelgroup, och Togge spelade på Kiviks marknad och lite här och där. Dessutom följde de varandra i lumpen där de var uttagna till underhållningsdetaljen. Sedan flyttade jag till de djupa skogarna och lämnade grabbarna åt sitt öde. Ända tills vi skulle fylla 50 år. Lasse först. Jag träffade Togge av en slump i rulltrappan på Luna, och ropade att jag hade Fantomenfilmen. Vi hade nämligen en sportklubb på Gula gården; och när vi var 11 år, 1954, hade vi en tio-kamp som filmades av Leffe Thossson som fått låna sin mammas kamer. Aurora Thorsson var tidigt ute och filmade centrum i staden när den revs. Dessa sekvenser har vi fått låna och Togge har redigerat och visat på biblioteket. Flera visningar kommer att ske tillsammans med Tabermans fotografier och vykort. Vi kommer nog att få visa flera av våra filmer.

Just nu håller Togge på med en film om Uffe Ingvall. Lasses ungdomskärlek och fru, Maudan, är född Ingvall och var syster till Uffe. Tyvärr dog hon alltför tidigt vid drygt 50 år ålder. Uffe är en genuin konstnär och är en etablerad målare och musiker. Fiol är hans instrument. Uffe har en son som också tillhör stjärnorna från Södertälje. Själv har jag inte tid att spela, men när jag då och då råkar stöta ihop med mitt gamla munspel drar jag några gamla låtar. Låtar som skulle få gamla tanter att gråta. På landet har jag en planta på gång. Han heter Max, men jag kallar honom MaskisenMaxDartanYang. Han har gener må ni tro; hans farmors pappa kom från en musikerfamilj på Sågartorpet i Vårdinge. Han hette Kurt Andersson och han spelade dragspel och hade kapell i Mölnbo. En midsommar tog jag fram mitt andra spel med knappar, och du må tro att det började klia i ningrarna på Kurt som var med för en gång skull. Han frågade lite försynt om han fick känna lite på mitt spel. Så klart!
Du det blev flera dygn som man hörde den ena gamla låten efter den andra. Sen frågade han var jag hade fått tag på mitt spel. I Stuvsta, sa jag, hos en gammal lirare som känt de flesta spelarna en gång i tiden. Efter några veckor fick jag höra att Kurt varit dit och köpt ett spel, och att han nu hade fått ihop ett gäng med pensionärer i Sumpan. Så kan det gå när inte haspen är på.

Vad jag ville säga med den här bloggenär att jag har srivit färdigt nu. Vägen till Wåhlinge Marknad, heter numera WahlingeSpaceMarket, där den logaritmiska spiralen visar vägen in på scenen. Och scenen ligger på Afrikas västkust, i Benin, som förr hette Dahomey, där jassens polyrytmer först utvecklades. Benin och länderna längre in i Afrika är de fattigaste länderna i världen och där florerar HIV och Aids värre än på någon annan plats. Pingstkyrkan i Södertälje stöder ett projekt för pojkar där, en skola som några från församlingen här i Södertälje har arbetat på. Dels att bygga och dels att driva. Vi är nära nu, du och jag, om du vill vara med; Du måste inte kunna spela munspel. Men du måste kunna läsa och måla kulisser. Var god läs:

>>> www.MilkRiverUniversity.se >>>

Som du vet finns det ohyra i de finaste trädgårdar, här kommer en; håll i dig!

Jag har länge hållit till i Kristinas lustiga trädgård; i viss mån är det väl jag som är lustigast här; jag gnager lite här och lite där. I jorden gräver jag också och gräset håller jag ner så ormar och annat som drar fram över gräsmattan blir fullt synliga för hennes små fötter. Ibland står jag i fönstret och tittar på hennes krokiga rygg, och när hon kommer in med ett knippe rabarber vattnas det i munnen på mig; då vankas det kräm kan man tänka. Kristina är lustig på det viset att hon aldrig ledsnar på att påta. Vid vår ålder borde det väl sluta klia i fingrarna; men inte på henne. Mina ligger helst över tangentbordet och hittar på dumheter; men icke Kristina. Förnst nu för lite sedan, helt plötsligt vräkte hon undan mig och började skriva, nästan som poesi; var får hon allt ifrån. Låg liksom och väntade, precis som vårblommorna med sina knoppar i jordytan. Och nu kan jag bar skriva när hon är ute, och det blir ju rätt mycket nu sedan våren kommit till Mälardalen. Nu kommer hon visst, bäst jag släcker ner. Har du tid nå´n gång kan du väl gå in på min hemsida, den har adressen: <<< www.MilkRiverUniversity.se >>> , men säg inget till Kristina...