Dipolär läggning...

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

I min profession talar man om polär inmätning av de objekt man vill ha med på en karta. Det betyder att punkten ifråga är polärt inmätt, alltså från en punkt i kartan, med en vinkel och en längd. Vinkeln tages från en annan känd punkt till objektet. Den riktningen man då får kallas bäring. Med hjälp av en kompass blir bäringen räknad från norr. På jordklotet har vi två punkter som benämnes poler; de är belägna mitt emot varandra, alltså diametrala.

Polär läggning, eller manodepressiv sjukdom, som man sa förut, är sådan att en människas sinnestillstånd förändras över tiden så att hon ena stunden är mycket aktiv och snabbtänkt, kanske rastlös och irriterande, byter om och blir slö och oföretagsam och trög i tankegångarna. Det enda botemedlet man haft till sitt förfogande är litium tabletter. Numera finns det andra mediciner, men inga som jag känner till.

Litium är en tvångsboja som man fäster till patienten så att hennes karaktär blir mera balanserad, och därvid lättare att ha att göra med, förutom att patienten själv får bättre kontakt med sig själv. Men...litium är också ett gift när det kommer in i kroppen, särskilt njurarna kan ta styk, och därför gör man regelbundna undersökningar på blodet för att utröna koncentrationen av vissa ämnen som har betydelse för funktioner i kroppen. Njurfunktionen t.ex. som kan ta stryk.

Jag själv har nu knaprat i mig litiumtabletter sedan jag fick min "dom" som jag säger. Ett läkarbesök 1975 i augusti, då jag var slutkörd genom för mycket arbete,och för stora ambitioner och förväntningar i min närmiljö, gav mig en bild av en person som skulle ta dessa medikamenter hela livet. Varför, frågar jag mig.
Hur kan man göra något så grymt mot en ung människa bara för att hon gått med huvudet in i väggen, som man säger idag.

Idag har många människor blivit deppiga på grund av att de kämpt för hårt, hårdare än deras person klarat av. Många gånger för att samhällsklimatet varit sådant att det inte passat deras personlighet. Datoriseringen har passat somliga som hand i handske, medan andra har avskytt den prosess som hanteringen tvingat fram. Särskilt lite äldre personal har haft det svårt att lägga om sina rutiner, och inte för att tala om dem som fått lov att sluta för att datorerna har tagit äver deras arbete i den stora prosessen. Datorerna är hyperproduktiva och massor av människor, särskilt äldre medarbetare har fått sluta av olika skäl, och lämnat plats för yngre människor med unga hjärnor som snabbt anpassat sig till de nya rutinerna.

Idag har vi en ny bild av att gå i väggen och bli depresiva, och det får mig att reagera på min egen medicinering. Jag ser inte i kontakten med sjukvården att man har tagit åt sig av dessa nya förändringar av vårt samhällsklimat.

Redan 1962 kom jag i kontakt med andra tankar inom läkarvården. Jag var den sommaren på Stensunds friluftsområde och skulle plugga matte, ty jag var lite svag i det ämnet. Men det blev inte mycket matte gjort, ty jag letade mig upp på folkhögskolans bibliotek, och där fann jag böcker om alternativ medicin. Jag läste om Are Waerland och Doktor Ragnar berg som varit i Tyskland och studrtat syra/bas-balansen i ämnesomsättningen, och så var det en professor Lindahl, på Linköpings regionsjukhus. Senare kom jag i kontakt med Alma Nissen och läste om Lilly Johansson.

Jag hade ingen aning om att mitt intresse låg åt det hållet, men så var det. Hela vår familj blev "frälst" och senare även min fru.

Doktor Ragnar Berg med nya kunskaper om Syra och bas i ämnesprosessen kom att dominera mitt tänkande i många år, och det dök upp flera kunskapskällor så småningom. Att vätejonen , en atom som förlorat sin elektron och blivit en angripare av vår natur, skulle dyka upp i den allmänna debatten, hade jag ingen aning om då när jag ivrigt promenerade upp till biblioteket. Men så småningom har bilden av den minsta enheten i det periodiska systemet fått en stor betydelse, och att andra ämnen i systemet agerar på ett högst avgörande sätt har jag läst i en bok om vätskebalans, utgiven av Studentlitteratur. Där står det i kapitlet om natrium/kalium-balans att kaliumjuner tillsammans med vätejoner går genom cellväggen och låter natriumjoner passera och hamna i den extracellulära vätskan som omger cellen. När det finns ett överskott av kaliumjoner i den intracellulära vätskan, blir trycket i cellen, osmos, större. Något styrs av hjärnan så att det goda trycket i cellerna skall uppstå. Detta något vet vi så lite om, och det är det som intresserar mig mest idag.

natrium och kalium. Dessa har förmåga att släppa ifrån sig en neutron, liksom väte. Det betyder att litium som jag inmundigar är mycket lika natrium och kalium vars yttringar i kroppen man känner till.

Jag har skrivit en kul ramsa om kaliums yttringar i kroppen; här kommer den: