En TREdubbel MOLLbergare...i DUR

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Som jag går i skogar berg och dalar...

Solen skiner på Moffas vandringsstråt, han är inte ensam längre!
Med sig på sin MELLANMJÖLKSAFARI, har han en gammal bekant som funnits där i bakgrunden i hela hans liv: Jesus Kristus från Betlehem.

En mollbergare gör man genom att stå med ryggen mot vattnet och kastar sig ut baklänges så att man gör en halv volt bakåt åch når vattenytan rak och fin, utan att ge ifrån sig ett alltför stort plask. Det ni grabbar och tjejer, men vad är en litterär mollbergare; vi får se. Vad som finns bakom ryggen har jag ingen aning om; än mindre MoffaFridolin, min ständige upprörare, som finns i min skalle tillsammans med den lugnare och beskedligare Kamrern, som också är förbaskat tråkig...

Det är märkligt att livet kan ta så många riktningar. Riktningr, bäringar, åt det och det hållet är MoffaFridolin bra på, eftersom jag själv arbetat som utsättare och mätningstekniker i Järna kommun och Lantmäteriet, samt Stadsingenjörskontoret i Södertälje i 40 år, och sett till att vatten och avlopp, samt vägar och hus kommit på rätt plats i terrängen. Nog har det varit en SAFARI allt, med många dagar i skog och mark, på vägar och gator i kvarteren, samt sköna dagar inne på kontoret och träffat kollegor, killar och tjejer med samma glöd.

Men ändå, Moffa, sedemera MoffaFridolin, har alltid haft en gnagande känsla av att vara placerad i fel fakultet. Kanske det beror på en alltför snar familjebildning och ansvar att "stålarna" ska räcka till mat och kläder till fru och barn. Gång på gång har han slitit sig från sin utsättarposition och slutat mäta in detaljer som skall läggas in på kartan, för att jobba ett tag med trasiga människor. Han har aldrig känt sig som religiöst dragen till någon församling, men ändå, alltid har han stått upp för heder och rättvisa och försatt sig i omöjliga positioner. Sist var det den där ungdomsgården för unga flickor på Bertorp i Skog och Ungdoms Regi. Det kostar på att vara en ståndaktig frälsningssoldat utan att ha en borg att springa hem till då det blåser snåla vindar; för det har det gjort. Man kunde ju tänka sig att kommunen, Södertälje kommun, skulle hjälpa till lite bättre än de har gjort. Visst måste man ha förstått att det var en riktig grej som Moffa höll på med. Det fanns ju synliga bevis hela tiden, och han uppvaktade olika instanser hela tiden och bad om hjälp.

Erfarenheter hade han med sig från barnaåren och resurser hade han med sig då han kom som Karlsson i Hemsöborna, en häst vid namn Rudolf, ett år gammal och alltför vek för att ridas. Men Moffa hyrde hästar från Taffsnäs i Gnesta, tre stycken fjordingar, och köpte en islandshäst, Bläsa, och en gottlandsruss, Assar, som blev föreningens maskot.

Ok, han fick uppmärksamhet; Förbundet utnämnse honom 1982 till bäste ungdomsledare och han fick en silveryxa i Folkets Hus i Stockholm där hela skogssverige var församlat. Även jordbruksministern, Svante Lundqvist. Tala i radion fick han också från Radio Klara. Men all denna oförståelse från alla håll var påfrestande på kropp och själ, och nu började en svår tid för Farbror Miltie stack upp sitt fula tryne i vår kommun. Farbrorn hette egentligen Milton Friedman och var professor i nationalekonomi på Chicago universitet i det mäktiga landet USA, ett land som lånade pengar och köpte vapen för dollar som man aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Farbror Miltie, som han kallas, har lärt upp en hoper med unga ekonomer som rest över hela världen och predikat om lycka och framgång för dem som redan är lyckliga. Att man skall passa på att roffa åt sig när det händer något som folk, småfolk inte behärskar. Som när den stora vågen svepte in över New Orleans härom året. Då passade man på att privatisera alla skolor, på det att fattiga människor inte fick den bildning som landet behöver. Till sist kommer all demokrati att rasa och rättvisan havererar. Egentligen har den redan gjort det.

Såna här tankar har Moffa haft i många år nu, och han har måst lämna sin förening för att ägna sig åt annat. Filmen, dokumentering av det gamla landet, som ännu hade någon styrsel. De unga som kommit, och som nu är bärare av vår nya kultur, som tyvärr kan synlas lite ihålig i Moffas medvetande. Det är nu han blivit MoffaFRIDOLIN.
Fridolin är Karlfeldts figur; han kan prata med bönder på bönders vis, och med lärde män på latin.

Moffa har haft en god vän som var amatörfysiker, och som kom på märkliga ting: LJUSETS UTBREDNING!!! Han hette Ingvar Åstrand, och de samtalade i 30 år. Nu har han en mentor, Sven Engblom, en gång hans chef på Stadsingenjörskontoret, och senare distriktslantmätare i Södertälje lantmäteridistrikt, där moffa en gång började som hantlangare 1959. Sven och Moffa har filosoferat i 12 år nu, och ofta har samtalen glidit in på religiösa frågor. Under den här tiden har Moffa varit deppig under två perioder utan att samtalet har avbrutits mer än några månader. Ett relativt stabilt förhållande kan man säga.

Sven håller på humanismen, och har dåliga erfarenheter av kyrkan sedan ungdomen. Hans fantasiförmåga är inte lika stor som Moffas, men hans förnuft så mycket större.
Det har varit givande samtal om utvecklingsläran och genetiken, samtidigt som demokratiska frågor behandlats. Sven är ordförande i AMNESTY INTERNATIONAL i Södertälje och spelar teater sedan nästan tio år tillbaka. Berguvarna heter deras grupp av Södertälje amatörteater, som grundades av Majbritt Ahlin, min barndoms sagotant i gamla Folkets Hus i Södertälje. Sven har alltid huvudrollen på den manliga sidan.

Med tiden har Moffa läsa Bibeln, och han finner ett välbehag av dess språk, ett språk som inte har sin motsvarighet med det man läser i Aftonbladet idag. Han tycker om att söka motsvarigheter med dagens händelser i livet. Och han tycker sig förstå en del av det som hans omgivning missar. När han talar om dessa ting verkar det som hans nära och kära blir generade. Man kan inte förtå varför man skall slösa bort sin dyrbara tid med "tocket tok", som hans mormor skulle ha sagt. Nu har han också börjat ta kontakt med präster i Svenska kyrkan. Håkan Zetterqvist, den gamle prosten har gått i pension nu, men innan det gjorde Moffa flera besök på hans expedition, och han lånade Martin Luthers kyrkopostilla av Håkan. Men han har också besökt Eva Karlsson, också f.d. kyrkoherde i Södertälje efter Håkan. Ja det finns flera. Böcker av Sven Liedman har varit givande att läsa, och om Lestadius högst uppe i nord, som lärde sig att frälsa folk som hamnat i olycka genom sprit och promiskiöst leverne m.m..

Senast har Moffa läst böcker om Jesus, som Moffa tycker är en hyvens kille, en rabulist likt A.E Nordenskiöld som är vår förra generationens hjälte, Sjöfararen kallad, han som ledde en expedition till Spetsbergen där man rekognocerade ett triangelnät som skulle mätas först i slutet på seklet och presenteras 1902 i Paris på mätningskonferrensen där. Detta är något som Moffa förstår, och av en slumt fann han några gula sidor i en bok som tillhört en lantmätare och uppfinnare i Stockholm som höll på att gjorde sväroida beräkningar över gjordens tillplattning vid polerna. Han upptäckte att man aldrig mätt Nordenskiölds rekognocerade nät av punkter, och nu bad han professorn i geologi, till lika friherren Nordenskiöld, att han med sin pondus skulle se till att det blev gjort. Moffa tog utkastet till ett brev som Nordenskiöld sannolikt fått, ty det utrustades en expedition som klarade skivan. Moffa åkte till universitetsbiblioteket i Stockholm och fick hjälp av en bibliotekarie som begrep vidden av dessa små papper och de letade efter brev som inte fanns. Då gick han till arkivet och kom tillbaka med en bunt papper, ett ex av det dokument som skickats till Paris.
Moffa fick till och med låna hem dokumentet och erhöll samtidigt ett lånekort, fastän han inte var student på universitet. A.E Nordenskiöld var en s.k. stor man, en man som samtidigt var en rabulist, som man brukar säga. Han var född i Fruvik i Finland och skulle ha blivit professor i geologi i Helsingfors, om inte...han hade uttalat sig oförsiktigt om förhållandet med Ryssland (Finland var lydland till Ryssland då). Adolf, som han hette, fick snabbt som ögat ge sig av till Sverige, över isar som knappt bar ibland. Han lär ha gått igenom fyra gånger på vägen till Åland. Någon sjöförbindelse fanns inte då på vintern.

En annan historisk person som finns etsad i Moffas hjärna är den hyllade upprorsmakaren från Engelberg i Västmanland. Hans namn är Engelbrekt, som står staty på Stortorget i Örebro, framför Nikolai Kyrka, där Moffa är döpt. Det var på 1300-talet, under unionstiden med Norge och Danmark. Tyska fogdar tilläts härja bland bönderna och tog upp skatter som var orimliga. Engelbrekt samlade bönderna och gick emot tyska härarna som hade svårt att hävda sig i skoglig terräng, där bönderna rörde sig elegant. Till slut blev Engelbrekt mördad av en man av släkten Natt och Dag. Sverige fick en del nya herrar men efter det Kristian I, som Moffa för övrigt är släkt med på kusligt långt håll; ja han är till och med släkt med Karl den Store och hans far Pippin den Lille, samt dennes far Karl Martell som slog tillbaka muslimernas intrång i Frankrike. Ok, rolig historia, tycker Moffa, men efter Kristian I kom till slut Kristian II, som inte var så god att tas med (Stockholms blodbad), men så dök vår nations grundare upp, Gustav Eriksson Vasa, som står som staty lite här och var; bl.a. i Mora, skulpterad av vår store nationalmålare, med tyskt ursprung. Fadern var från Tyskland och modern var en kulla från Dalarna som arbetade på ett bryggeri. Vi har haft många stora män, och kvinnor, somliga har blivit uppburna av folket, andra har haft svårt att slå igenom medan de var i livet. Kanske har de fått pris postumt. Carl Jonas Love Almqvist tillhör den grupp man motat bort. Strindberg for väl utomlands vissa perioder, men blev hyllad till sist av arbetarna i Stockholm, där de defilerade utanför hans blå torn. I utlandet har vi en som var samtida med Strindber; Det var Leo Tolstoy. Hans huvud satt löst många gånger, men tsaren vågade inte hugga av det, eftersom Tolstoy var mäkta berömd över hela världen. Han hade en mycket duktig fru. Först på senare år har man förstått det.
Även Carl Larsson och Anders Zorn hade duktiga kvinnor som först på senare tid fått sin plats i historien. Ja det finns många fler. Släkten Hermelin, med sin Hermin, är en av dem som kämpade för kvinnors rätt i det här landet. Hon hade andra kända släktingar. Från början hette man Skragge, men den förste "Hermelinen" var fältsekreterare åt Karl XII i Poltava. Han blev stungen av självaste Tsar Peters värja och försvann. Kanske till ett nunnekloster i Astrakan, man vet inte så noga; han hette Olof, liksom många andra släktingar efter honom. Det var han som blev adlad. Hans sonson, Samuel Gustav, blev kartläggare liksom Moffa, han utgav den första atlasen över Sverige och karterade Mälardalen 1797. Efter kuppen mot Gustav III for han till America ett tag, vad nu det kan betyda. Han blev emellertid farfar till Olof Hermelin den andra, en Hemmansägare från Eskilstuna som var landskapsmålare, hembygdsforskare, diktare och en hyvens person som brann för fosterlandet. Han gjorde en sockenvandring i Vårdinge 1975. Det var det jag fick nys om för tjugo år sedan, och nu är även jag på väg...
Så tillbaka till vännen Jesus, för att använda ett språk som ungdomar förstår. De får de lära sig på facebook. Där samlar man på VÄNNER.

Vännen Jesus som hänger som ett träbeläte i kyrkorna, håller på att vakna till liv. När moffa började skriva, det var efter en utflyckt med rumpnissarna (barnbarnen) när de var så stora att de kunde gå i skogen. Moffa sa att nu skulle man gå hemåt, men ingen reagerade. Då ställde han sig bakom en tall och spanade på de små trollen. Inte hade hört vad Moffa sa. Då tänkte han: - Morfar säger att han ska gå bort en dag, men alla slår ifrån sig, inte ska han gå någonstans. Men så dör morfar och då börjar man undra vad han hade berättat när han ännu levde? Så är det, och därför skriver jag.

Och jag har börjat förstå att Jesus ord, och Gamla Testamentets ord är värdefulla, precis som religiösa skrifter från andra religioner ute i världen. Religion betyder: något utöver det alldagliga, och jag börjar förstå det, och därför skriver jag om Moffa, en man i övre medelåldern som börjar få distans på livet...

MVH/Jerry Linder/MoffaFridolin/67