Lite tips från MoffaFridolin...

Från: "Jerry Linder"
Till: Andreas.Dellrud@hotmail.com
Ämne: Arvsrätt... första delen.
Datum: 3/2/2010 6:23:28 PM

Hej Andreas! Wasaloppsåkaren…

En människa består av ande, kropp och själ. Du har fått dig mycket beskärt av alla tre, med viss tvekan när det gäller kropp. Då menar jag ett minus redan vid födelsen som man tack och lov kunde rätta till. Förresten var du en djävel att staka på, det måste glädja din far och mor. För min del är jag mest uppmärksam på själen.

Som jag ser det är det själen som stjäl syre och andra viktiga produkter för din framfart, och det är skäl, som vägskäl, som man måste komma rätt i; eller skäl att göra si eller så. Tre ord för i princip samma sak, att ta åt sig!

Kroppen är redskapet som utför det skälen räknar ut, och anden är som bensin och luft till motorn. Då har vi rett ut det, och än en gång, grattis till bedriften, hoppas kroppen håller, för mig gjorde den inte det. När jag kom upp i 20-årsåldern sa den stopp, förmodligen därför att själen krävde mer än kroppen klarade av. Det kan också vara så att jag inte tränade rätt, kanske tog ut för mycket av muskelfästen, då jag inte tränade regelbundet. Vissa människor är inte gjorda för att träna så mycket, ja, jag vet inte, till min stora sorg måste jag hålla tillbaka tävlingslusten, och så blev det att bygga istället, först hus, sedan hagar och till slut en ungdomsskola med hästar på Bergtorp. Nu bygger jag en ny värld, MiddleMilkDominion, där du och dina syskon och kusiner står i centrum (Moffa & Co), först och främst på kul som en saga, men i andra hand, som nog blir i första hand, nu när ni med era själar måste ta till er det som omgivningen bjuder.

Omgivningen bjuder, är intressant. När man är ung ser man vanligtvis inte lika långt mot horisonten som när man varit med en del, och sinnet mognat och kroppen viker sig så det ser ut som om man knäppt ihop gylfen med västen. Men allt som man mognar och har läst alla filosoferna har man möjligheter att ha egna åsikter som håller. Ingvar, min kompis i Brunnsäng är död nu, men hans tankar lever i mig. Han hade sett att vågor av alla slag beter sig enkelt, alldeles för enkelt för att vara sant, ty ingen av de lärde ville snacka med honom om det. Men i 30 år pratade vi om det, och han vek inte en tum. På samma sätt menar jag att det måste vara något som förändrar vågorna så att de blir planare och längre och faktiskt snabbare. På sin väg från källan måste de alltså ha delat med sig av sin ursprungliga kraft, så att de blir som de blir. Enligt mitt förmenande blir de inte så enkla, kanske en våg synes enkel, men egentligen är det impulsen som förändras och minskar i styrka på grund av omgivningen. Där kommer ordet ”omgivningen” igen.

Dessa avtagande impulser stoppas av andra impulser i omgivningen. Jag har stått vid Akter-Kastellet (jag använder detta namn på sommarstugan därför att detta skrivs som en saga, ingen skulle ändå förstå mig och för att inte reta höga vederbörande i onödan gör jag så här. När jag vävt in mina klokheter i sagor och berättelser har man kanske vant sig vid konstellationen, och kan ta upp frågeställningen till debatt, och det är bara det jag vill. (Att bli behandlad som Ingvar blev, är inte roligt)

Uppe på himlavalvet finns kroppar som sänder ut energier av olika frekvenser. Vetenskapen ser detta, och att frekvenserna ändras, så att ljus går från blått till rött, och tolkar det som att himlakropparna rör sig bort ifrån oss; medan Ingvar menar att kropparna ligger kvar, men att det är strålningen som tappar energi på vägen hit, vilket ger samma resultat (dopplereffekt).

Då menar jag att Ingvar kan ha rätt, det känns rimligt, och att vi kan ta tillbaka begreppet eter, som fanns förr, men togs bort när man inte kunde bevisa att den fanns (positivismen). När jag iakttar vågorna från bryggan kan jag se morgonvågorna komma från söder. Dessa möter frampå dagen vågor från norr. De går rakt igenom varandra och fortsätter som om ingenting hänt, fastän det ju måste ha hänt något; de måste rimligtvis ha stoppat varandra lite grann. Men jag ser flera vågor som skär varandra. Vågor nuddar vid bryggan och bryter, varvid en ny front bildas, och så når de båten, och återigen en ny våg. Från berget längst ute vid Mälaren, har jag stått och sett fem tydliga fronter. Alla skär de varandra och drar vidare. Detta är motsvarigheten till etern, men i vatten. Vrider du kondensatorn på radion kan du höra oändligt många frekvenser, eller vågor. Det var just så Ingvar kom rörelsen på spåren. Frekvensen och våglängden står i proportion till varandra. En kurva uppritad med våglängden som enhet ser helt annorlunda ut mot den med frekvens… som enhet; när han ritade om den såg han det han sedan inte kunde släppa. En kurva som avtog som ränta på ränta. Varför hade ingen sett det förr, och varför var Ingvar så ointresserad av mina tankar om etern, omgivningen. Nu är den här igen.

Omgivningen är alltid här; har du en mor och far så är de din omgivning. Alla har sina skäl att bete sig som de gör. Kommer sedan syskon förändras omgivningen. Föräldrar skiljer sig och ny omgivning tränger sig på din själ, som formar sig, och omformar sig, eller ska vi säga att den uppgraderas med jämna rum. Rudolf Steiner talar om 7 år, medan koreanen säger 6. Jag ska inte gå in mer på det. Har man bestämt att man skall vara tillsammans med en annan människa ( Molly), blir förändringarna i omgivningen mycket stor på kort tid. Nu kommer det: Då är det bra om man har en uthållighet så att man åker 9 mil på 11 timmar. Men omgivningen kräver mycket mer, och det är där jag är just nu. Jag sliter med frågan som vi varit inne på förut, hur ska men bygga ett samhälle som ger så många människor som möjligt ett bra liv?



AteljeLivingRoom

Moffas@Spray.se
0708 661808

Jerry Linder


Andreas arvsrätt, del 2…

Här har jag tagit fasta på Andreas rättigheter av den anledningen att han är mitt första barnbarn, och att han är den som valt att studera juridik.

Det är inte så att jag anser mig ha några kunskaper om vad lagboken säger, utan mera vad min egen moralkodex bjuder mig att tycka fritt. Det kan därför vara helt åt pipsvängen från Andreas sida.

Det som fått mig på dessa tankar är den information som nått mig beträffande Bengt Westerbergs lön från Röda Korset, en ömsint organisation som gjort mycket gott för människor ute i världen som haft det svårt. Egentligen är det en annan högt uppsatt person i Röda Korsets organisation som burit sig bedrägligt åt genom att förskingra stora penningbelopp. Bengt blir skärskådad därför att han är ordförande i organisationen.

Dels detta och dels att han är en av alla dem som misstänks ta ut för stor lön för egen del.
Allt detta är sådant som jag vetat om i alla tider, men omkring 1983 blev situationen sådan för mig att min ekonomi blev ansträngd genom att jag tog för mig ett stort ideellt ansvar för en organisation som jag skapat själv: Tälje Skog och Ungdom, en förening med ungdomar som skötte hästar och red dem, samtidigt som de satte sig på skolbänken hemma hos oss och studerade föreningsteknik. Föreningen har nu verkat i ca 30 år.

År 1983 fick jag åka till Folkets hus i Stockholm, vid Norra bantorget, och mottaga ett hederspris ur Jordbruksministerns hand, Svante Lundqvist, och dessutom mottaga en full sals hyllning. Tidningar intervjuade mig och blixtarna från deras kameror bländade mig, förutom att jag fick gå till Klarakvarteret och blev intervjuad i radio, vilken hördes hemma i Södertälje. Det var väl min största hyllning i livet. En liten yxa av silver med en bricka med mitt namn ingraverad fick jag tillsammans med 300 kronor. Ja jag fick en tavla med naturmotiv av distriktet när det blev årsmöte. Ingen la sig i hur mycket allt mitt arbete hade kostat mig. Kommunen kunde ha intresserat sig mera, detta var ju ändå en verksamhet som man började få upp ögonen för, eftersom pojkar fick mera bidrag till sina aktiviteter.

De som reagerade var fritidsgården, ty flera av ledarna där var så småningom själva engagerade i verksamheten. Därför ordnade de att vi fick framdraget el till stallet.
Själv började jag lida svårt i min kropp, varför jag gick till min verksläkare, men han förstod inte vart han skulle skriva remiss. Därför gick jag själv till Huddinge universitetssjukhus. Där tog man emot mig på ett positivt sätt, men att gå i väggen hade inte myntats än. Vid min vistelse på en avdelning där såg jag på TV att den palestinske ledaren Arafat hade rymt ur en fälla och dragit 300 man med sig; varje natt sov han på ett nytt ställe. Vilket liv! Vem gav Israel rätt att placera alla dessa palestinier i läger som de aldrig fick lämna. Flera generationer ärvde sin rätt att stanna kvar i dessa usla läger och bli hunsade av Israelerna. Vem gav dem denna rätt, Gud? Hade Josefs, Mosefs, Abrahams och Esaus och Jacobs Gud, Jahve, gett dem rätt att förtrycka och utnyttja palestinierna när de kom fram till Kanans land. Det är ju rent av djuriskt. Jacob lurade Esau på sin arvslott, med Guds vilja, och gjorde hans folk, Leviterna, till tjänare. Vi ser ju här hur de små barnen som föds in i denna religion blir små ”judar” som man säger. Att tyskarna inte stretade emot då Hitler plundrade judarna inför sin uppbyggnad av krigsmakten som fördärvade Europa under 40-talet, är inte att förundras över. När segrarmakten uttog ett orimligt krigsskadestånd av Tyskland, så att dessa gick in i en djup depression kan jag väl tänka mig att judarna var de enda som hade pengar, och det klart att de blev hatade. Nu ser vi hur de har avgränsat stora områden med jättehöga murar så att palestiniernas ekonomi hotas, förstår jag att judarna aldrig kommer att ge sig. De får lära sig ur sina heliga skrifter vad Herren lovar dem, och det blir, och har alltid blivit en katastrof för dem. Allt detta står i bibeln, om man har förstånd att läsa den så klart och enkelt som den är skriven. Det går i vågor. Omgivningen blir desperat med att ha dem i sin närhet på grund av deras fräckhet, deras hårdare tag. Det är med hjälp av dessa tag de ska bli ett herrefolk, och det kan ju hända att det går för dem att slå sönder deras närmaste grannar, men ingen man är en ö. Därför kommer man inte att erkänna Israels tilltag mot sina grannar, men så länge USA är beroende av judarnas pengar i Amerika (judarna fick nämligen inte äga jord förr i tiden, men handhavande av pengar gick bra, d.v.s. banker). Så länge USA tillåts att ha sitt stora underskott i sin ekonomi kommer de att hålla judarna bakom ryggen. Annars skulle judarna vara spridda för vinden igen. Så länge de omskär sina gossar så att de inte kan avsäga sig judendomen, kommer de att handla som de är programmerade.

Jag skrev i första brevet till Andreas att en människa består av ande, kropp och själ. Deras ande är lika vår ande, likadant med kroppen, men själen, som stjäl, och som väljer i vägskäl som gagnar dem, är påverkade från omgivningen från första andetaget i det fria, ja kanske redan när de ligger i moderlivet och deras mamma sjunger för dem. Så långt har vetenskapen kommit. På samma sätt är det naturligtvis med ett litet Jesusbarn, bara det att Jesusbarnet var annorlunda, eller att hans föräldrar var annorlunda. Jungfru Maria födde ett barn utan att ha blivit befruktad. Därför kan man säga att Jesus endast har en enda människa som han ärver anlag från. Därför är Maria helig, som i den katolska läran.

Vetenskapligt sett förstod Jesus, eller den som var en Jesus, en Messias att han såg på livet med andra ögon än andra. Man säger i konsten att verket har sitt värde i betraktarens öga. Men fortfarande är det så att ingen man är en ö. Det den där mannen sade och gjorde var bra för dem som hade det lite knalt. Det betydde att folket kunde sluta sig kring hans ord och organisation, som regndroppar sluter sig kring stoft, en kondensationspunkt, i luften. Utan en sådan, ingen regndroppe, bara dimma. Men det kristna folket, liksom det judiska, som har det bra, blir förslöat och egoistiska, varvid den anda de skapat med möda, försvinner som när man öppnar en ballong, den pyser ut och kraften försvinner.

Sedan måste själen vakna, ny ande byggas och kropp som gagnar organisationen. För min del har jag avgränsat ett naturligt område, FloodArea63, min helgedom som står i förbindelse med världshaven. Skälen till att jag predikar (aggiterar) beror på att jag inte ser något skäl att inte göra det, någon annan väg än vägen till Wåhlinge Marknad, vilken i mitt fall betyder att jag vill verka för att alla ska ha rätt till vatten, och att flickor inte får våldtagas av den manliga befolkningen, som med sitt oetiska liv smittar ner flickorna med aids, som i sin tur ger aids till sina barn. Men detta är inte ett sätt att vara snäll, nej, det är därför att aids inte skall spridas bland oss som har det bra. Tredje brevet kommer så småningom!



AteljéLivingRoom

Moffas@Spray.se
0708 661808

JerryLinder


Andreas arv del 3

Jag förstår nog att det är det arv i penningar och penningars värde som det här brevet skall handla om, men det måste jag medge att jag inte är tillräckligt kunnig om för att uttala mig. Men jag tror mig om att vara en tråkig moralpredikare, särskilt om jag berättar historier ur verkliga livet om det som är rättvist eller inte; men nu ska här komma en annan berättelse, en som skrivits av en författare som har skrivit sagan om djungelpojken som uppfostrades av djuren, Bagera, bland andra;. författaren heter Rudgard Kippling, en av världens mest lästa författare. Det var så här:

En pojke for med en oceanångare från Amerika till ett annat avlägset land. Hans far ägde stora delar av den amerikanska järnvägen, han var således ofantligt rik; och på så sätt var pojken också mycket bortskämd.

Några större pojkar ombord på ångaren började ta kontakt med honom och lurade honom att röka något starkt så att han, när han var ensam på däck, fick ett anfall och måste kräkas, varför han lutade sig över relingen och föll över bord.

Ingen såg han fall och ensam låg han där på den stora oceanen och kämpade med vågorna i flera timmar. Inte en båt syntes på det skummande havet. Till slut kom en fiskare och hämtade upp honom, och genast började han kommendera skepparen, men denne bara tog honom i hampan och sa som det var; nu skulle de först fiska här några veckor innan de kunde gå hem med fångsten.

Pojken var fräck och bångstyrig, men om han ville ha någon mat att stilla sin hunger med så måste han hjälpa till. Kaptenen hade sin egen son med sig och han arbetade med de andra karlarna, och snart började pojken vänja sig. En dag kom stormen och då drunknade sonen, det var mycket tragiskt, även för pojken. En annan dag räddade han en besättningsman.

Jag måste berätta att boken heter Havets hjälte, och att det gjorts en film, och att den heter Havets hjältar. Vi fick se den i trean på Castor, och jag minns att den mest populära tjejen i klassen satt i raden mitt framför mig. Jag glömmer den aldrig, och det finns åtskilliga filmer och böcker som jag konsumerat som jag aldrig glömmer. Jag vågar påstå att rättvisor är det som jag är bäst på i hela världen.

Nåväl, förhållandet mellan skepparen och pojken förändrades allt som dagarna gick och pojken började inse hur beroende var och en är av de andra. När man så äntligen kom iland ville skepparen adoptera pojken, vilket jag tror också hände.

Detta var och är en sedelärande historia. När vi var hos Emilie sistens på Josefinas ettårsdag var Carolina Nyberg-Steiser också där. Hon är verksam i Röda korset i Örebro, där hon studerar på universitetet. Naturligtvis tog ”tråkiga jag”, som alls inte är någon tråkmåns, bara en person som vill att saker och ting skall gå rätt till, upp frågan om löner åt storfräsare. Bengt tjänar 68 000 kronor i månaden, vilket han är värd, tyckte de andra kring bordet, bordet som nu var tömt på barnungar. Jag menade att det är för stort spel mellan högdjuren och alla dem som inte får någon lön alls, själv ska jag efter ett aktivt liv klara mig på 9 000 kronor. Skillnaden är 59 000 kronor. Vi gick i samma gymnasium och spelade i samma basketlag, där jag vann målligan ett år. Jag arbetade sedan med kartläggning i kommunen och hade total koll på alla högre punkter, och fick en särskild syn på utjämning av fel och styrka i stomnätet. På fritiden arbetade jag med ungdomar på egen plan (Tälje Skog och Ungdom). De arbetslösa nu: År ut och år in får vissa söka jobb och förnedra sig på arbetsförmedlingen. Vet man något om en människas psyke borde man förstå att kroppen tar stryk av sådan behandling från samhället. Vem kan solidarisera sig med ett samhälle som beviljar somliga fantasilöner, medan andra får sälja allt värdefullt de har, för att få en ynka liten allmosa från samhället (socialen). Somliga får ikläda sig pigans roll för att vara vit, medan andra inte förmår sig till detta och arbetar svart. Alla tjänar på pigjobben säger man, och så slipper man en del svartjobb. Skitsnack säger jag! Det handlar inte om kroppar, det handlar om själar som skadas, och som påverkar kroppar, som slår ut hela familjer, som underminerar hela samhället. Har detta något med gud att göra? Fantasi! Ok, må så vara, men reell handling efterfrågas.

Då reser sig folket; Engelbreckt gjorde det mot fogdarna. Engelbrekt står på torget i Örebro och fanns begraven i Nickolai Kyrka där jag är född. Men…man har slarvat bort hans benrangel, och vi har tappat bort hans anda. Kanske för vi vet hur det gick. Det sägs att Engelbreckts mannar grävde det första diket mellan Mälaren och Saltsjön, detta för att det inte skulle bli översvämning runt Mälaren. Vi behöver historieundervisningen för att förstå vår samtid. Varför ser inte herrarna att de har blivit groteska? Jo, därför att naturen skiktar sig, människorna bildar olika lag: A- och B- och C-lag.
C-laget är för svagt för att slåss, B-laget har det för bra för att klaga, ”det är synd att klaga”, och A-laget ja, spelar i en egen division som tappat all verklighetskontakt; se Schauchesko, den rumänske diktatorn när han håller sitt sista tal till folket. Några dagar senare låg han och hans fru i sitt eget blod på gatan. Kvantmekanismen talar om språng i utvecklingen. När regnvattnet rinner på gatan ser man tydligt dessa vågor.

Vi kan se det så här: Vi slår ner en påle vid noll och lägger en balansbräda uppe på toppen. Sedan sätter vi guldkalven längst ut på ena änden och heder och ära på andra sidan. Allt som klockan tickar i dagar och år och decennier dras heder och ära mot noll. Alla är så stora och duktiga och giriga att gungbrädan tippar längre och längre ner mot backen. Till slut kan inte brädan gunga mer och alla som gillar gusldalven bara ropar, efektivare, efektivare, alla måste jobba mera, pensionen måste justeras och pensionsåldern höjas. Men vad händer? Ekonomin går i stå och herrarna smider om blogarna igen.

Inte undra på att man tycker att jag är en trist typ, men vad fan ska man göra. Det är ju vi tillsammans som kan justera normerna för heder och rättvisa. Ok, vi kom överens om att vi sätter 65 000 som norm för en hederlig topptjänstemans lön. Är Carolina nöjd då?

Andreas ska bli jurist, säkert kommer han att komma i kontakt med dessa frågor, eller är de för vida, människorna har byggt sitt universitet med smala skott där den ene forskaren inte förstår den andres språk. Men Andreas är ju bondson, dessa har i alla tider ärvt lite förnuft av sin far. Men då måste man vara med på fältet. Vad förstår Bonden Per. I annat fall, läs: www.MilkRiverUniversity.se …

Ett fjärde brev är på gång, hav tålamod!

Med vänlig hälsning/Jerry Linder/ ägare till två Yin- och Yang- skepp, som seglar under Moffa & Co:s flagg. Flottan bara växer:

Först var det bara Flotten från Nådhammar! Du kan gott gå in på FaceBookCafé och läsa Nätis!, den innehåller ett och annat!


Född fri…
Vem är löst från alla band, inte det nyfödda barnet; men ändå!
Finns det frihet över huvud taget? Jag tror inte det; men!

Det finns en matematisk form som visar sig som en cirkel, som övergår i en krökt linje, som böjer av mer och mer tills den nästan når cirkelns centrum; där försvinner den genom en strut och kommer ut på andra halvan av cirkeln i en annan strut, och drar sig ut mot periferin på motsatt sätt som när den böjde av utåt. En fantastisk rörelse full av spänning och harmoni; vad är det som pressar den in och ut likt ett hjärta som pumpar…
är det stjärnorna i kosmos? Har dessa krafter lustar nog att rida över andra vågor, mot mål som kanske är vår jord? Är det resterna av dessa strålar som förmår att pressa formen ut och in; kanhända är det livet… ___...___.

<<< www.MilkRiverUniversity,se >>>


Sometimes I´m up, sometimes I´m down, help my God; sometimes I am just down below, oh yes Lord…


Det spänner…

Det var en gång en lärd man som påverkade en annan lärd man så att en tredje lärd man fick oss att tro att solen inte rör sig runt vår egen planet.

Påven i Rom, ni vet, han som inte vill använda kondom, och då tycker han att ingen annan ska göra det heller, han har haft många ämbetsbröder sedan Petrus, ja du känner väl Petrus, han som inte vågade medge att han var kompis med Jesus, ja du känner väl Jesus, han som var ett litet barn när han blev den förste som var kristen, och som ansåg sig vara Guds son, ja du känner väl Gud, ja det gör du väl.

Nåväl, de stora grabbarna var stygga mot Jesus och mobbade honom; till döds faktiskt, det var rommarna, men hans eget folk stod och tittade på. Jesus kunde dock gå hem till sin pappa, men lovade att komma tillbaka en gång.

Petrus, Klippan, Jesus ställföreträdare blev också en Papa, eller som vi säger, Påve för hela kristenheten.

Egentligen var Jesus en jude, hela hans släkt var judar, men de ville inte tro att Jesus var Guds son, som han sa, och när Petrus anhängare, som Paulus t.ex. blev en stor skara så blev där en spänning mellan folken, mellan familjerna.

Samma sak hände också mellan de kristna till slut. Somliga trodde på Jesus som en ande, andra trodde det inte, därför delades den Allmänna kyrkan (katolska) i Östrom och i Västrom, och sedan i Protestantiska kyrkan, som sedan delades i många, väldigt många kyrkor och samfund; som grenarna på en gran. Orsaken är att vi människor har samma behov; men olika förutsättningar. Det uppstår spänningar mellan oss, mellan familjer och mellan folk. Spänningar är det vi talar om här just nu.
Solen är en radioaktiv kropp i kosmos; den roterar.
Runt solen roterar flera kroppar varav en är den vi bor på, planeten Tellus. Mellan solen och jorden finns också en spänning, och mellan solen och andra solar i vintergatan. Vi vet att solen kastar ut massor som lär påverka elektroniken på jorden. Vi vet också att med finns ett magnetfält i jorden som sträcker sig långt utifrån jorden, ut i atmosfären. Vi kan se det som att magnetfältet är som ett segel utanför klotet.

Runt jorden finns det vatten som i sig består av olika atomer. Dessa består av framför allt två olika sorter: väte och syre. Det är två väteatomer och en syreatom.
Syreatomen har ett moln av (planeter) elektroner runt en kärna. I det molnet har den två platser tomma så att det går att placera två väteatomer där, och därmed blir vattenmolekylens utseende H2O. Mellan kärnan och elektronerna är det spänningar.

När vatten värms till 100 grader bildas vattenånga som är lättare än luft och stiger upp i atmosfären.
När vatten blir 0 grader når det en gräns. Blir det kallare fryser det till is och isen flyter på vattnet.
Vatten som är 4 grader är tyngst och lägger sig på botten. Det är bra för då bottenfryser inte sjöarna.

Haven runt klotet erhåller vatten från älvar och floder, samtidigt som vatten lyfter upp i atmosfären som vattenånga. Det finns alltså en spänning mellan haven och atmosfären. Det är spänning överallt. På ett sätt kan man säga att liv är spänning. Död är slappt, är bara likt det som var vid liv. Vad är då harmoni?


Forts. född fri: Tillängnas Maskisen på hans 18-årsdag/ MoffaFridolin

En indisk ekonom räknade ut att börsen genomgick en katastrof var trettionde ( 30:e ) år. Var 60:e skedde en stor världskatastrof.

Det berodde på att farfar (grand-father) fanns i livet båda gångerna, men att endast varannan grand-father hade varit med om en stor katastrof. En världskatastrof är så fruktansvärd för de obemedlade människorna att den påverkade hela deras syn på livet. Den grand-father som själv varit med om en så extrem situation i livet kunde förhindra att den kom igen, men den som inte visste hur fruktansvärd den är, kunde inte påverka utvecklingens gång.

De här uppgifterna har jag tagit ur en bok som jag fick låna av min vän som nyss lämnat mig ensam med alla tankar, jag vill här presentera honom på ett sätt som jag ville att han skulle göra själv för att bli bättre förstådd som människa och uppfinnare och forskare. Var så goda:


Också en hembygdsforskare…

Ett tänkt tal på Nobelfesten någon gång i framtiden,
skrivet av Ingvar Åstrands samtalspartner,
till nytta för de som komma efter.

Ärade medborgare, Ers Kungliga Högheter och professorer i största allmänhet!

Jag hade en god vän, sedan trettio år, som haft tålamod med mig och berättat allt han kan om elektromagnetiska vågrörelser i etern. Han brukade inte tala om en eter, vilket betyder att han var vetenskapligt disciplinerad. Vid förra sekelskiftet gjorde man allvarliga undersökningar beträffande etern, men kunde inte finna den någonstans. Förr i tiden trodde man dock att det fanns en eter, men efter Wiengruppens angrepp på charlataner i början på 1900-talet har man inte rätt att räkna med yttringar i naturen som inte går att mäta och väga (positivismen).

Nu var det så att min vän, Ingvar Åstrand i Södertälje, var väl bevandrad i både konventionell matematik och fysik, samt allmänbildad i största allmänhet. Han hade upptäckt, eller snarare blivit medveten om något som han för länge sedan hade upptäckt; vattenvågor som bildar ett intressant mönster, ett mönster vi förmodligen alla har sett, men inte kunnat tyda på ett fysikaliskt sätt. Nu är det så att elektromagnetiska vågor torde utbreda sig likt vattenvågor.

Det som gjorde Ingvar medveten om detta mönster, var kanske hans intresse för båtar, och särskilt deras framdrift; han har nämligen uppfunnit en propeller som inte gör motstånd när segelbåtar drivs framåt av vinden. Då viks propellerbladen nämligen bakåt på hans modell.

Det mönster han såg i vattnet är de vågor som en båt lämnar efter sig när den drivs framåt, där vågens inneboende energi accelererar medan vågorna blir längre och längre så att utseendet uppifrån blir ett V. Han har stått och tänkt, tänkt i klassisk stil, och funnit det hela mycket intressant. En "vanlig" människa ser mönster men tänker inte särskilt på det.

Ingvar gick till läroboken och fann att hans iakttagelse inte finns med. Han har då funnit att många fysikaliska fenomen skulle kunna förklaras annorlunda om man använde hans modell. Vad är det då denna modell visar; har hans formel egentligen någon betydelse för vår förståelse av vår hembygd, vårt kosmos? vi kan ju släppa in hans tankar i vårt vardagsrum så får vi se. Är det något vi inte förstår blir det naturligtvis svårare nu, men vi ska finna hans tankar intressanta, det har jag; kanske hade han rätt, kanske hade han fel; men då har han i alla fall fått chansen att presentera den.

I många år har jag nu varit med Ingvar på olika föreläsningar, både där andra föreläsare framträtt och där Ingvar själv föreläst, och jag har dessutom stått vid sidan om dessa etablerade forskare och hört dem samtala om fysikens hemligheter. Men nästan jämt är det så att dessa herrar, redan etablerade, inte haft tid och lust att sätta sig in i Ingvars hypotes. Vid ett flertal tillfällen har han varit utomlands och föreläst vid olika universitet (Frankrike, USA,
Ryssland ), men det har till synes inte gett något resultat, emedan de som tagit del av hans lärdom också varit ”dilettanter” inom fysikens område. Allt som åren gått har Ingvar filat på sina formler och funnit allt flera områden där hans upptäckt passar in, senast var det inom GPS-området.

Det verkar som om sakkunskapen varit rädda för Ingvar, och det klart, skulle hans teori vara sann så vore det genant för herrar fysiker ty det hela är så enkelt. Men är det inte så det ska vara; enkelt, simpelt; och genialt. Det förståss, sakkunskapen har betalt för att försvara den fysiktradition vi har; och tänk om han har rätt, hur mycket kostar det då inte att göra om alla läroböcker som berörs av detta. Kan det vara så att vi idag i penningkrisens dagar och naturkatastrofen nära, har en elit på kunskapsberget som liknar den som direktörerna utgör. Kanske likt påven och hans kardinaler; förr i tiden; eller rent av idag. Det som hände förr, varför skulle inte det hända igen; vi vet ju att utvecklingen går i vågor. Många timmar har vi talat i dessa termer. Kanske Ingvars vattenvågor är synonyma med både ljusets och mänsklighetens utveckling; vad skulle Weber, sociologins fader; säga om denna koppling. Om vi skulle sammanfoga alla universitetens fakulteter, vad skulle vi inte upptäcka då? Tvärvetenskap! Ack ja, så är det jag har tänkt…
Alla vetenskaper tillsammans skulle avslöja Allah? Islam är ju i alla fall yngre än Kristendomen; 600 år. Jag tänker bara så, men jag är inte muslim!

Judarnas lärobok (GT), beskriver Guds utvalda folks utveckling som gående den i vågor. Ibland är Gud med judarna, men så bryter de mot hans lagar och då blir han vred och låter fiende-vågor bryta in över hans älsklingsfolk. Så föds jude-barnet Jesus (NT) och predikar en mildare religion, medan hans ursprungsfolk fortfarande lever efter de gamla ritualerna. Öga för öga!....Jesus apostlar lyckades vinna främmande folk, som greker och romare. Varje ny förkunnare är som en vågbrytare i tid-rummet; där rummet är vårt hem i universum, och tiden varje varv som jorden snurrar runt sin axel och runt solen, som i sin tur roterar runt sin axel, och följande vintergatans gång i kosmos; där kristallens andning tickar i takt med tiden.

De som tjänar folket, som översteprästerna på Jesus tid, de har tagit sig vatten över huvudet, emedan de satt demokratin ur spel och tjuvat från folkets samlade rikedom; utan att förstå att det finns krafter som kan läsa av naturens eviga lagar. Kultur och natur är sammanlänkade, men kan tyvärr skiljas åt när tiden är mogen.
Just det, vår överhöghet bör, om de praktiserar Kristendom, vara ödmjukare och hörsamma vad folket har att komma med. Brist på demokrati föder frustration, och det har jag sett på nära håll (Ingvar), och på olika arbetsplatser där jag wallraffat.

Det var inte meningen att den här artikeln skulle bre ut sig så här, men allt som jag skriver kommer jag på liknelser mellan Ingvars problem och problem som jag själv haft tillsammans med många andra människor i det undre samhällsskiktet. Ofta handlar det om ekonomi, som är just detsamma som ekologi.

Ingvars system går ut på att vågrörelsen från en energikälla accelererar och således kan skönjas från blått till rött på doppler-skalan, vilket betyder att världsalltet inte alls accelererar utåt, som fysikerna är överens om, utan vågrörelser accelererar mot oss (inte himlakroppar), medan vågorna blir längre och längre.
Det betyder att Big Bang sätts ur spel; och att kosmos mera är att likna vid en trädgård där blommorna blommar ut, vissnar ner, och lämnar mineraler och humus kvar i jorden för sina frön, och andras, att gro i. Så enkelt kan jag se det, men jag är naturligtvis inte säker. A la bon heure! Vad spelar det för roll? viktigare är det att vi inte slår sönder det vi byggt för att leva väl. Genom att rika delar med sig till dem som inget har blir världen säkrare, och tänk vad varje kultur som finns på jorden kan berika oss själsligt. Tänk om det är så att vi lever här och nu med en idé som är bakvänd; inte undra då på om naturen gör motstånd för allt vad seglen håller.

Och nu kommer jag osökt att tänka på etern igen, kanske det är här vi har Den Heliga Graal som korsriddarna letade efter. Allt som en energi-våg rör sig genom etern (andra vågor) blir dess amplitud mindre och vågen längre; och snabbare, genom att etern hela tiden äter upp energi så att när vågen kommer fram är det bara en ursnabb icke-våg kvar.

Vad är det då som bromsar, vad är det som bromsade begreppet Ingvar Åstrand?... andra människor! …lika envisa som Ingvar!
Ljusvågor då? andra ljusvågor! Slå på radion och vrid på ratten för kondensatorn; det finns hur många vågor som helst! Jag ser dem också från fönstret i min sommarstuga som ligger intill sjökanten. Morgonbrisens vågor möter dags-vågorna från nordväst. Vågorna går genom varandra, och, det klart att de måste stjäla energi från varandra, men detta kan jag inte se på vågorna.
Så möter en våg-front båten och böjs med ny frekvens som följd, med vågor som fortsätter tills de når bryggan där ännu en ny vattenform föds. I rymden finns oändligt många vågor som möter varandra i rum-tiden. Det är liv (livligt) på högsta nivå. Jag kan inte räkna dem alla….vågor som korsar varann!

Det känns frustrerande då man självmant, som Ingvar och jag, har studerat i tusentals timmar, att ändå inte räknas bland dem som kunde ha något bra att komma med. Den bild jag gjorde mig av demokrati, då jag gick i gymnasiet, det var 40 år sedan, har ingen relevans idag; inte undra på att de som verkligen ligger i underläge opponerar sig. Då inte Ingvars akademiska svenska duger, vad ska man då ta till? Vi lever bara en kort tid i universum; som en sprattlande rörelse, som fortplantar sig genom nästa, och så nästa, individ. När Moses kom nerför berget med de första skrivna levnadsreglerna i judarnas historia hade hans bror Aron tillsammans med de andra gjort sig en guldkalv och prisade den. Det gjorde Moses (profeten, ledaren) ursinnig. Varför har människorna inte den tron att gemensamma regler på sikt är värt mer än guld. Naturen beter sig efter lagar som vi inte råder över. Människor är sammansatta av grundämnen som vi ganska väl förstår oss på, men hur samverkar de tillsammans med liv, Den Helige Ande, med själens vilja. Guldet lockar, guldet pockar, svårt är att motstå lockelsen att dansa runt den gyllene kalven. Så är det med professorerna också. Inte vill de släppa in en charlatan i ringen! Må ljuset komma åter!

Undras vad min samtalspartner skulle säga om mig, om jag var den som fick lämna min livsgärning och dra mig tillbaka i lugn och ro, befriad från tankarnas spännande värld. En tänkare är som han är, och hans livskamrat (Ann-Marie) måste också hyllas av oss som sett dem kämpa tillsammans.
Det fantastiska med Ingvars modell är att den innehåller tankar om energier som ebbar ut medan den lämnar ifrån sig av det ursprungliga innehållet, och det är ju så det ska vara. Utvecklingen utvecklas och vecklar ut sig så att alla veck kan förstås och så i evighet…Danne, Ingvars son, får gå vidare på styva linan, säkert är han en av dem som sugit åt sig mest av modellens innehåll.


Ingvar begravdes inte i kyrkan med präst och klockringning. Vi tog farväl av honom i kapellet på kyrkogården. En person som tar på sig sådana begravningar, läste en text och sade några ord om Ingvar och hans familj, hans fru och hans son och hennes dotter och barnbarn. Ingvar var likväl en religiös människa utan att tala om Gud och Jesus. Många gånger åkte vi tåg tillsammans till Stockholm. Då hände det då och då att det kom någon med sned gång som bad om en slant. Själv brukar jag inte ge något, men Ingvar gav alltid en allmosa till en människa i nöd.

Hur kommer det sig att vi är religiösa? Beror det på att vi, med vår fantasi, kan sätta oss in i hur det kan bli för oss själva en gång, Ja jag tror det! Och, den fantasin kopplas lätt till de upplevelser vi haft som små. Ingvar hade det svårt som liten, han hade det också svårt som ung. Jag tror att när vi är små blir vårt förhållande till fadern betydande för vår fortsatta tro på överheten. Det som står över kungen blir då något som är mycket värdefullt, mera än guld, alltså Gud är stor, Gud är god. Man biter inte handen som föder en. Man hedrar sin fader och sin moder och man hedrar Gud.

Men om Guds ställföreträdare på jorden blir alltför hög och yr i mössan ( som Påven t.ex. ) och säger att han själv är den som vet (liksom jag gör nu), och skjuter demokratin åt sidan, då kan det gå åt skogen för alla dem som är i hans våld.

Därför är demokrati något övermänskligt. Det kan ju vara att Medelsvenson aldrig har rätt (det är ju jag som har rätt), men i långa loppet tjänar vi på att låta alla vara med och säga sin mening (alla dem som har ett moget omdöme). Sålunda har vårt fosterland kommit långt när man slutat hylla de enväldiga kungarna och låtit skjuta Kung Gustav III. Eftersom svenska folket lärt sig läsa, och efter 1842 varit tvungna att lära sig sitt modersmål, har förutsättningarna för fred varit betydande. Språket ger trygghet, och eftersom Kung Gösta bestämde att predikan skulle läsas på svenska, började språkrörelsen i vårt land.
Jämför Karl IX:´s åtgärder för att göra danskarna till svenskar i de ockuperade landskapen i södra Sverige.

Nu kan var man och kvinna läsa sin bibel själv. Man kan då upptäcka att densamma skulle kunna tolkas annorlunda än förr. Ser man begreppet Gud som alla krafter som strömmar mot oss, så blir det just så som Ingvar har forskat fram, med krafter som tar musten ur vågor
som passerar andra vågor. Om man tolkar det som mänskliga krafter som påverkar andra mänskliga krafter, stämmer det tämligen bra där också. I alla fall då det är jag själv som är betraktaren. Konstens värde finns i betraktarens öga, heter det ju. Symboliken är slående. Gud som en farbror i nattskjorta är något föråldrat, i stället har vi fått en modern bild av allting, dock ser vi ännu inte pudelns kärna,

Men om vi smyger oss in bakom vaggan där Jesusbarnet ligger, ska vi se att i hans ögon finns en intelligens som är förbluffande. Så också i varje nyfött barns ögon, barn som föds idag över hela jordklotet. Denna blick ger mig tro att barnet kommer att suga åt sig all den visdom den kan få, men även dumheter som kommer i dess väg. Jesus, som pojken i templet, bekräftar det. När han blev äldre, han blev dock bara 33 år innan man stoppade hans pladder om jämlikhet, och samlade kompisar omkring sig, och fick en snygg tjej vid sin sida, ja när han blev en man, måste man stoppa honom. En del säger att han korsfästes, andra att man tog fel person och hängde upp. Det finns t.o.m. de som tror att han flyttade till Indien. Man vet faktiskt inte. Den person som hänger i kyrkorna är kanske inte alls Jesus, han som offrade sitt liv för människor som syndat. Man fick alltså lov att gå till kyrkan för att bli syndfri.

Jag vill inte förkasta Bibeln; varken GT eller NT, men jag vill modernisera den alltefter vår förmåga att kunna läsa och tolka. ”Yes we can”! säger USA´s högsta ämbetsman, och han är en av oss, en människa; färgad till hälften, och har en far som är muslim.

Jag ska inte mässa mera idag. Allt det här jag skriver har jag aldrig läst eller skrivit förut, men ju mera jag tänker i dessa banor, desto mera upplever jag att det stämmer med allt jag läst och lärt i mitt liv; ja jag skulle vilja säga att det är det skälvande livet. Den världsbild jag tillägnat mig, den har jag mycket Ingvar att tacka för. Ingvars välbesökta hemsida: www.theuniphysics.se .


Jerry Linder
100207