torsdag 13 maj 2010

En mamma är en mamma, är en mamma...

AteljéLivingRoom
0708 661808
Jerry Linder

Godag min vän, jag ser, min vän, ni lillan har i famnen

Hon säger själv att hon tror att hennes mamma inte ville ha henne.
I första klass var det visst vissa problem, som visserligen ordnade upp sig i sista klassen, t.o.m. med råge...

Min pappa var inte förtjust i mig. Han hade en fru som inte var förtjust i sin flicka; det låter ju förskräckligt. Ja, det gör det, men ingen skulle kunna tro att det var så farligt. Men varför finns det känslor så starka i de båda, nu vuxna människorna som naturligtvis gjorde allt för att hedra sina föräldrar. Och tänk bara vad de skulle tänka om de visste vad vi talat om. En sak var vi emellertid ense om; vi hade en mor och en far som inte var så starka. Dock var mamma till synes glad och pappa var den trevligaste människa man kan hitta. Han var också mycket snygg som ung.

En yttring av mammas svaghet var att hon inte tillät oss att bli riktigt arga, för då blev mamma ledsen, och det klart att man inte vill göra sin mamma ledsen. Ett barn med dåligt självförtroende; född röhårig och fräknig; har svårt att stå emot en annan människa som blir ledsen. Följden blev att både min syster och jag blev ungdomar som såg trevliga ut, och i viss mån var trevliga, men inte alltför glada och spontana.

1 kommentar:

  1. Hur är det med svenska folket, eller ska vi säga folket. Vårt välstånd har aldrig varit bättre. Somliga har det så bra ställt att de inte förstår hur det är fatt. De har blivit små påvar. En påve ärger diktatoriska fasoner, se Påven i Rom. Hans folk dyrkar honom, och vi dyrkar dem som kan visa upp en glänsande fasad. Men hur har de fått den? Och varför har inte jag fått en sådan fasad, eller en pension som ger mig möjligheter att lyxa någon gång. Vad har jag gjort för fel, för ett fel måste jag väl ha gjort. Ta bara jämförelsen med Bengt Westerberg, ordförande i Röda Korset. Vi gick i samma gymnasium och spelade i samma skollag i basket. Jag vann skytteligan ett år. Sedan har jag arbetat här på innerplan och han på bortaplan. Hela tiden har jag skapat bestående värden. Hur kan det då komma sig att det skiljer så mycket på slutsumman. Jag vet, han spelar i en annan divition, en grupp där man dunkar varandra i ryggen och delar upp överskottet sins emellan, eller om det inte finns något överskott per man folket om förskott, och så delar man på det. Det är de som sitter på kassan.Vad håller de på med. Det vet jag, dessa regler har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men det går i vågor. Mellan topparna blir det revolution. Re betyder åter, och evolution betyder utveckling. Däremellan sticker det upp en eller annan rebell. Bell betyder bra, en som vill att det ska bli bra igen. Allt ser jag i Knappsnurrans rörelsemönster och i Ljusets rörelse, som "Ingvar och Jag" har tankar om... Ska vi ha det så? Vi är ju i alla fall en tredjedel som har det rent av uselt, och utvecklingen går då rakt inte åt rätt håll.
    Ge Milton Friedmans gelikar på skallen i vårt demokratiska system, medan det finns kvar... vårt pensionsystem bygger inte på demokratisk grund, eller hur Kjell-Olof...

    SvaraRadera