När världen går sin egen väg...

ÖkneboHäradsTeater
MoffaFridolin
www.MilkRiverUniversity.se
http://MoffasMilkNet.blogspot.com
0708 661808

KnappsnurransPrincip


Visst hade jag lekt med en knapp och en tråd, när jag var liten; jag visste precis hur de delarna skulle fogas samman för att få snurran att verka. Och verkade gjorde den, under förutsättning att jag handskades ganska precist med den; d.v.s. att händerna var följsamma och drog från varandra när tiden var sådan, och åt motsatt håll när det var dags.

Snurran är en märklig manick; den omvandlar linjär rörelse till cirkulär rörelse, men man måste vara känslig, annars havererar systemet.

Men nu var det så att jag fick en ingivelse att köra en visionär snurra. Jag föreställde mig snurran gjord av ull, bara ren ull, för att göra den elastisk. Jag satte sedan igång den på sedvanligt sätt (i tanken alltså) genom att veva runt den ett par varv; sedan drog jag i trådarna, utåt först, och följde sedan med inåt.

Vad som hände då visste jag naturligtvis redan, hela massan skruvade sig runt en tänkt axel tills trådarna var tvinnade och spända åt ena hållet; sedan vände den och snurrade likadant igen, fastän åt andra hållet.

Ja så kan man hålla på tills trådarna går av, eller kommer i otakt med rörelsen. Men nu ska du få höra!

Den här fantasisnurran visade på något nytt som jag inte sett förut; dess beteende förbluffade mig, som ingen fantasiscen gjort förut. Det visade sig att när trådarna nästan höll på att brista, vände materian i centrum åt det håll som trådarna gjorde, medan resten av snurran vände pö om pö; periferin sist, tills hela massan snurrade åt samma håll. Alla atomer roterade, men inte åt samma håll. Två motgående rörelser;
det hade jag aldrig sett förut. På det viset kan man tycka att snurran ser ut som det kinesiska tecknet med Yin och Yang; en cirkel med en svart och en vit droppe. När det vita är rådande är det svarta minst och tvärt om; och i det vita finns en svart prick och i det svarta en vit.

Det gick en dag, och när natten gjort sitt, vaknade jag med en fantastisk bild i mitt inre; man kan nästan säga att det var en världsbild, i alla fall var det ramen till min nya syn på allt…

Snurran hade vänt sig 90 grader, och runt densamma roterade en partikel.
Kunde det vara den roterande solen med en drabant utanför? t.ex. jorden! Jorden var en del av snurran, och den närmade sig solen i en fas, och fjärmade sig i en annan. Hela systemet svajade alltså. In och ut, in och ut, samtidigt som den gick runt solen, varvid radien förändrades och blev kortare respektive längre. Det var ju otroligt. Hur kan en världsbild förändras så momentant? En aha-upplevelse alltså, av den högre dimensionen. Sett från sidan såg rörelsen ut som ett halsband av pärlor.

Orsaken till min ”frälsning” var nog den, att det socialistiska blocket i politiken gått för långt åt vänster. Riksbankschefen och finansministern dribblade bort korten och släppte kronan fri och vi fick en ränta på 500 %. Dessutom gav det möjligheter för nyliberalerna att sticka in sitt fula tryne i den svenska välfärden; och Palme var död! Gamla adelssläkter vädrade morgonluft och direktörerna korade sig själva till gudar, som folket i det gamla Svedala inte vågade vara utan.

Det betydde att folkets gunst förbrukades allt eftersom, och den svarta marknaden blomstrade. Datorer, konkurrens, personliga avtalsförhandlingar, folket led i den gamla grottekvarnen, som snart blev ett nytt digitalt pinoredskap.
40-talisterna började gå i pension (förtidspension), och ett nytt system fixades till utan prut, varvid det demokratiska systemet kollapsade, genom den sprallige finansministerns försorg. Sossarna var mera höger än högern. Sven Grassman, som klagade på finansministerns bokföring (man hade glömt tillgångarna utomlands och fått fram ett underskott i ekonomin), blev placerad i källaren. Han var annars en av regeringens förnämsta ekonomer. Sedan reste han runt i landet till fackföreningarna och predikade ( Kristina och jag var i Luna-biblioteket och lyssnade på honom, en sympatisk person). Plötsligt försvann Grassman hastigt och lustigt från scenen; Rapport deklarerade att han hade avlidit. Vad hände egentligen?; senare gifte hans fru, Ylva Johansson, socialminister i kommande regering, om sig med nästa finansminister.

Nyliberalismen kommer från Staterna, University of Chicago, Milton Friedman (1948 – 1977). Hans påläggskalvar reste runt i världen och predikade en högst inhuman ekonomisk politik, vilken i verkligheten betydde att det var ok att ruinera sin nästa. Det var Darwinism i högsta potens, en rövarmentalitet som småfolket gick på därför att det var så många som redan var så rika att de inte behövde solidarisera sig med de fattiga. Två tredjedelar var rika, och resten beroende av en stark stat som skyddade dem när arbetslöshet och sjukdom hotade att sätta dem på bar backe.

Tidningar och andra medier satt i knäet på kapitalet, och moderaterna blev ett arbetarparti, sa man vid valet. Men vad för slags arbetarparti? Det klart att kapitalet kan sätta folk i arbete, om man gör dem till slavar.
Om en som är arbetslös bara får någon dag på sig att skaffa nytt jobb där han är uppväxt och skaffat hus och hem, och där hans barn går i skolan, måste ta ett arbete i andra änden av landet, då är det ett dåligt land att leva i. Det finns mycket att skriva om detta, det ska jag göra, men inte här. Jag ska nu förklara varför jag tagit upp den ekosociala sidan av livet här och nu; det gäller knappsnurrans giltighet…

I politiken talar vi om vänster och höger. Det kommer från det franska parlamentet. De rika (blå) satt till höger och de fattiga (röda) satt till vänster.

Vänstern, ska om den sköts väl, måna om de svaga i samhället, och till Högern
hör de som tror sig vara så starka att de kan klara sig själva, om inte annat tillsammans. Men vänstern kan dra för långt åt vänster, och höger för långt åt höger. Vad händer då? Jo då når rörelserna till slut samma punkt. All rörelse går i spiralform, dels framåt längs tidsaxeln; dels runt sin egen axel; men det finns alltid en mogrörelse, vi kan kalla den etern, eller som Robban: öken!. I jorden finnes massor av olika hårdhet och hetta (var kommer värmen från?). Det betyder att när solen inte längre kan pressa jorden längre ut i kosmos, på grund av att alla andra himlakroppar pressar på in mot solen, då bomsas klotet upp, samtidigt som det inre fortsätter att vrida sig; och i och med det kränger sig Gaja upp i en ny bana och drar iväg i en spiral runt och in emot solen, alltid med solen;se min skrift: "Einstein, Ingvar och jag"; där du kan se liknelsen med Knappsnurran, från ett annat håll. I huvudsak från Ingvars synvinkel

Jag ska bara berätta en sak till, en erfarenhet ur mitt eget liv…
Jag var en gång duktig på att klättra i trän, och detta berodde på att jag ifrån åtta års ålder var med i frivilliga gymnastiken. Det blev ofta tid över till korgboll, som basket kallades då. I sista året i enhetsskolan (9), spelade vi basket och jag tillhörde dem som alltid fick välja spelare till mitt lag. Fyra man fick välja, och på slutet blev det alltid killar över som inte var så väst bra. Men det spelade ingen roll vilka jag fick på slutet, vi vann alltid ändå. Hur kunde det komma sig. Jo, de duktiga killarna spelade med varandra, de passade sällan till de dåliga, och på det viset blev deras lag lite invalidiserade. Jag däremot, spelade på alla, och eftersom jag var bra på att göra mål kom vi i överläge. Denna känsla bär jag med mig, och jag ser den som en religiös erfarenhet.

På sista tiden har jag förstått legenden om Jesus Kristus, och hur feltolkad den blivit med jämna mellanrum. Dock har det dykt upp reformatorer som kalibrerat denna kyrkliga apparat. Nu tycks det vara dags igen. Men den här gången måste vi ta hänsyn till Gaja, Moder Jord, som lider under människornas tryck.

MoffaFridolin är den som tillsammans med Carl Jonas Love Almqvist och Leo Tolstoy, vill vrida tiden rätt igen. Sök upp hans publikation, Nätis!, som har adressen http://MoffasMilkNet.blogspot.com ; och hans site:

<<< www.MilkRiverUniversity.se >< http://Ingvarochjag.blogspot.com >>>


Jerry Linder