Se fysiken i Kristinas trädgård...

AkterKastellet
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808


Einstein, Ingvar Åstrand och jag
Trettio år fick vi tillsammans, Ingvar och jag. Vi träffades utanför hans hus i Lilla Ritorp där jag hade mina hästar. Det var en kväll och han kom ut och presenterade sig. Vi fann att vi hade mycket att tala om, och blev stående där medan hästarna betade strax intill. Solen gick ner och månen upp; dimman lade sig försiktigt på gräset och mörkret skymde sikten. Inte förrän Ingvars fru kom ut på altan och ropade: - Ingvar, kom in och lägg dig nu! kunde vi bryta upp. Förmodligen var det som när Levi Petrus, som grundade pingströrelsen, mötte Sven Lindman, två parhästar som gjorde under. Det var Levi som skapade Kristdemokraterna i Sverige och en radiokanal. Ingvar och jag är ett begrepp som ännu inte är känt, men om du spelar filmen baklänges så kommer du att finna att det är så. Vi har nämligen pratat fram den nya kosmologin & fysiken.

Einstein offrade sig för att finna sambandet mellan alla delar av fysiken. Själv var han med att lägga grunden för kvantmekaniken med sina teorier om fotonen som lämnar atomen när densamma får ett tillskott av energi. Men när Nils Bohr och hans grabbar kom fram till att elektronen, som snor runt kärnan, inte går att finna på någon bestämd plats, utan blir roterande på ett slumpartat sätt, då ville inte Einstein vara med. De blev heller aldrig överens. Men Einstein gav sig aldrig, han skulle finns ett samband mellan hans egen Relativitetsteori och Kvantfyskiken, på samma sätt som man funnit att magnetism och elektricitet har ett samband (Faradey).

Den här kvällen när vi stod ute hos hästarna berättade Ingvar för mig att han funnit någonting fantastiskt i naturen som skulle omkullkasta hela fysiken, men… det var bara det att ingen ville tro honom; inte ens lyssna på honom, vad han egentligen menade. Jag som sysslat en hel del med alternativvetenskap tyckte inte alls att det verkade konstigt att han funnit något. Jag hade bland annat studerat Rudolf Steiner och förstod att hans tankar skulle komma att betyda mycket för oss i framtiden. Inom pedagogiken har hans metoder betytt mycket för de svåraste fallen ute i Järna, jag visste det; nu lyssnade jag på Ingvar, som tyvärr dog i slutet av förra året, utan att fått någon annan bekräftelse från sakkunskapen än den jag kunde ge, men jag är bara en pensionerad kartläggare i Södertälje kommun, som fått den äran att lägga ut stomnät i hela kommunen och mäta och beräkna detsamma.

Nu var det också så att sista stadsingenjören i kommunen, Nils Hedlund, också var intresserad av kosmologi och han hade skrivit en del som han också gett mig. Han är också död sedan några år. Således är jag ensam nu med deras tankar och skrifter. Ingvar har lagt ut sina tankar på Googles, och han har varit med i många diskussionsgrupper där man varit direkt oförskämd mot honom. Men vi vet hur det var för Bruno och Gallilei och många fler. De som är hemma inom fakulteten sitter i fönstret med bössan och hota att skjuta dem som kommer med något nytt. Det gör att kulturen blir trög och trygg, men att människorna inte kommer vidare, fastän det blir fler och fler enheter på jorden, inte minst människor, så vill man helst inte förändra den karta man går efter. Det kan bli kaos, och så förblir man där man är, och på så sätt skapar kaos i alla fall.

Ingvar och jag vill skapa kaos, eftersom det är enda chansen att skydda oss mot katastrof. Vetenskapen tror att himlakropparna rusar med en otäck fart från varandra, medan vi tror att systemet är tämligen stabilt. Vintergatan rör sig kring ett centrum, och vårt solsystem rör sig kring solen o.s.v. men någon expansion behöver inte ske eftersom mönstret som Ingvar har sett, och ständigt såg inför sina ögon, visade att energivågor från en källa fortplantar sig på ett mycket enkelt men avgörande sätt. Han såg det jag har sett, och det förmodligen vi alla har sett, att vågorna förändras med tiden, alltså där de rör sig framåt.

Först med hög frekvens och amplitud och sedan med allt längre våglängd; till slut blir våglängden noll liksom amplitud, och då finns där ingen energi kvar i den, eftersom all energi läcker ut åt sidorna allt eftersom. Förmodligen vrider sig vågen fram i en ny dimension som i sin tur vrider sig i nästa dimension i evighet. Det blir som om en gran som suger vatten från marken så är det inte bara stammen från roten till toppen som transporterar utan även grenarna och grenarna på grenarna, och till sist barren längst ut. Har du förresten sett en torr gran? Den är vriden, ända nerifrån och upp. Jag har sett detta lika många gånger som Ingvar sett vågorna efter en båt.

Har man en gång fått denna rörelse på hjärnan går den inte bort.

Vad är det då som bromsar upp rörelsen och tömmer den på sitt innehåll av energi? Det frågade Ingvar inte efter; han höll sig till själva rörelsen, vilken han fick bekräftad från flera håll i fysiken. Bland annat genom att räkna om våglängder till frekvenser, vilket är enkelt eftersom hastighet (fart) = väg genom tid, och tid är 1 genom frekvens. Hastigheten i vakuum är C=300 000 km/s.

Plank, en tysk fysiker, som levde samtidigt med Einstein, gjorde ett försök med en svartkropp, vilket betydde att man studerade energifrekvenser som strömmade ut från ett glödande klot. Men Plank blev själv aldrig klok på den kurva som han kunde rita upp ur försöket. Ingvar gjorde emellertid så att han räknade om enheterna och hade sålunda kvar energin men fick en annan kurva, och då blev den lättare att förstå. Den blev som en lång strut, och dess ekvation blev som ränta på ränta, där en viss del av energin droppade av under resans gång. Och det stämde precis med Planks konstant: 10 upphöjt till – 34, ett mycket litet tal. Det fanns andra konstanter i kosmologin som han kollade emot som jag inte kan. Nu kommer mina tankar in i bilden, och det är sant, det är bara kvalificerade gissningar, men det känns rätt, och får mig att känna mig nöjd, eftersom de griper in i så många system i min vardag.

Den energivåg som rör sig genom rymden måste på något sätt påverkas av något som kan göra motstånd. Annars kulle vågrörelsen inte ändras som den gör.

Eftersom min sommarstuga ligger alldeles vid vattnet, blir det många blickar ut mot sjön under en dag. Många gånger har jag sett vågorna från söder på morgonen, möta vågor från norr frampå dagen. De möter varandra utan att utplåna varandra. Det klart att de måste bromsa varandra lite grann så att de gamla vågorna till slut planar ut. Det här får man ju inte säga, eftersom de regler som man kom överens om vid förförra sekelskiftet bara tillåter resultat som kan mätas och vägas. Men sunda förnuftet måste säga mig att en uppbromsning sker.

Ofta kan man se att det är tre fyra vågsystem som möter varandra. Jag tänker då att det är andra vågor som hindrar den våg som rör sig genom rymden mot mitt öga, och jag kallar deras sammanlagda existens för ETERN, den som man aldrig fann, men som funnits i flera hundra år inom naturvetenskapen.

Ingvar och jag, ett begrepp; Ingvar tänkte fram rörelsen och jag tänkte fram motståndet, etern.

Tänk på granen; vatten som rör sig genom stam och grenar och sprids till alla enheter, och så ska pyttesmå droppar ut i luften. Ibland är luftfuktigheten si och ibland så. Det finns alltså ett mottryck från atmosfären som osmos måste arbeta mot.

Det finns massor av exempel som liknar de här, men nu är jag bliven så trött i huvudet av att tänka skarpt, så ja tar och säger god kväll; vi får fortsätta en annan dag…


Den 13 april 2010
Jerry Linder