AteljéLivingRoom
JerryLinder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Kartläggning i Södertälje stad
År 1913 utfördes en kartläggning över Södra, den del av Södertälje som skulle föräras med en järnvägsstation, förutom den hamn som tidigt fanns där. Stationen hette länge Södertälje Södra, till skillnad mot Södertälje Central, som Centrum hette då jag växte upp, ja ända tills vi fick en ny station där ute, Södertälje Syd. Idag heter stationen på Hertig Karls väg Södertälje Hamn. Så nu vet du det...
I går åkte jag ut till Södra, den del av staden man förr kallade Näset.
När man började staka ut Södertälje Syd, då Järna inte längre var föremål för den nya stationen, då spåren skulle gå över Fläsklösa mitt i fjärden före Brandalssunds sund. Sten som arbetade på stadens kontor fick idén att man borde kosta på att dra hela spåret ner mot staden, och då hamnade stationen vid Fågelsången, och gamla spåret mot Tvetaberg och Strängnäs kunde läggas intill det nya, liksom spåret mot Järna och Mölnbo och Gnesta, lokalspåret, från Södertälje Hamn och Centrum.
Där stod jag och somade in kyrkan mitt i byn, och började ana vidden av goda tankar.
En gång kommer man att bygga ut staden mot väster, till min barndoms sjö, Lanaren, som har sitt utlopp vid Bränninge, där även vatten från Måsnaren rinner ut i Östersjön och förenar sig från vatten från Mälaren (Flodområde 62) och det som flyter ut i Trosa hamn (Flodområde 63 där jag är sjölvutnämnd ambasadör de creatörs.
Nedanför mig rann vatten från stadens dagvattensystem, ut i Saltskog fjärd, och det var här de första båtarna tig sig in till stades centrum, vikingar och handelsmän. Vattnet stod högre då, eller marken befann sig lägre efter den stora inlandsisens verkningar. Sedan vikingatiden har marken höjt sig ca 5 meter. Sedan 1900 har den lyfts upp ur havet precis 36,7 cm till 1970 års riksavvägning. Stadens kontor har gjort en undersökning av 20 punkter utefter en linje i norr och söder, och en i öster och väster. Annars brukade man säga att höjningen är en halv meter på hundra år.
Förra gången, omkring 1913, när Stens jämlike stadsbildare tänkte till, kom man på att det vore smart att dra järnvägen, dubbelspåret, till Näset, från Östertälje i en kökt bana på en bank och ytöver en ny bro, och vidare på banken till den plats där stationen ligger, och där vattentornet står för dåtidens ånglok, och så över en bro igen, och vidare till en bro igen, och så fram till berget som redan var genomborrat av en kort tunnel mot Strängnäs...
Hela vägen från kanalen, där alla massor hämtades går tågen på en hög bank fram till Södertälje Syd.
Inte nog med det, man fick härmed en förbindelse mellan vattenfart och järnvägsfrakt som inte störde varandra. Men det jag egentligen kom på när jag stod där uppe där ännu bara några provgropar var grävda, var att det var då, 1913, som Södetäljes första koordinatsatta punkter låg som stomme i den nya moderna kartan över stan. där kyrkspiran var origo(under korset), och där två befintliga Kartverkspunkter var ungångspunkter jämte trp.5 (Kyrkan).
En lantmätare, vars namn jag glömt drog upp linjerna och markerade en triangelkedja kors och tvärs över kanalen från den första kartverkspunkten: Trp.1. Trp.2 ligger på berget söder om Brunnsängs Centrum. 3:an ligger vid Karlhov på andra sidan kanalen, liksom 4:an, och 5:an är nollan på kyrkspiran. 6:an och 7:an ligger på östra sidan, men 8:an ligger vid Saltskog med utsikt till Fågelsången, vilken nu är borta på grund av fullmogen skog. 11:a ligger på Halls holme, och 12 är den andra kartverkspunkten, vilken ligger vid kraftledningen söder om Bränninge gård.
De sista punkterna lades ut av den lantmätare som fick genamn år Triangelkedjan:
Ahreskog. Areskogs triangelkedja skapades för att användas vid kanalens nya sträckning genom åsen vid Igesta, där triangelkedjan korsar dubbelspåret och Kanalen.
Den gamla stråckningen för järnvägen var lägre placerad och går i en ravin förbi Gamla Ridskolan och korsade kanalen invid Världsholmen, där den böjde av mot Saltskog där en rik herreman, känd får sitt konstintresse, vilketresulterat i en populär konstsalong på Djurgården: Liljevalks. Genom att en person satsade pengar på dragningen av järvägen i slutet av 1850 (tågen passerar Mölnbo 1861) kommer Saltskog station att bli en verklighet.
Denna gång var det Sten som vände sig till politiker i Södertälje och lyckades med ett genidrag rubba Statens okänsliga nerver, är det inte fantastiskt...så säg!
lördag 31 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Världen är i sig polär...den är bipolär!
AteljéLivingRoom
JerryLinder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Språket är en spegelbild av verkligheten
En professor i praktisk filosofi, Joakim Israel har sagt: Språket speglar verkligheten; javisst. Det är med vår språkliga skatt som vi definierar allt som vi kan fatta med vårt förstånd.
Sven Lidman, han som var med och skapade Pingströrelsen, som sedan skapade KDS, som nu heter KD, Kristdemokraterna, med Göran Hägglund i toppen, han strävade på tillsammans med sin parhäst, Levi Petrus. Det var mest kvinnor som kom på deras möten; kvinnor som var utsjasade och rädda sökte gemensamhet på mötena.
Denne Lidman har skrivit många böcker som jag tycker kunde vara tagna direkt ur tryckpressen. Jag finner att den tid han beskriver i början av 1900-talet är lik den tid vi lever i nu. Han skriver om frälsning så att man kan förstå vad skriften egentligen menar med det ordet. Han gör orden levande. Idag tror jag folk i allmänhet inte förstår vad Bibeln har att berätta för människorna. Det behövs en sorts lexikon som översätter meningarna till vardagslivet. Och visst är människorna rädda, fast vi inte kan medge det, och visst finns atombomben fortfarande över oss, fast vi vant oss vid tanken. Försurningen skördar skogar, och Östersjöns bottnar är döda på många håll; men regeringen pressar befolkningen hårt, alltför hårt, på fel sätt. För mig är det klart att det lätt uppstår ett motstånd till allt, bara för att pressen är för hård, och framför allt är den orättvis. Därför är det av största vikt att folket finner ledare som har ett gott förstånd; och som folket respekterar och vill följa.
-Farbror Miltie-, Milton Friedman, den amerikanske ekonomiprofessorn som fick Nobel-pris i nationalekonomi, ser jag som en falsk profet. Hans lärjungar har nu farit land och rike runt och predikat Nyliberalism, som synes mig vara en produkt tillverkad av Kains avkomma. Den bryter ner samhället och ger till de redan rika och skrämmer de fattiga och redan sjuka till självmord. Libertas betyder frihet, men då ska hela högen av människor få del av denna, vad jobbar de annars för? Att man jobbar svart i den utsträckning som sker idag, är inte konstigt anser jag. Alltför många förstår att de är lurade. vem är värd fallskärmar på flera miljoner, eller en månadslön som motsvarar flera årslöner för en gammal trotjänare som arbetar idogt för ett stort företag. Egentligen borde det vara nog för chefen att han får den äran att leda företaget. Varför skall Bengt Westerberg från Södertälje, några kvarter från Gulagården där jag bodde, och gick i samma läroverk, tjäna så mycket; och det är ändå ingenting mot topparna inom näringslivet; när jag bara har tjänat in så att jag får 9000 kronor i månaden att klara mig på; detta därför att jag tagit ställning för SANNINGEN, i en tid då få personer vågat yttra sig, i rädsla för att mista förmåner som de behövt. Dessutom har jag arbetat för samhället i idéella föreningar och skapat en ungdomsgård för flickor, mot alla ods. Sanningen skall göra eder fria, står det i Bibeln att Jesus har sagt, romanfiguren Jesus, ty sannolikt är sagan om Jesus en sedelärande historia, mycket fyndigt tillkommen, ty barnen när de är små är mycket reseptiva och lär sig snabbt. Jag vill inte ha bort Jesus, tvärt om, däremot vill jag lägga till en förklaring vad han symboliserar: "Allt vad i viljen...". ett nytt testamente skulle sitta fint: "Den gröna boken", eller Gajas bok, som redan är skriven av en forskare som heter Lovelock.
Polär utsättning har jag sysslat mycket med. Man står på en punkt och mäter ut punkter med vinkel och längd; på samma sätt fast tvärt om gör man när man mäter in, med polär inmätning. Vissa punkter inom mitt gebit är av högre ordning, de kallas triangelpunkter. De ligger ofta på höga höjder där man har överblick. De utgår vanligen från två punkter som är orenterade på t.ex. en stjärna, polstjärnan, eller på solen. I Södertälje stod man på triangelpunkt 7, den ovanför "Tältet". Därifrån tog man vinkeln mellan Polstjärnan och korset på S:ta Ragnhilds kyrka. En punkt precis under korset är origo i det första triangelnätet som byggdes när man skulle gå genom sandåsen vid Igestaviken, för att leda skutorna in till staden den vägen i stället genom Saltskog fjärd. På så sätt fick man också upp Järnvägsbron, den man nu river och har ersatt med en ny. Den gamla byggdes då min far var vid pass 10 år, och sprang och köpte snus åt gubbarna som arbetade där.
Man slog tre flutor i en smäll, som man säger. Skutornas allt högre master gick fritt, och tågen kunde gå fram utan dessa ideliga stopp, som det var när bron låg lågt vid Världsholmen, där tågen drog iväg mot stationen vid Saltskog.
Vad jag vill säga: -Det finns "polare" som har större betydelse än andra, ofta är det direktörer, de som dirigerar, eller andra dignitärer som har mycket att komma med, på grund av att de står på en nivå som är högre än folkflertalet, ofta för att de är födda inom familjer som från början har fått möjligheter att bilda sig. Men, dessa kan inte räkna med att ta alltför mycket ur den gemensamma kassan utan att det skämmer. Inte så att de medel som de tar har så stor betydelse i sig, nej mera mentalt, det förstör folkmoralen. Jesus påpekade de orättvisor och falskhet som fanns i det judiska samhället, och det var därför han blev mördad av sitt eget folk.
Man trodde mera på Barabas metoder att vinna, än det "snack" som Jesus höll sig med.
Men han säger att andra inte ska behöva gå samma öde till mötes; vad betyder det? som det stod i Luthers Katekes. Jo, genom att vi alla får lite hum om vad det betyder att vara Krisi efterföljare, så ska ingen behöva straffas så hårt. Hur mycket skall Kalle Bildt straffas för att han vid flera tillfällen betett sig som en barbar, icke human, trots att han fått folkets gunst. Där ser vi; och Kjell Olof Feldt som fick igenom pensionsystemet på ett odemokratiskt sätt. En pajas var han, som förvände blicken på sina medmänniskor (kanslihögern). Vi har inte något fläckfritt land längre (vart tog Sven Grassman vägen?), om vi någonsin haft det.
Vidare: Men det finns åtgärder som folket gillar; det är när man når flera syften på samma gång. Då är folk i allmänhet beredd att satsa; som när man byggde gamla järnvägsbron och fick massor av sand över som man placerade så att man fick en banvall där tågen kunde gå, dels söderut där vi har Södertälje Syd idag, dels ner till Centralen, som heter Södertälje Centrum idag. Tre goda ting på en gång, ja fyra om vi räknar det första triangelnätet längs kanalen; från Bränningeberget till Ragnhildsborgsberget. Nätet kallas Areskogs triangelkedja. Sträckan mellan tr. 1 (Ragnhildsborgsberget) och trp. 12 (Bränningeberget) bestämde skalan i de kommande triangelnäten också: Nyströms nät och Hedlunds nät.
Vad är det som ska ge oss den motsvarigheten idag. Nu tycker du nog att jag drar för höga växlar på mina insikter!
Nummer ett: Kunskapen om de elektromagnetiska vågorna...
Nummer två: Allmän kunskapstörst...
Nummer tre: Invandrarnas kompensationsiver...
Vissa företeelser (poler) påverkar allting mera än andra, och därför ska jag slutligen berätta en saga som min mamma drog för oss ungar när vi var små:
Jägaren gick genom skogen och träffade på ugglemor som sa:
- Skjut inte mina ungar, skjut inte mina ungar!
- Hur ska jag veta vilka som är dina ungar, sa jägaren.
- Åh, sa ugglemor, det är de vackraste ungarna i hela skogen!
- Nej jag ska inte skjuta dina ungar, sa jägaren och gick vidare...
Så smällde det till några gånger och så kom jägaren där med bytet dinglande på ryggen; och då sa ugglemor:
- Nu skjöt du ju mina ungar, nu skjöt du ju mina ungar! Och jägaren sa:
- Jag sköt de fulaste jag kunde se!
JerryLinder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Språket är en spegelbild av verkligheten
En professor i praktisk filosofi, Joakim Israel har sagt: Språket speglar verkligheten; javisst. Det är med vår språkliga skatt som vi definierar allt som vi kan fatta med vårt förstånd.
Sven Lidman, han som var med och skapade Pingströrelsen, som sedan skapade KDS, som nu heter KD, Kristdemokraterna, med Göran Hägglund i toppen, han strävade på tillsammans med sin parhäst, Levi Petrus. Det var mest kvinnor som kom på deras möten; kvinnor som var utsjasade och rädda sökte gemensamhet på mötena.
Denne Lidman har skrivit många böcker som jag tycker kunde vara tagna direkt ur tryckpressen. Jag finner att den tid han beskriver i början av 1900-talet är lik den tid vi lever i nu. Han skriver om frälsning så att man kan förstå vad skriften egentligen menar med det ordet. Han gör orden levande. Idag tror jag folk i allmänhet inte förstår vad Bibeln har att berätta för människorna. Det behövs en sorts lexikon som översätter meningarna till vardagslivet. Och visst är människorna rädda, fast vi inte kan medge det, och visst finns atombomben fortfarande över oss, fast vi vant oss vid tanken. Försurningen skördar skogar, och Östersjöns bottnar är döda på många håll; men regeringen pressar befolkningen hårt, alltför hårt, på fel sätt. För mig är det klart att det lätt uppstår ett motstånd till allt, bara för att pressen är för hård, och framför allt är den orättvis. Därför är det av största vikt att folket finner ledare som har ett gott förstånd; och som folket respekterar och vill följa.
-Farbror Miltie-, Milton Friedman, den amerikanske ekonomiprofessorn som fick Nobel-pris i nationalekonomi, ser jag som en falsk profet. Hans lärjungar har nu farit land och rike runt och predikat Nyliberalism, som synes mig vara en produkt tillverkad av Kains avkomma. Den bryter ner samhället och ger till de redan rika och skrämmer de fattiga och redan sjuka till självmord. Libertas betyder frihet, men då ska hela högen av människor få del av denna, vad jobbar de annars för? Att man jobbar svart i den utsträckning som sker idag, är inte konstigt anser jag. Alltför många förstår att de är lurade. vem är värd fallskärmar på flera miljoner, eller en månadslön som motsvarar flera årslöner för en gammal trotjänare som arbetar idogt för ett stort företag. Egentligen borde det vara nog för chefen att han får den äran att leda företaget. Varför skall Bengt Westerberg från Södertälje, några kvarter från Gulagården där jag bodde, och gick i samma läroverk, tjäna så mycket; och det är ändå ingenting mot topparna inom näringslivet; när jag bara har tjänat in så att jag får 9000 kronor i månaden att klara mig på; detta därför att jag tagit ställning för SANNINGEN, i en tid då få personer vågat yttra sig, i rädsla för att mista förmåner som de behövt. Dessutom har jag arbetat för samhället i idéella föreningar och skapat en ungdomsgård för flickor, mot alla ods. Sanningen skall göra eder fria, står det i Bibeln att Jesus har sagt, romanfiguren Jesus, ty sannolikt är sagan om Jesus en sedelärande historia, mycket fyndigt tillkommen, ty barnen när de är små är mycket reseptiva och lär sig snabbt. Jag vill inte ha bort Jesus, tvärt om, däremot vill jag lägga till en förklaring vad han symboliserar: "Allt vad i viljen...". ett nytt testamente skulle sitta fint: "Den gröna boken", eller Gajas bok, som redan är skriven av en forskare som heter Lovelock.
Polär utsättning har jag sysslat mycket med. Man står på en punkt och mäter ut punkter med vinkel och längd; på samma sätt fast tvärt om gör man när man mäter in, med polär inmätning. Vissa punkter inom mitt gebit är av högre ordning, de kallas triangelpunkter. De ligger ofta på höga höjder där man har överblick. De utgår vanligen från två punkter som är orenterade på t.ex. en stjärna, polstjärnan, eller på solen. I Södertälje stod man på triangelpunkt 7, den ovanför "Tältet". Därifrån tog man vinkeln mellan Polstjärnan och korset på S:ta Ragnhilds kyrka. En punkt precis under korset är origo i det första triangelnätet som byggdes när man skulle gå genom sandåsen vid Igestaviken, för att leda skutorna in till staden den vägen i stället genom Saltskog fjärd. På så sätt fick man också upp Järnvägsbron, den man nu river och har ersatt med en ny. Den gamla byggdes då min far var vid pass 10 år, och sprang och köpte snus åt gubbarna som arbetade där.
Man slog tre flutor i en smäll, som man säger. Skutornas allt högre master gick fritt, och tågen kunde gå fram utan dessa ideliga stopp, som det var när bron låg lågt vid Världsholmen, där tågen drog iväg mot stationen vid Saltskog.
Vad jag vill säga: -Det finns "polare" som har större betydelse än andra, ofta är det direktörer, de som dirigerar, eller andra dignitärer som har mycket att komma med, på grund av att de står på en nivå som är högre än folkflertalet, ofta för att de är födda inom familjer som från början har fått möjligheter att bilda sig. Men, dessa kan inte räkna med att ta alltför mycket ur den gemensamma kassan utan att det skämmer. Inte så att de medel som de tar har så stor betydelse i sig, nej mera mentalt, det förstör folkmoralen. Jesus påpekade de orättvisor och falskhet som fanns i det judiska samhället, och det var därför han blev mördad av sitt eget folk.
Man trodde mera på Barabas metoder att vinna, än det "snack" som Jesus höll sig med.
Men han säger att andra inte ska behöva gå samma öde till mötes; vad betyder det? som det stod i Luthers Katekes. Jo, genom att vi alla får lite hum om vad det betyder att vara Krisi efterföljare, så ska ingen behöva straffas så hårt. Hur mycket skall Kalle Bildt straffas för att han vid flera tillfällen betett sig som en barbar, icke human, trots att han fått folkets gunst. Där ser vi; och Kjell Olof Feldt som fick igenom pensionsystemet på ett odemokratiskt sätt. En pajas var han, som förvände blicken på sina medmänniskor (kanslihögern). Vi har inte något fläckfritt land längre (vart tog Sven Grassman vägen?), om vi någonsin haft det.
Vidare: Men det finns åtgärder som folket gillar; det är när man når flera syften på samma gång. Då är folk i allmänhet beredd att satsa; som när man byggde gamla järnvägsbron och fick massor av sand över som man placerade så att man fick en banvall där tågen kunde gå, dels söderut där vi har Södertälje Syd idag, dels ner till Centralen, som heter Södertälje Centrum idag. Tre goda ting på en gång, ja fyra om vi räknar det första triangelnätet längs kanalen; från Bränningeberget till Ragnhildsborgsberget. Nätet kallas Areskogs triangelkedja. Sträckan mellan tr. 1 (Ragnhildsborgsberget) och trp. 12 (Bränningeberget) bestämde skalan i de kommande triangelnäten också: Nyströms nät och Hedlunds nät.
Vad är det som ska ge oss den motsvarigheten idag. Nu tycker du nog att jag drar för höga växlar på mina insikter!
Nummer ett: Kunskapen om de elektromagnetiska vågorna...
Nummer två: Allmän kunskapstörst...
Nummer tre: Invandrarnas kompensationsiver...
Vissa företeelser (poler) påverkar allting mera än andra, och därför ska jag slutligen berätta en saga som min mamma drog för oss ungar när vi var små:
Jägaren gick genom skogen och träffade på ugglemor som sa:
- Skjut inte mina ungar, skjut inte mina ungar!
- Hur ska jag veta vilka som är dina ungar, sa jägaren.
- Åh, sa ugglemor, det är de vackraste ungarna i hela skogen!
- Nej jag ska inte skjuta dina ungar, sa jägaren och gick vidare...
Så smällde det till några gånger och så kom jägaren där med bytet dinglande på ryggen; och då sa ugglemor:
- Nu skjöt du ju mina ungar, nu skjöt du ju mina ungar! Och jägaren sa:
- Jag sköt de fulaste jag kunde se!
söndag 25 juli 2010
Dipolär läggning...
AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
I min profession talar man om polär inmätning av de objekt man vill ha med på en karta. Det betyder att punkten ifråga är polärt inmätt, alltså från en punkt i kartan, med en vinkel och en längd. Vinkeln tages från en annan känd punkt till objektet. Den riktningen man då får kallas bäring. Med hjälp av en kompass blir bäringen räknad från norr. På jordklotet har vi två punkter som benämnes poler; de är belägna mitt emot varandra, alltså diametrala.
Polär läggning, eller manodepressiv sjukdom, som man sa förut, är sådan att en människas sinnestillstånd förändras över tiden så att hon ena stunden är mycket aktiv och snabbtänkt, kanske rastlös och irriterande, byter om och blir slö och oföretagsam och trög i tankegångarna. Det enda botemedlet man haft till sitt förfogande är litium tabletter. Numera finns det andra mediciner, men inga som jag känner till.
Litium är en tvångsboja som man fäster till patienten så att hennes karaktär blir mera balanserad, och därvid lättare att ha att göra med, förutom att patienten själv får bättre kontakt med sig själv. Men...litium är också ett gift när det kommer in i kroppen, särskilt njurarna kan ta styk, och därför gör man regelbundna undersökningar på blodet för att utröna koncentrationen av vissa ämnen som har betydelse för funktioner i kroppen. Njurfunktionen t.ex. som kan ta stryk.
Jag själv har nu knaprat i mig litiumtabletter sedan jag fick min "dom" som jag säger. Ett läkarbesök 1975 i augusti, då jag var slutkörd genom för mycket arbete,och för stora ambitioner och förväntningar i min närmiljö, gav mig en bild av en person som skulle ta dessa medikamenter hela livet. Varför, frågar jag mig.
Hur kan man göra något så grymt mot en ung människa bara för att hon gått med huvudet in i väggen, som man säger idag.
Idag har många människor blivit deppiga på grund av att de kämpt för hårt, hårdare än deras person klarat av. Många gånger för att samhällsklimatet varit sådant att det inte passat deras personlighet. Datoriseringen har passat somliga som hand i handske, medan andra har avskytt den prosess som hanteringen tvingat fram. Särskilt lite äldre personal har haft det svårt att lägga om sina rutiner, och inte för att tala om dem som fått lov att sluta för att datorerna har tagit äver deras arbete i den stora prosessen. Datorerna är hyperproduktiva och massor av människor, särskilt äldre medarbetare har fått sluta av olika skäl, och lämnat plats för yngre människor med unga hjärnor som snabbt anpassat sig till de nya rutinerna.
Idag har vi en ny bild av att gå i väggen och bli depresiva, och det får mig att reagera på min egen medicinering. Jag ser inte i kontakten med sjukvården att man har tagit åt sig av dessa nya förändringar av vårt samhällsklimat.
Redan 1962 kom jag i kontakt med andra tankar inom läkarvården. Jag var den sommaren på Stensunds friluftsområde och skulle plugga matte, ty jag var lite svag i det ämnet. Men det blev inte mycket matte gjort, ty jag letade mig upp på folkhögskolans bibliotek, och där fann jag böcker om alternativ medicin. Jag läste om Are Waerland och Doktor Ragnar berg som varit i Tyskland och studrtat syra/bas-balansen i ämnesomsättningen, och så var det en professor Lindahl, på Linköpings regionsjukhus. Senare kom jag i kontakt med Alma Nissen och läste om Lilly Johansson.
Jag hade ingen aning om att mitt intresse låg åt det hållet, men så var det. Hela vår familj blev "frälst" och senare även min fru.
Doktor Ragnar Berg med nya kunskaper om Syra och bas i ämnesprosessen kom att dominera mitt tänkande i många år, och det dök upp flera kunskapskällor så småningom. Att vätejonen , en atom som förlorat sin elektron och blivit en angripare av vår natur, skulle dyka upp i den allmänna debatten, hade jag ingen aning om då när jag ivrigt promenerade upp till biblioteket. Men så småningom har bilden av den minsta enheten i det periodiska systemet fått en stor betydelse, och att andra ämnen i systemet agerar på ett högst avgörande sätt har jag läst i en bok om vätskebalans, utgiven av Studentlitteratur. Där står det i kapitlet om natrium/kalium-balans att kaliumjuner tillsammans med vätejoner går genom cellväggen och låter natriumjoner passera och hamna i den extracellulära vätskan som omger cellen. När det finns ett överskott av kaliumjoner i den intracellulära vätskan, blir trycket i cellen, osmos, större. Något styrs av hjärnan så att det goda trycket i cellerna skall uppstå. Detta något vet vi så lite om, och det är det som intresserar mig mest idag.
natrium och kalium. Dessa har förmåga att släppa ifrån sig en neutron, liksom väte. Det betyder att litium som jag inmundigar är mycket lika natrium och kalium vars yttringar i kroppen man känner till.
Jag har skrivit en kul ramsa om kaliums yttringar i kroppen; här kommer den:
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
I min profession talar man om polär inmätning av de objekt man vill ha med på en karta. Det betyder att punkten ifråga är polärt inmätt, alltså från en punkt i kartan, med en vinkel och en längd. Vinkeln tages från en annan känd punkt till objektet. Den riktningen man då får kallas bäring. Med hjälp av en kompass blir bäringen räknad från norr. På jordklotet har vi två punkter som benämnes poler; de är belägna mitt emot varandra, alltså diametrala.
Polär läggning, eller manodepressiv sjukdom, som man sa förut, är sådan att en människas sinnestillstånd förändras över tiden så att hon ena stunden är mycket aktiv och snabbtänkt, kanske rastlös och irriterande, byter om och blir slö och oföretagsam och trög i tankegångarna. Det enda botemedlet man haft till sitt förfogande är litium tabletter. Numera finns det andra mediciner, men inga som jag känner till.
Litium är en tvångsboja som man fäster till patienten så att hennes karaktär blir mera balanserad, och därvid lättare att ha att göra med, förutom att patienten själv får bättre kontakt med sig själv. Men...litium är också ett gift när det kommer in i kroppen, särskilt njurarna kan ta styk, och därför gör man regelbundna undersökningar på blodet för att utröna koncentrationen av vissa ämnen som har betydelse för funktioner i kroppen. Njurfunktionen t.ex. som kan ta stryk.
Jag själv har nu knaprat i mig litiumtabletter sedan jag fick min "dom" som jag säger. Ett läkarbesök 1975 i augusti, då jag var slutkörd genom för mycket arbete,och för stora ambitioner och förväntningar i min närmiljö, gav mig en bild av en person som skulle ta dessa medikamenter hela livet. Varför, frågar jag mig.
Hur kan man göra något så grymt mot en ung människa bara för att hon gått med huvudet in i väggen, som man säger idag.
Idag har många människor blivit deppiga på grund av att de kämpt för hårt, hårdare än deras person klarat av. Många gånger för att samhällsklimatet varit sådant att det inte passat deras personlighet. Datoriseringen har passat somliga som hand i handske, medan andra har avskytt den prosess som hanteringen tvingat fram. Särskilt lite äldre personal har haft det svårt att lägga om sina rutiner, och inte för att tala om dem som fått lov att sluta för att datorerna har tagit äver deras arbete i den stora prosessen. Datorerna är hyperproduktiva och massor av människor, särskilt äldre medarbetare har fått sluta av olika skäl, och lämnat plats för yngre människor med unga hjärnor som snabbt anpassat sig till de nya rutinerna.
Idag har vi en ny bild av att gå i väggen och bli depresiva, och det får mig att reagera på min egen medicinering. Jag ser inte i kontakten med sjukvården att man har tagit åt sig av dessa nya förändringar av vårt samhällsklimat.
Redan 1962 kom jag i kontakt med andra tankar inom läkarvården. Jag var den sommaren på Stensunds friluftsområde och skulle plugga matte, ty jag var lite svag i det ämnet. Men det blev inte mycket matte gjort, ty jag letade mig upp på folkhögskolans bibliotek, och där fann jag böcker om alternativ medicin. Jag läste om Are Waerland och Doktor Ragnar berg som varit i Tyskland och studrtat syra/bas-balansen i ämnesomsättningen, och så var det en professor Lindahl, på Linköpings regionsjukhus. Senare kom jag i kontakt med Alma Nissen och läste om Lilly Johansson.
Jag hade ingen aning om att mitt intresse låg åt det hållet, men så var det. Hela vår familj blev "frälst" och senare även min fru.
Doktor Ragnar Berg med nya kunskaper om Syra och bas i ämnesprosessen kom att dominera mitt tänkande i många år, och det dök upp flera kunskapskällor så småningom. Att vätejonen , en atom som förlorat sin elektron och blivit en angripare av vår natur, skulle dyka upp i den allmänna debatten, hade jag ingen aning om då när jag ivrigt promenerade upp till biblioteket. Men så småningom har bilden av den minsta enheten i det periodiska systemet fått en stor betydelse, och att andra ämnen i systemet agerar på ett högst avgörande sätt har jag läst i en bok om vätskebalans, utgiven av Studentlitteratur. Där står det i kapitlet om natrium/kalium-balans att kaliumjuner tillsammans med vätejoner går genom cellväggen och låter natriumjoner passera och hamna i den extracellulära vätskan som omger cellen. När det finns ett överskott av kaliumjoner i den intracellulära vätskan, blir trycket i cellen, osmos, större. Något styrs av hjärnan så att det goda trycket i cellerna skall uppstå. Detta något vet vi så lite om, och det är det som intresserar mig mest idag.
natrium och kalium. Dessa har förmåga att släppa ifrån sig en neutron, liksom väte. Det betyder att litium som jag inmundigar är mycket lika natrium och kalium vars yttringar i kroppen man känner till.
Jag har skrivit en kul ramsa om kaliums yttringar i kroppen; här kommer den:
torsdag 22 juli 2010
Spelregler för MoffasMellanMjölkSafari...
AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Polygon A : Nyckelpigan och Amerika
Du får koordinaterna på utgångspunkten; Karusellen: P 1 ( X och Y) .
Här söker du efter MellanMjölkSafari polygonpunkt 1 på Google:
1/ Läs igenom texten som berättar om den plats du befinner dig på (Karusellen).
2/ När du kommit till slutet besvarar du frågan till Punkt 1…
3/ Någonstans i texten finner du svaret till frågan!
4/ Svaret är ett substantiv (t.ex. hus, gata, skylt eller träd) alltså grundformen.
5/ Ordet (lösen) förekommer minst tre gånger i texten och kan vara placerat var som helst.
Svaret söker du på Google: t.ex. MellanMjölkSafari polygonpunkt 1 hus (ordet).
Här får du koordinaterna till MellanMjölkSafari polygonpunkt 2.
Gå till polygonpunkt 2.
Upprepa:
Sök MellanPunktSafari Punkt 2 på Google. O.S.V..
Läs texten!
Leta efter lösenordet!
Sök på Google och anteckna koordinaterna till Polygonpunkt 3…
Polygonen är sluten när du är tillbaka till polygonpunkt 1 (Karusell).
Läs om MellanMjölkSafari Karusell på Google.
Sök på nätet efter min hemsida: www.MilkRiverUniversity.se , tack för besöket, hoppas du haft en trevlig vandring och att instruktionen gått att förstå. Om inte kan du maila till mig på Moffas@Spray.se så får jag bättra mig. Uppsök gärna min portal, Nätis! och sök efter flera polygoner. De är planerade längs vägen till Wåhlinge Marknad och inom hela Flodområde 63, Alltså inom skolområdena Gnesta, Mölnbo, Hölö och Vagnhärad, samt Trosa, där vattnet från Långsjön i Mölnbo och Klemmingen, samt Frösjön och Sillen rinner ut i Trosas hamn och vidare ut till de SjungandeSju Haven… Ha det bra!
Med vänlig hälsning/Jerry Linder/MoffaFridolin
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Polygon A : Nyckelpigan och Amerika
Du får koordinaterna på utgångspunkten; Karusellen: P 1 ( X och Y) .
Här söker du efter MellanMjölkSafari polygonpunkt 1 på Google:
1/ Läs igenom texten som berättar om den plats du befinner dig på (Karusellen).
2/ När du kommit till slutet besvarar du frågan till Punkt 1…
3/ Någonstans i texten finner du svaret till frågan!
4/ Svaret är ett substantiv (t.ex. hus, gata, skylt eller träd) alltså grundformen.
5/ Ordet (lösen) förekommer minst tre gånger i texten och kan vara placerat var som helst.
Svaret söker du på Google: t.ex. MellanMjölkSafari polygonpunkt 1 hus (ordet).
Här får du koordinaterna till MellanMjölkSafari polygonpunkt 2.
Gå till polygonpunkt 2.
Upprepa:
Sök MellanPunktSafari Punkt 2 på Google. O.S.V..
Läs texten!
Leta efter lösenordet!
Sök på Google och anteckna koordinaterna till Polygonpunkt 3…
Polygonen är sluten när du är tillbaka till polygonpunkt 1 (Karusell).
Läs om MellanMjölkSafari Karusell på Google.
Sök på nätet efter min hemsida: www.MilkRiverUniversity.se , tack för besöket, hoppas du haft en trevlig vandring och att instruktionen gått att förstå. Om inte kan du maila till mig på Moffas@Spray.se så får jag bättra mig. Uppsök gärna min portal, Nätis! och sök efter flera polygoner. De är planerade längs vägen till Wåhlinge Marknad och inom hela Flodområde 63, Alltså inom skolområdena Gnesta, Mölnbo, Hölö och Vagnhärad, samt Trosa, där vattnet från Långsjön i Mölnbo och Klemmingen, samt Frösjön och Sillen rinner ut i Trosas hamn och vidare ut till de SjungandeSju Haven… Ha det bra!
Med vänlig hälsning/Jerry Linder/MoffaFridolin
onsdag 21 juli 2010
MoffasMellanMjölkSafari 210710:01
Mellan MjölkSafari kan nyttjas på två sätt: Dels som en bok där du kan sitta skönt tillbakalutad i din läsestol med din e-bok I knäet; eller
vandra ute på gator och torg, eller I skog och mark.
För att komma vidare måste du söka efter och finna de lösenord som ger dig koordinater till nästa punkt.
Eftersom jag är gammal mätningstekniker som gjort kartor över hela Södertälje kommun, och lite till, är jag bekant med en del fackuttryck. Numera mäter ingenjörerna med GPS, men då jag började 1959 och fram till 1996, använde vi metoder och instrument som krävde ett stomnät över den trakt som skulle kartläggas. Just sådana nät av punkter var min specialitet, och därför använder jag dessa tärmer då vi rör oss fram från den ena punkten till den andra tills vi kommer tillbaka till utgångspunkten igen. För oss som mätte in och koordinatsatte dessa punkter var det av största vikt att komma tillbaka till en känd punk för att få koll att mätningen gått bra. Det lilla fel som vanligtvis adderades kunde vi sedan jämna ut på samtliga punkter för att slippa spänningar I nätet.
Uttryck som jag kommer att använda
Polygon=månghörning; poly=många; gon=hörn.
Polygonpunkt=punkt som är koordinatsatt.
Picépunkt=extrapunkt sopm inte koordinatsättes.
Picétåg=en följd av extrapunkter som hör ihop.
Bäring=kompassriktning.
Avstånd= mätes i meter.
Lösenorden finner du I texten du hämtar hem från nätet ( en blogg);
du läser noga igenom densamma för att lära dig något, eller bli road;
söndag 11 juli 2010
Det lilla och det stora projektet...
AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
MoffaFridolinsProjekt
Tiden tickar fram säger vi; tick tack. Ett tick och sedan ett tack, varför både tick och tack? Jag tror jag vet! Tiden består av energi som är i ständig rörelse. Allt som rör sig är sammansatt och rör sig i strömmar av andra enheter som också rör sig, rör sig med olika hastigheter; ibland sakta och ibland fort, ibland accelererande rakt fram eller i cirkel eller i spiral, kanske rent av i form av den logaritmiska spiralen som kröker sig med en konstant rörelse; 0,618033989. Till slut kommer den inte längre in mot centrum utan vänder genom en sofistikerad fas och kommer vidare på andra sidan och vandrar vidare med allt vidare cirklar tills den yttersta gränsen åter är nådd.
En bil går i x km/timme, vilket betyder att det går åt y liter/timme; alltså går det åt en viss energi per timme, och således är timmen laddad med en viss energi:
Energi och tid är egentligen samma sak.
Min vän Ingvar Åstrand, som nu gått bort, iaktog vattenvågorna efter en båt. Han såg att en våg betedde sig på ett särskilt sätt. Den rörde sig upp och ner på sin färd mot slutet. Man tycker det, men så är det inte, det är vattnet som fortplantar sig på ett sådant sätt att det ser ut så. Det är en impuls igenom vattnet som rör sig så, vattenmolekylerna rör sig i princip bara upp och ner. Ingvar antog att alla energivågor rör sig som vattenvågor. Så även ljusvågor (elektromagnetiska vågor från en stjärna eller en gallax på himlapellen.
Först rör den sig med stor kraft och möter därför stort motstånd från omgivningen; sedan förlorar den också energi, varför rörelsemönstret ändras. Amplituden är hög i början när rörelsen slingrar sig fram och alltsom rörelsen fortplantar sig genom andra vågor, som vi skulle kunna kalla etern ( den som man aldrig fann när man sökte den vid förra sekelskiftet). Men tiden bromsar in rörelsen och omformar den tills den blir som en raksträcka. Den energi som fanns laddad i rörelsen i begynnelsen är nu spridd i omgivningen, vilket gör att rörelsen går snabbare och snabbare nu då energin inte längre bromsas upp, utan kan röra sig obehindrat rakt fram tills energin är slut.
Så rör sig i princip alla rörelser. Först frammifrån och bakåt och sedan bakifrån och framåt. Ungefär som jag har beskrivit den logaritmiska spiralen som nästan når centrum och sedan vänder igenom och ökar i omfång igen med en viss konstant:
Plank:s konstant. Det här är kvantfysik a la Ingvar och jag. I 30 år som vi hållit på och tänkt, var och en från sitt håll; från sin synvinket och karaktär.
Samtidigt har jag läst och praktiserat pedagogik. Jag har funnit att barn och djur hör ihop. De ystraste pojkar blir lugna med en kanin i sin famn. Tjuriga och ängsliga flickor blir säkra när de fått rida en termin på en yster häst. Till och med datorn kan höja självförtroendet på en unge, enär den aldrig ljuger, precis som djuren.
Jag har nu skrivit åtskilliga filer och bloggar om det lilla projektet; en teater som har ett gemensamt med skolorna i Flodområde 63; Man skall bygga en bro till ett Afrikanskt land nära Västkusten. Landet heter Burkina Faso, och ligger intill ett annat land som heter Benin, före 1992 hette det Dahomey, och ligger vid kusten, där negerslavarna skeppades ut till Haiti och andra västländer. I Dahomey fanns de sanna Amazonerna. De skyddade kungens slott i huvudstaden. Vi ska gå genom Benin och nå skolbarn i Burkina Faso.
Pingströrelsen i Södertälje har ett projekt där tillsammans med andra kyrkor. Man driver projektet för föräldrarlösa pojkar som annars riskerar att bli kriminella.
MoffaFridolinsStoraProjekt vill rädda flickorna i dessa länder; flickor som kanske blir bortgifta till äldre släktingar och utnyttjas sexuellt. Dessa äldre "gentlemän"
rör sig ganska ogenerat mellan kvinnorna och sprider sin "pollen" till sina unga fruar, som sedan föder barn som är dödsdömda redan från början.
I flodområde 63 finns många unga flickor som skulle må bra av att ha ett uppdrag. Ett sådant skulle kunna vara att sprida kunskaper om deras medsystrar i Afrika. Det har kommit till min kännedom att Emelie Folcker redan varit i ett Afrikanskt land, och att hon bjöd hem några flickor under några månader.
DetStoraProjektet, ingår i en plan för Flodområde 63, och i den planen ingår en teater utan taggtråd och palissader. Ja det finns mycket mera som man kan hitta på här hemma. Aktiviteter som inte behöver kosta särskilt mycket pengar. Kanske man rent av kan komma på nya mönster att leva, så att man får kredit i kassan.
Jag är så gammal att jag minns gamla tider, och mina föräldrar har berättat. Jag har till och med varit med i det fackliga livet, och det politiska i Järna och Mölnbo, men tyvär var det i slutet på den glada eran, sedan kom idéer som inte gagnade dem som bor på landsbygden. Men som jag beskrev här ovan, om en spiral rörelse, med minskad energi så når den ett nålsöga där rörelsen slinker igenom och accelererar igen. MoffaFridolinsStoraProgekt startar från denna posotion, sedan får vi se; men först måste vi igenom DetLillaProjektet i skolorna i Gnesta, Mölnbo, Hölö, samt Vagnhärad och Tosa. Flodområdet är ett landskap som ej är begränsat av människor. Flodområde 63 är det regnområde där varje vattendroppe som inte dunstar så småningom når Trosas hamn och rör sig vidare ut på De Sjungande Sju Haven...
måndag 5 juli 2010
PRESSMEDDELANDE/ den 5 juli 2010
AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Förlåt mig, jag har felat!
En vandring längs den logaritmiska spiralen...
Cabaré Munspelet på Mjölktåget!!!
Jag äxte upp på landet på somrarna. Vi hyrde en liten torpstuga en km från bondgården, därför kan jag än idag känna hur varmt och skönt det är att trampa i en färsk koblajja. Men på vintern när vi ungar gick i skolan då bodde vi på Gula gården i staden Södertälje. När jag var vid pass 10 år gammal bytte jag till mig ett munspel mot en cyckelpump, bergis, fråga Berra. Berra du vet, han som spelade munspel och bas i Chicago Express. De har visst lagt ner nu, men Berra är still going strong. Sedan fick jag ett gammalt dragspel, ett riktigt gammalt. På dragspelsmuseet i samhället ovanför Mora finns ett likadant, Nordiska Musikförlaget står det på´t. Jag lärde mig Elvira Madigan för den gamle dragspelaren Eddie Karlsson, försäljare av musikinstrument hos Harry Andersson. Men det vart lite töntigt med dragspel, fast Burken han spelade Rock på sitt. Förresten spelade jag på Nalen samma kväll som Burken, men då spelade jag kontrabas i Hecto´s skiffelband där mina skolkamrater Torgny Hallberg, Togge, och Lars-Tore Sjögren, Lasse, var med, samt Berra och hans bror Hans, Hasse Pettersson. Med oss fanns också gårdens B-lag, men hetast bland tjejjerna, Gobec´s. Bosse står som b i deras band, och jag hade nyss varit till stockholm och köpt varsin kontrabas mellan två tåg, som Bosse brukar säga.
Det blev ganska mycket spelningar i Södertäljetrakten. Jag var inte med så länge, men Göran, som står som G i deras skiffelgroup, och Togge spelade på Kiviks marknad och lite här och där. Dessutom följde de varandra i lumpen där de var uttagna till underhållningsdetaljen. Sedan flyttade jag till de djupa skogarna och lämnade grabbarna åt sitt öde. Ända tills vi skulle fylla 50 år. Lasse först. Jag träffade Togge av en slump i rulltrappan på Luna, och ropade att jag hade Fantomenfilmen. Vi hade nämligen en sportklubb på Gula gården; och när vi var 11 år, 1954, hade vi en tio-kamp som filmades av Leffe Thossson som fått låna sin mammas kamer. Aurora Thorsson var tidigt ute och filmade centrum i staden när den revs. Dessa sekvenser har vi fått låna och Togge har redigerat och visat på biblioteket. Flera visningar kommer att ske tillsammans med Tabermans fotografier och vykort. Vi kommer nog att få visa flera av våra filmer.
Just nu håller Togge på med en film om Uffe Ingvall. Lasses ungdomskärlek och fru, Maudan, är född Ingvall och var syster till Uffe. Tyvärr dog hon alltför tidigt vid drygt 50 år ålder. Uffe är en genuin konstnär och är en etablerad målare och musiker. Fiol är hans instrument. Uffe har en son som också tillhör stjärnorna från Södertälje. Själv har jag inte tid att spela, men när jag då och då råkar stöta ihop med mitt gamla munspel drar jag några gamla låtar. Låtar som skulle få gamla tanter att gråta. På landet har jag en planta på gång. Han heter Max, men jag kallar honom MaskisenMaxDartanYang. Han har gener må ni tro; hans farmors pappa kom från en musikerfamilj på Sågartorpet i Vårdinge. Han hette Kurt Andersson och han spelade dragspel och hade kapell i Mölnbo. En midsommar tog jag fram mitt andra spel med knappar, och du må tro att det började klia i ningrarna på Kurt som var med för en gång skull. Han frågade lite försynt om han fick känna lite på mitt spel. Så klart!
Du det blev flera dygn som man hörde den ena gamla låten efter den andra. Sen frågade han var jag hade fått tag på mitt spel. I Stuvsta, sa jag, hos en gammal lirare som känt de flesta spelarna en gång i tiden. Efter några veckor fick jag höra att Kurt varit dit och köpt ett spel, och att han nu hade fått ihop ett gäng med pensionärer i Sumpan. Så kan det gå när inte haspen är på.
Vad jag ville säga med den här bloggenär att jag har srivit färdigt nu. Vägen till Wåhlinge Marknad, heter numera WahlingeSpaceMarket, där den logaritmiska spiralen visar vägen in på scenen. Och scenen ligger på Afrikas västkust, i Benin, som förr hette Dahomey, där jassens polyrytmer först utvecklades. Benin och länderna längre in i Afrika är de fattigaste länderna i världen och där florerar HIV och Aids värre än på någon annan plats. Pingstkyrkan i Södertälje stöder ett projekt för pojkar där, en skola som några från församlingen här i Södertälje har arbetat på. Dels att bygga och dels att driva. Vi är nära nu, du och jag, om du vill vara med; Du måste inte kunna spela munspel. Men du måste kunna läsa och måla kulisser. Var god läs:
>>> www.MilkRiverUniversity.se >>>
Som du vet finns det ohyra i de finaste trädgårdar, här kommer en; håll i dig!
Jag har länge hållit till i Kristinas lustiga trädgård; i viss mån är det väl jag som är lustigast här; jag gnager lite här och lite där. I jorden gräver jag också och gräset håller jag ner så ormar och annat som drar fram över gräsmattan blir fullt synliga för hennes små fötter. Ibland står jag i fönstret och tittar på hennes krokiga rygg, och när hon kommer in med ett knippe rabarber vattnas det i munnen på mig; då vankas det kräm kan man tänka. Kristina är lustig på det viset att hon aldrig ledsnar på att påta. Vid vår ålder borde det väl sluta klia i fingrarna; men inte på henne. Mina ligger helst över tangentbordet och hittar på dumheter; men icke Kristina. Förnst nu för lite sedan, helt plötsligt vräkte hon undan mig och började skriva, nästan som poesi; var får hon allt ifrån. Låg liksom och väntade, precis som vårblommorna med sina knoppar i jordytan. Och nu kan jag bar skriva när hon är ute, och det blir ju rätt mycket nu sedan våren kommit till Mälardalen. Nu kommer hon visst, bäst jag släcker ner. Har du tid nå´n gång kan du väl gå in på min hemsida, den har adressen: <<< www.MilkRiverUniversity.se >>> , men säg inget till Kristina...
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Förlåt mig, jag har felat!
En vandring längs den logaritmiska spiralen...
Cabaré Munspelet på Mjölktåget!!!
Jag äxte upp på landet på somrarna. Vi hyrde en liten torpstuga en km från bondgården, därför kan jag än idag känna hur varmt och skönt det är att trampa i en färsk koblajja. Men på vintern när vi ungar gick i skolan då bodde vi på Gula gården i staden Södertälje. När jag var vid pass 10 år gammal bytte jag till mig ett munspel mot en cyckelpump, bergis, fråga Berra. Berra du vet, han som spelade munspel och bas i Chicago Express. De har visst lagt ner nu, men Berra är still going strong. Sedan fick jag ett gammalt dragspel, ett riktigt gammalt. På dragspelsmuseet i samhället ovanför Mora finns ett likadant, Nordiska Musikförlaget står det på´t. Jag lärde mig Elvira Madigan för den gamle dragspelaren Eddie Karlsson, försäljare av musikinstrument hos Harry Andersson. Men det vart lite töntigt med dragspel, fast Burken han spelade Rock på sitt. Förresten spelade jag på Nalen samma kväll som Burken, men då spelade jag kontrabas i Hecto´s skiffelband där mina skolkamrater Torgny Hallberg, Togge, och Lars-Tore Sjögren, Lasse, var med, samt Berra och hans bror Hans, Hasse Pettersson. Med oss fanns också gårdens B-lag, men hetast bland tjejjerna, Gobec´s. Bosse står som b i deras band, och jag hade nyss varit till stockholm och köpt varsin kontrabas mellan två tåg, som Bosse brukar säga.
Det blev ganska mycket spelningar i Södertäljetrakten. Jag var inte med så länge, men Göran, som står som G i deras skiffelgroup, och Togge spelade på Kiviks marknad och lite här och där. Dessutom följde de varandra i lumpen där de var uttagna till underhållningsdetaljen. Sedan flyttade jag till de djupa skogarna och lämnade grabbarna åt sitt öde. Ända tills vi skulle fylla 50 år. Lasse först. Jag träffade Togge av en slump i rulltrappan på Luna, och ropade att jag hade Fantomenfilmen. Vi hade nämligen en sportklubb på Gula gården; och när vi var 11 år, 1954, hade vi en tio-kamp som filmades av Leffe Thossson som fått låna sin mammas kamer. Aurora Thorsson var tidigt ute och filmade centrum i staden när den revs. Dessa sekvenser har vi fått låna och Togge har redigerat och visat på biblioteket. Flera visningar kommer att ske tillsammans med Tabermans fotografier och vykort. Vi kommer nog att få visa flera av våra filmer.
Just nu håller Togge på med en film om Uffe Ingvall. Lasses ungdomskärlek och fru, Maudan, är född Ingvall och var syster till Uffe. Tyvärr dog hon alltför tidigt vid drygt 50 år ålder. Uffe är en genuin konstnär och är en etablerad målare och musiker. Fiol är hans instrument. Uffe har en son som också tillhör stjärnorna från Södertälje. Själv har jag inte tid att spela, men när jag då och då råkar stöta ihop med mitt gamla munspel drar jag några gamla låtar. Låtar som skulle få gamla tanter att gråta. På landet har jag en planta på gång. Han heter Max, men jag kallar honom MaskisenMaxDartanYang. Han har gener må ni tro; hans farmors pappa kom från en musikerfamilj på Sågartorpet i Vårdinge. Han hette Kurt Andersson och han spelade dragspel och hade kapell i Mölnbo. En midsommar tog jag fram mitt andra spel med knappar, och du må tro att det började klia i ningrarna på Kurt som var med för en gång skull. Han frågade lite försynt om han fick känna lite på mitt spel. Så klart!
Du det blev flera dygn som man hörde den ena gamla låten efter den andra. Sen frågade han var jag hade fått tag på mitt spel. I Stuvsta, sa jag, hos en gammal lirare som känt de flesta spelarna en gång i tiden. Efter några veckor fick jag höra att Kurt varit dit och köpt ett spel, och att han nu hade fått ihop ett gäng med pensionärer i Sumpan. Så kan det gå när inte haspen är på.
Vad jag ville säga med den här bloggenär att jag har srivit färdigt nu. Vägen till Wåhlinge Marknad, heter numera WahlingeSpaceMarket, där den logaritmiska spiralen visar vägen in på scenen. Och scenen ligger på Afrikas västkust, i Benin, som förr hette Dahomey, där jassens polyrytmer först utvecklades. Benin och länderna längre in i Afrika är de fattigaste länderna i världen och där florerar HIV och Aids värre än på någon annan plats. Pingstkyrkan i Södertälje stöder ett projekt för pojkar där, en skola som några från församlingen här i Södertälje har arbetat på. Dels att bygga och dels att driva. Vi är nära nu, du och jag, om du vill vara med; Du måste inte kunna spela munspel. Men du måste kunna läsa och måla kulisser. Var god läs:
>>> www.MilkRiverUniversity.se >>>
Som du vet finns det ohyra i de finaste trädgårdar, här kommer en; håll i dig!
Jag har länge hållit till i Kristinas lustiga trädgård; i viss mån är det väl jag som är lustigast här; jag gnager lite här och lite där. I jorden gräver jag också och gräset håller jag ner så ormar och annat som drar fram över gräsmattan blir fullt synliga för hennes små fötter. Ibland står jag i fönstret och tittar på hennes krokiga rygg, och när hon kommer in med ett knippe rabarber vattnas det i munnen på mig; då vankas det kräm kan man tänka. Kristina är lustig på det viset att hon aldrig ledsnar på att påta. Vid vår ålder borde det väl sluta klia i fingrarna; men inte på henne. Mina ligger helst över tangentbordet och hittar på dumheter; men icke Kristina. Förnst nu för lite sedan, helt plötsligt vräkte hon undan mig och började skriva, nästan som poesi; var får hon allt ifrån. Låg liksom och väntade, precis som vårblommorna med sina knoppar i jordytan. Och nu kan jag bar skriva när hon är ute, och det blir ju rätt mycket nu sedan våren kommit till Mälardalen. Nu kommer hon visst, bäst jag släcker ner. Har du tid nå´n gång kan du väl gå in på min hemsida, den har adressen: <<< www.MilkRiverUniversity.se >>> , men säg inget till Kristina...
söndag 4 juli 2010
Rosen...
AteljéLivingRoom
JerryLinder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Det var en gång...
Inte allt för länge sedan, bara 67 år, när en f.d. rödhårig och fräknig (över hela kroppen) gav sig åt en ung välgymnastiserad man i sina bästa år. Hon var från staden där slottet en gång erövrades avnationalhjälten Engelbrekt; det var bara det att denne halte krigare från Engelberg levde på en tid då vi ännu inte hade blivit någon nation, och Nationernas förbund ännu ej var påtänkt. Men vi levde i en union som bestod av de nordiska länderna Norge, Danmark och Sverige, en tid då Hansan i Lybeck hade stor påverkan på staterna i Östersjön. Alltså, Engelbrekt stod upp för bönderna, de stackarna som plågades av tyska fogdar som den tyske ledaren av unionen använde sig av för att få makt att lägga under sig mera land. Det fanns folk som hade hundratals gårdar som de roffat åt sig från allmogen. Engelbrekts öde känner ni alla till, han fick en yxa i skallen och tuppa av för alltid. Men vad har det med Mig, MoffaFridolin att göra?
Jo nu ska ni få höra: - I den våldsamma atacken från mannen från Södertälje, han som kom med Skofabriken som köptes upp av densamma i Örebro, kom en massa vildbasar av båda könen lös och simmade in i magen på den ljuva donnan som för övrigt var fräknig överallt (jasså har jag redan sagt det); och några av de mottagare där inne var väl också panterfärgade, elle skulle ha varit det om det funnits tillträde till sol, och på det viset blev resultatet en liten knopp av en ros, en rosknopp som ännu var vit, men som njär den efter nästan ett år kom ut med mycken smärta, ty hans utträngande var mäkta smärtsammare än beskällarens inträngande (tror jag). Så en vacker dag kom den vita rosen ut ur grottan, och vad han skulle heta har beskrivits på många andra håll, för det är en s.k. rolig historia; i alla fall för mig. Den som söker han finner. Jag lovar den finns någonstans bland mina bloggar.
Nåväl, ni har väl läst kemi i skolan och vet att det finns något som heter vatten, och något annat som heter mineraler. En mineral är rätt kul faktiskt, det är KALIUM.
Kalium är en festlig alkalimetall,
som gör hela kroppen hård och ball,
det blir stuns i hela kroppen,
kanske även lilla Adamsnoppen.
Män i skor (människor) det finns av bägge kön, du vet,
en med flikar, en med påk, och det,
blir båda glada går det härligt lätt,
men blir någon sur då går det genast snett.
Den dikten säger mer om naturens under än man kan tro. Syra och bas måste balansera varandra. Syra kommer från det förhållandet att väteatomen mister sin enda elektron, som stuckit iväg till någon annan, precis somena parten i ett förhållande, som får för sig att han/hon får det bättre med någon annan; och det kan ju vara rätt. Så är det, något bestämmer om vi trivs med varandra, och... tål skitlukten av sin partner på toaletten.
Tillbaka till kemin. När bonden odlar spannmål sprider han NPK, på sina åkrar. N står för kväve som i sin tur står för tillväxt. P står för fosfor som gör attseden mognar, och K, slutligen står för stråstyvhet, och då förstår du varför dikten ovan börjar just med K, som i K, som i kalium. I min kropp är det viktigt att förhållandet mellan Natrium och Kalium ballanserar varandra. Runt cellerna har vi extracellulärt vatten, som står i förbindelse med intracellulärt vatten inne i cellen. Väggen mellan dessa vattenpölar kallas membran. Och detta filter är genomsläppligt. På det viset kan vätska där inne utbytas mot vätska där ute, och... då är det så finurligt ordnat att det finns joner (atomer som mist elektroner som gör att jonerna antingen är positivt eller negativt laddade, när det gäller natrium och kalium är de med i samma division i det periodiska systemet och är har en positiv laddning båda två. Men nu är det så att Kalium kan hålla mera vatten än natrium, och om det finns mera kalium där inne i cellen blir den styvare. Natrium kalium balansen har alltså stor betydelse för vår hälsa, och därför tar man ofta prov på denna balans på lasarettets provcentral, i alla fall på Moffa. Flera gånger om året.
Nu finns det emellertid en annan jon med samma laddning som söledes ingår i samma divition som Natrium och Kalium; det är Litium. Men hvad har litium för funktion frågar man sig. Denna lilla starkt verksamma jon har förmåga att hålla vatten. Det betydde för Moffa att han genast blev lite tjock när han började knapra litiumtabletter. På annat håll har jag beskrivit början på detta oskick att svälja tre piller varje dag, utan att man med sina fina instrument kunnat utforska varför.
Låter konstigt va? Men så ar det. Det var den unga paranta läkaren som själv kunde avgöra att Moffa behövde dem. Varför?Jo för att inte bli för glad. Men Moffa gick ju inte till henne för att inte bli glad, det var ju snarare tvärt om. Han var förbannat ledsen. Varför det, igen! Jo han hade ställt tilldet för sig. Han måste tydligen göra två saker på en gång, och det gick inte; ock det gjorde honom ledsen. Han hade aldrig varit där! Han hade aldrig i sitt liv känt sig så stark och kraftfull, och det är sant, men var det för att han saknade litium? Nej, nej nej.
Vid hans livsresa, början på sin MellanMjölkSafari, framkom med viss tvekan, det måste jag vara ärlig att säga, att han blev frälst (räddad) av sin far, som aldrig visat den ömhet förr, som han gjorde när Moffa låg i en sjukhussäng på Södertälje lasarett, just på faderns födelsedag, då han som vanligt borde vara hos honom och gratta. Men nu var det inte så, det var så att säga tvärt om, det var hans pappa som grattade Moffa för att han fått behålla sitt liv...
Jag ska inte gå in på det, men det var så att Moffa blivit kastad av en häst som blivit skrämd av en älg i skogen intill vägen. Efter kom en bil som mycket väl kunnat köra över honom. I stället följde de den galloperande hästen ända hem ochsa till frun som kom ut. Vi höll på att köra över en gubbe som blev...ja du förstår.
Gubben, det var Moffa det, och orsaken till att han såg ut som en gubbe var att han hade en gammal storväst på sig, en väst som försvann, men som långt senare fick sin destination förklarad för Moffa. Den blev väl kvar på lasarettet.
Att Moffa som då var 32 år, inte förstod att han faktiskt inte hade behövt ta dessa tre piller var dag, är väl inte så konstigt. Gemene man har en stor tilltro till läkare, det har alltid varit så. Idag vet vi att de flesta som fick besök av läkare förr i tiden fick någon smitta och dog. Det var innan man kom på att det fanns små djur som levde gott inne i människor (virus t.ex. jag skall återkomma till dem).
Men är medicinerin med litium bara dumt. Nej, det vill jag inte säga, men att beordra litium till en ung man genom att tala med honom några minuter i depressivt tillstånd är inte att rekommendera. Det var alls inte konstigt att Moffa hade största förtroende för henne, han kunde ju inte veta allt som kunde hända i kroppen och framför allt i huvudknoppen, bara för dessa små tingestar som varje morgon och varge kväll påminde honom om att han var sjuk. Inte nog med det, hela släkten, hans fru, hans barn och många andra visste att han var sjuk och knappast behövdes tas på allvar. - Ja du vet ju hur Moffa är! kunde man säga. Dessutom var han rödhårig och fräknig, lägger jag till på skoj (men fan vet).
Men vad hände där på sjukhuset mellan far och son. Ja, jag har beskrivit det, menska ta det lite lätt. Frälsning, är det inte ett litet starkt ord? Nej, det tycker jag inte, varför skulle en frälsning inte kunna ske utanför kyrkan. Jesus frälste folk ute i naturen. Min far hade ett svårt förhållande till mig därför att jag blev tagen från honom när jag var nyfödd. Jag tillhörde ett annat folk. Det folket utmärktes av att vara rödhåriga och fräkniga, alltså min mors hemadressdär man såg ut så. Pappa hade inte en chans, eftersom han var förpliktigad att befinna sig på annan ort, Duved, under beredskapen. Så var det i stora drag. Han var dessutom ingen stark natur, vilket visade sig senare i livet, men han var en demokratisk persom innerst inne, men hade lite svårt att hävda sig. Det gick ut över mig vid vissa situationer, och det skulle jag aldrig förlåta honom, sa jag, och knöt händerna i fickorna.
Det som hånde mellan ossvid sjuksängen, var just det att jag öppnade mina händer och förlät honom. och så fick det bli så länge han levde. Ett bättre förhållande mellan far och son kan inte finnas. Och... det kalrt att det inverka på mitt humör, och jag vågade köpa mig en häst, vilket var ett mirakel i säg. Ja det var mycket mer...
Men svärfar som ägde marken där hästen gick, ja det blev en häst till ungarna också, försämrades allt mer. Han var också en person som slitit ont i skolan och blivit rabulistisk. Han gillade inte mina idéer, och det hade jag misstänkt från första början när vi bosatte oss där. Och för att spe på eländet fick min frus syster och min nya svåger en tom bredvid oss. Minusbingo! Jag var inte den som kunde stå emot illasinnade tankar från annat håll, och så var det det där med för mycket jobb, och då slog jag huvudet i väggen, vilket man inte sa då, då talade man om depression.
Jag hade sålunda blivit en person med en obotlig sjukdom, jag var manodepressiv...
JerryLinder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Det var en gång...
Inte allt för länge sedan, bara 67 år, när en f.d. rödhårig och fräknig (över hela kroppen) gav sig åt en ung välgymnastiserad man i sina bästa år. Hon var från staden där slottet en gång erövrades avnationalhjälten Engelbrekt; det var bara det att denne halte krigare från Engelberg levde på en tid då vi ännu inte hade blivit någon nation, och Nationernas förbund ännu ej var påtänkt. Men vi levde i en union som bestod av de nordiska länderna Norge, Danmark och Sverige, en tid då Hansan i Lybeck hade stor påverkan på staterna i Östersjön. Alltså, Engelbrekt stod upp för bönderna, de stackarna som plågades av tyska fogdar som den tyske ledaren av unionen använde sig av för att få makt att lägga under sig mera land. Det fanns folk som hade hundratals gårdar som de roffat åt sig från allmogen. Engelbrekts öde känner ni alla till, han fick en yxa i skallen och tuppa av för alltid. Men vad har det med Mig, MoffaFridolin att göra?
Jo nu ska ni få höra: - I den våldsamma atacken från mannen från Södertälje, han som kom med Skofabriken som köptes upp av densamma i Örebro, kom en massa vildbasar av båda könen lös och simmade in i magen på den ljuva donnan som för övrigt var fräknig överallt (jasså har jag redan sagt det); och några av de mottagare där inne var väl också panterfärgade, elle skulle ha varit det om det funnits tillträde till sol, och på det viset blev resultatet en liten knopp av en ros, en rosknopp som ännu var vit, men som njär den efter nästan ett år kom ut med mycken smärta, ty hans utträngande var mäkta smärtsammare än beskällarens inträngande (tror jag). Så en vacker dag kom den vita rosen ut ur grottan, och vad han skulle heta har beskrivits på många andra håll, för det är en s.k. rolig historia; i alla fall för mig. Den som söker han finner. Jag lovar den finns någonstans bland mina bloggar.
Nåväl, ni har väl läst kemi i skolan och vet att det finns något som heter vatten, och något annat som heter mineraler. En mineral är rätt kul faktiskt, det är KALIUM.
Kalium är en festlig alkalimetall,
som gör hela kroppen hård och ball,
det blir stuns i hela kroppen,
kanske även lilla Adamsnoppen.
Män i skor (människor) det finns av bägge kön, du vet,
en med flikar, en med påk, och det,
blir båda glada går det härligt lätt,
men blir någon sur då går det genast snett.
Den dikten säger mer om naturens under än man kan tro. Syra och bas måste balansera varandra. Syra kommer från det förhållandet att väteatomen mister sin enda elektron, som stuckit iväg till någon annan, precis somena parten i ett förhållande, som får för sig att han/hon får det bättre med någon annan; och det kan ju vara rätt. Så är det, något bestämmer om vi trivs med varandra, och... tål skitlukten av sin partner på toaletten.
Tillbaka till kemin. När bonden odlar spannmål sprider han NPK, på sina åkrar. N står för kväve som i sin tur står för tillväxt. P står för fosfor som gör attseden mognar, och K, slutligen står för stråstyvhet, och då förstår du varför dikten ovan börjar just med K, som i K, som i kalium. I min kropp är det viktigt att förhållandet mellan Natrium och Kalium ballanserar varandra. Runt cellerna har vi extracellulärt vatten, som står i förbindelse med intracellulärt vatten inne i cellen. Väggen mellan dessa vattenpölar kallas membran. Och detta filter är genomsläppligt. På det viset kan vätska där inne utbytas mot vätska där ute, och... då är det så finurligt ordnat att det finns joner (atomer som mist elektroner som gör att jonerna antingen är positivt eller negativt laddade, när det gäller natrium och kalium är de med i samma division i det periodiska systemet och är har en positiv laddning båda två. Men nu är det så att Kalium kan hålla mera vatten än natrium, och om det finns mera kalium där inne i cellen blir den styvare. Natrium kalium balansen har alltså stor betydelse för vår hälsa, och därför tar man ofta prov på denna balans på lasarettets provcentral, i alla fall på Moffa. Flera gånger om året.
Nu finns det emellertid en annan jon med samma laddning som söledes ingår i samma divition som Natrium och Kalium; det är Litium. Men hvad har litium för funktion frågar man sig. Denna lilla starkt verksamma jon har förmåga att hålla vatten. Det betydde för Moffa att han genast blev lite tjock när han började knapra litiumtabletter. På annat håll har jag beskrivit början på detta oskick att svälja tre piller varje dag, utan att man med sina fina instrument kunnat utforska varför.
Låter konstigt va? Men så ar det. Det var den unga paranta läkaren som själv kunde avgöra att Moffa behövde dem. Varför?Jo för att inte bli för glad. Men Moffa gick ju inte till henne för att inte bli glad, det var ju snarare tvärt om. Han var förbannat ledsen. Varför det, igen! Jo han hade ställt tilldet för sig. Han måste tydligen göra två saker på en gång, och det gick inte; ock det gjorde honom ledsen. Han hade aldrig varit där! Han hade aldrig i sitt liv känt sig så stark och kraftfull, och det är sant, men var det för att han saknade litium? Nej, nej nej.
Vid hans livsresa, början på sin MellanMjölkSafari, framkom med viss tvekan, det måste jag vara ärlig att säga, att han blev frälst (räddad) av sin far, som aldrig visat den ömhet förr, som han gjorde när Moffa låg i en sjukhussäng på Södertälje lasarett, just på faderns födelsedag, då han som vanligt borde vara hos honom och gratta. Men nu var det inte så, det var så att säga tvärt om, det var hans pappa som grattade Moffa för att han fått behålla sitt liv...
Jag ska inte gå in på det, men det var så att Moffa blivit kastad av en häst som blivit skrämd av en älg i skogen intill vägen. Efter kom en bil som mycket väl kunnat köra över honom. I stället följde de den galloperande hästen ända hem ochsa till frun som kom ut. Vi höll på att köra över en gubbe som blev...ja du förstår.
Gubben, det var Moffa det, och orsaken till att han såg ut som en gubbe var att han hade en gammal storväst på sig, en väst som försvann, men som långt senare fick sin destination förklarad för Moffa. Den blev väl kvar på lasarettet.
Att Moffa som då var 32 år, inte förstod att han faktiskt inte hade behövt ta dessa tre piller var dag, är väl inte så konstigt. Gemene man har en stor tilltro till läkare, det har alltid varit så. Idag vet vi att de flesta som fick besök av läkare förr i tiden fick någon smitta och dog. Det var innan man kom på att det fanns små djur som levde gott inne i människor (virus t.ex. jag skall återkomma till dem).
Men är medicinerin med litium bara dumt. Nej, det vill jag inte säga, men att beordra litium till en ung man genom att tala med honom några minuter i depressivt tillstånd är inte att rekommendera. Det var alls inte konstigt att Moffa hade största förtroende för henne, han kunde ju inte veta allt som kunde hända i kroppen och framför allt i huvudknoppen, bara för dessa små tingestar som varje morgon och varge kväll påminde honom om att han var sjuk. Inte nog med det, hela släkten, hans fru, hans barn och många andra visste att han var sjuk och knappast behövdes tas på allvar. - Ja du vet ju hur Moffa är! kunde man säga. Dessutom var han rödhårig och fräknig, lägger jag till på skoj (men fan vet).
Men vad hände där på sjukhuset mellan far och son. Ja, jag har beskrivit det, menska ta det lite lätt. Frälsning, är det inte ett litet starkt ord? Nej, det tycker jag inte, varför skulle en frälsning inte kunna ske utanför kyrkan. Jesus frälste folk ute i naturen. Min far hade ett svårt förhållande till mig därför att jag blev tagen från honom när jag var nyfödd. Jag tillhörde ett annat folk. Det folket utmärktes av att vara rödhåriga och fräkniga, alltså min mors hemadressdär man såg ut så. Pappa hade inte en chans, eftersom han var förpliktigad att befinna sig på annan ort, Duved, under beredskapen. Så var det i stora drag. Han var dessutom ingen stark natur, vilket visade sig senare i livet, men han var en demokratisk persom innerst inne, men hade lite svårt att hävda sig. Det gick ut över mig vid vissa situationer, och det skulle jag aldrig förlåta honom, sa jag, och knöt händerna i fickorna.
Det som hånde mellan ossvid sjuksängen, var just det att jag öppnade mina händer och förlät honom. och så fick det bli så länge han levde. Ett bättre förhållande mellan far och son kan inte finnas. Och... det kalrt att det inverka på mitt humör, och jag vågade köpa mig en häst, vilket var ett mirakel i säg. Ja det var mycket mer...
Men svärfar som ägde marken där hästen gick, ja det blev en häst till ungarna också, försämrades allt mer. Han var också en person som slitit ont i skolan och blivit rabulistisk. Han gillade inte mina idéer, och det hade jag misstänkt från första början när vi bosatte oss där. Och för att spe på eländet fick min frus syster och min nya svåger en tom bredvid oss. Minusbingo! Jag var inte den som kunde stå emot illasinnade tankar från annat håll, och så var det det där med för mycket jobb, och då slog jag huvudet i väggen, vilket man inte sa då, då talade man om depression.
Jag hade sålunda blivit en person med en obotlig sjukdom, jag var manodepressiv...
torsdag 1 juli 2010
En TREdubbel MOLLbergare...i DUR
AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Som jag går i skogar berg och dalar...
Solen skiner på Moffas vandringsstråt, han är inte ensam längre!
Med sig på sin MELLANMJÖLKSAFARI, har han en gammal bekant som funnits där i bakgrunden i hela hans liv: Jesus Kristus från Betlehem.
En mollbergare gör man genom att stå med ryggen mot vattnet och kastar sig ut baklänges så att man gör en halv volt bakåt åch når vattenytan rak och fin, utan att ge ifrån sig ett alltför stort plask. Det ni grabbar och tjejer, men vad är en litterär mollbergare; vi får se. Vad som finns bakom ryggen har jag ingen aning om; än mindre MoffaFridolin, min ständige upprörare, som finns i min skalle tillsammans med den lugnare och beskedligare Kamrern, som också är förbaskat tråkig...
Det är märkligt att livet kan ta så många riktningar. Riktningr, bäringar, åt det och det hållet är MoffaFridolin bra på, eftersom jag själv arbetat som utsättare och mätningstekniker i Järna kommun och Lantmäteriet, samt Stadsingenjörskontoret i Södertälje i 40 år, och sett till att vatten och avlopp, samt vägar och hus kommit på rätt plats i terrängen. Nog har det varit en SAFARI allt, med många dagar i skog och mark, på vägar och gator i kvarteren, samt sköna dagar inne på kontoret och träffat kollegor, killar och tjejer med samma glöd.
Men ändå, Moffa, sedemera MoffaFridolin, har alltid haft en gnagande känsla av att vara placerad i fel fakultet. Kanske det beror på en alltför snar familjebildning och ansvar att "stålarna" ska räcka till mat och kläder till fru och barn. Gång på gång har han slitit sig från sin utsättarposition och slutat mäta in detaljer som skall läggas in på kartan, för att jobba ett tag med trasiga människor. Han har aldrig känt sig som religiöst dragen till någon församling, men ändå, alltid har han stått upp för heder och rättvisa och försatt sig i omöjliga positioner. Sist var det den där ungdomsgården för unga flickor på Bertorp i Skog och Ungdoms Regi. Det kostar på att vara en ståndaktig frälsningssoldat utan att ha en borg att springa hem till då det blåser snåla vindar; för det har det gjort. Man kunde ju tänka sig att kommunen, Södertälje kommun, skulle hjälpa till lite bättre än de har gjort. Visst måste man ha förstått att det var en riktig grej som Moffa höll på med. Det fanns ju synliga bevis hela tiden, och han uppvaktade olika instanser hela tiden och bad om hjälp.
Erfarenheter hade han med sig från barnaåren och resurser hade han med sig då han kom som Karlsson i Hemsöborna, en häst vid namn Rudolf, ett år gammal och alltför vek för att ridas. Men Moffa hyrde hästar från Taffsnäs i Gnesta, tre stycken fjordingar, och köpte en islandshäst, Bläsa, och en gottlandsruss, Assar, som blev föreningens maskot.
Ok, han fick uppmärksamhet; Förbundet utnämnse honom 1982 till bäste ungdomsledare och han fick en silveryxa i Folkets Hus i Stockholm där hela skogssverige var församlat. Även jordbruksministern, Svante Lundqvist. Tala i radion fick han också från Radio Klara. Men all denna oförståelse från alla håll var påfrestande på kropp och själ, och nu började en svår tid för Farbror Miltie stack upp sitt fula tryne i vår kommun. Farbrorn hette egentligen Milton Friedman och var professor i nationalekonomi på Chicago universitet i det mäktiga landet USA, ett land som lånade pengar och köpte vapen för dollar som man aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Farbror Miltie, som han kallas, har lärt upp en hoper med unga ekonomer som rest över hela världen och predikat om lycka och framgång för dem som redan är lyckliga. Att man skall passa på att roffa åt sig när det händer något som folk, småfolk inte behärskar. Som när den stora vågen svepte in över New Orleans härom året. Då passade man på att privatisera alla skolor, på det att fattiga människor inte fick den bildning som landet behöver. Till sist kommer all demokrati att rasa och rättvisan havererar. Egentligen har den redan gjort det.
Såna här tankar har Moffa haft i många år nu, och han har måst lämna sin förening för att ägna sig åt annat. Filmen, dokumentering av det gamla landet, som ännu hade någon styrsel. De unga som kommit, och som nu är bärare av vår nya kultur, som tyvärr kan synlas lite ihålig i Moffas medvetande. Det är nu han blivit MoffaFRIDOLIN.
Fridolin är Karlfeldts figur; han kan prata med bönder på bönders vis, och med lärde män på latin.
Moffa har haft en god vän som var amatörfysiker, och som kom på märkliga ting: LJUSETS UTBREDNING!!! Han hette Ingvar Åstrand, och de samtalade i 30 år. Nu har han en mentor, Sven Engblom, en gång hans chef på Stadsingenjörskontoret, och senare distriktslantmätare i Södertälje lantmäteridistrikt, där moffa en gång började som hantlangare 1959. Sven och Moffa har filosoferat i 12 år nu, och ofta har samtalen glidit in på religiösa frågor. Under den här tiden har Moffa varit deppig under två perioder utan att samtalet har avbrutits mer än några månader. Ett relativt stabilt förhållande kan man säga.
Sven håller på humanismen, och har dåliga erfarenheter av kyrkan sedan ungdomen. Hans fantasiförmåga är inte lika stor som Moffas, men hans förnuft så mycket större.
Det har varit givande samtal om utvecklingsläran och genetiken, samtidigt som demokratiska frågor behandlats. Sven är ordförande i AMNESTY INTERNATIONAL i Södertälje och spelar teater sedan nästan tio år tillbaka. Berguvarna heter deras grupp av Södertälje amatörteater, som grundades av Majbritt Ahlin, min barndoms sagotant i gamla Folkets Hus i Södertälje. Sven har alltid huvudrollen på den manliga sidan.
Med tiden har Moffa läsa Bibeln, och han finner ett välbehag av dess språk, ett språk som inte har sin motsvarighet med det man läser i Aftonbladet idag. Han tycker om att söka motsvarigheter med dagens händelser i livet. Och han tycker sig förstå en del av det som hans omgivning missar. När han talar om dessa ting verkar det som hans nära och kära blir generade. Man kan inte förtå varför man skall slösa bort sin dyrbara tid med "tocket tok", som hans mormor skulle ha sagt. Nu har han också börjat ta kontakt med präster i Svenska kyrkan. Håkan Zetterqvist, den gamle prosten har gått i pension nu, men innan det gjorde Moffa flera besök på hans expedition, och han lånade Martin Luthers kyrkopostilla av Håkan. Men han har också besökt Eva Karlsson, också f.d. kyrkoherde i Södertälje efter Håkan. Ja det finns flera. Böcker av Sven Liedman har varit givande att läsa, och om Lestadius högst uppe i nord, som lärde sig att frälsa folk som hamnat i olycka genom sprit och promiskiöst leverne m.m..
Senast har Moffa läst böcker om Jesus, som Moffa tycker är en hyvens kille, en rabulist likt A.E Nordenskiöld som är vår förra generationens hjälte, Sjöfararen kallad, han som ledde en expedition till Spetsbergen där man rekognocerade ett triangelnät som skulle mätas först i slutet på seklet och presenteras 1902 i Paris på mätningskonferrensen där. Detta är något som Moffa förstår, och av en slumt fann han några gula sidor i en bok som tillhört en lantmätare och uppfinnare i Stockholm som höll på att gjorde sväroida beräkningar över gjordens tillplattning vid polerna. Han upptäckte att man aldrig mätt Nordenskiölds rekognocerade nät av punkter, och nu bad han professorn i geologi, till lika friherren Nordenskiöld, att han med sin pondus skulle se till att det blev gjort. Moffa tog utkastet till ett brev som Nordenskiöld sannolikt fått, ty det utrustades en expedition som klarade skivan. Moffa åkte till universitetsbiblioteket i Stockholm och fick hjälp av en bibliotekarie som begrep vidden av dessa små papper och de letade efter brev som inte fanns. Då gick han till arkivet och kom tillbaka med en bunt papper, ett ex av det dokument som skickats till Paris.
Moffa fick till och med låna hem dokumentet och erhöll samtidigt ett lånekort, fastän han inte var student på universitet. A.E Nordenskiöld var en s.k. stor man, en man som samtidigt var en rabulist, som man brukar säga. Han var född i Fruvik i Finland och skulle ha blivit professor i geologi i Helsingfors, om inte...han hade uttalat sig oförsiktigt om förhållandet med Ryssland (Finland var lydland till Ryssland då). Adolf, som han hette, fick snabbt som ögat ge sig av till Sverige, över isar som knappt bar ibland. Han lär ha gått igenom fyra gånger på vägen till Åland. Någon sjöförbindelse fanns inte då på vintern.
En annan historisk person som finns etsad i Moffas hjärna är den hyllade upprorsmakaren från Engelberg i Västmanland. Hans namn är Engelbrekt, som står staty på Stortorget i Örebro, framför Nikolai Kyrka, där Moffa är döpt. Det var på 1300-talet, under unionstiden med Norge och Danmark. Tyska fogdar tilläts härja bland bönderna och tog upp skatter som var orimliga. Engelbrekt samlade bönderna och gick emot tyska härarna som hade svårt att hävda sig i skoglig terräng, där bönderna rörde sig elegant. Till slut blev Engelbrekt mördad av en man av släkten Natt och Dag. Sverige fick en del nya herrar men efter det Kristian I, som Moffa för övrigt är släkt med på kusligt långt håll; ja han är till och med släkt med Karl den Store och hans far Pippin den Lille, samt dennes far Karl Martell som slog tillbaka muslimernas intrång i Frankrike. Ok, rolig historia, tycker Moffa, men efter Kristian I kom till slut Kristian II, som inte var så god att tas med (Stockholms blodbad), men så dök vår nations grundare upp, Gustav Eriksson Vasa, som står som staty lite här och var; bl.a. i Mora, skulpterad av vår store nationalmålare, med tyskt ursprung. Fadern var från Tyskland och modern var en kulla från Dalarna som arbetade på ett bryggeri. Vi har haft många stora män, och kvinnor, somliga har blivit uppburna av folket, andra har haft svårt att slå igenom medan de var i livet. Kanske har de fått pris postumt. Carl Jonas Love Almqvist tillhör den grupp man motat bort. Strindberg for väl utomlands vissa perioder, men blev hyllad till sist av arbetarna i Stockholm, där de defilerade utanför hans blå torn. I utlandet har vi en som var samtida med Strindber; Det var Leo Tolstoy. Hans huvud satt löst många gånger, men tsaren vågade inte hugga av det, eftersom Tolstoy var mäkta berömd över hela världen. Han hade en mycket duktig fru. Först på senare år har man förstått det.
Även Carl Larsson och Anders Zorn hade duktiga kvinnor som först på senare tid fått sin plats i historien. Ja det finns många fler. Släkten Hermelin, med sin Hermin, är en av dem som kämpade för kvinnors rätt i det här landet. Hon hade andra kända släktingar. Från början hette man Skragge, men den förste "Hermelinen" var fältsekreterare åt Karl XII i Poltava. Han blev stungen av självaste Tsar Peters värja och försvann. Kanske till ett nunnekloster i Astrakan, man vet inte så noga; han hette Olof, liksom många andra släktingar efter honom. Det var han som blev adlad. Hans sonson, Samuel Gustav, blev kartläggare liksom Moffa, han utgav den första atlasen över Sverige och karterade Mälardalen 1797. Efter kuppen mot Gustav III for han till America ett tag, vad nu det kan betyda. Han blev emellertid farfar till Olof Hermelin den andra, en Hemmansägare från Eskilstuna som var landskapsmålare, hembygdsforskare, diktare och en hyvens person som brann för fosterlandet. Han gjorde en sockenvandring i Vårdinge 1975. Det var det jag fick nys om för tjugo år sedan, och nu är även jag på väg...
Så tillbaka till vännen Jesus, för att använda ett språk som ungdomar förstår. De får de lära sig på facebook. Där samlar man på VÄNNER.
Vännen Jesus som hänger som ett träbeläte i kyrkorna, håller på att vakna till liv. När moffa började skriva, det var efter en utflyckt med rumpnissarna (barnbarnen) när de var så stora att de kunde gå i skogen. Moffa sa att nu skulle man gå hemåt, men ingen reagerade. Då ställde han sig bakom en tall och spanade på de små trollen. Inte hade hört vad Moffa sa. Då tänkte han: - Morfar säger att han ska gå bort en dag, men alla slår ifrån sig, inte ska han gå någonstans. Men så dör morfar och då börjar man undra vad han hade berättat när han ännu levde? Så är det, och därför skriver jag.
Och jag har börjat förstå att Jesus ord, och Gamla Testamentets ord är värdefulla, precis som religiösa skrifter från andra religioner ute i världen. Religion betyder: något utöver det alldagliga, och jag börjar förstå det, och därför skriver jag om Moffa, en man i övre medelåldern som börjar få distans på livet...
MVH/Jerry Linder/MoffaFridolin/67
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808
Som jag går i skogar berg och dalar...
Solen skiner på Moffas vandringsstråt, han är inte ensam längre!
Med sig på sin MELLANMJÖLKSAFARI, har han en gammal bekant som funnits där i bakgrunden i hela hans liv: Jesus Kristus från Betlehem.
En mollbergare gör man genom att stå med ryggen mot vattnet och kastar sig ut baklänges så att man gör en halv volt bakåt åch når vattenytan rak och fin, utan att ge ifrån sig ett alltför stort plask. Det ni grabbar och tjejer, men vad är en litterär mollbergare; vi får se. Vad som finns bakom ryggen har jag ingen aning om; än mindre MoffaFridolin, min ständige upprörare, som finns i min skalle tillsammans med den lugnare och beskedligare Kamrern, som också är förbaskat tråkig...
Det är märkligt att livet kan ta så många riktningar. Riktningr, bäringar, åt det och det hållet är MoffaFridolin bra på, eftersom jag själv arbetat som utsättare och mätningstekniker i Järna kommun och Lantmäteriet, samt Stadsingenjörskontoret i Södertälje i 40 år, och sett till att vatten och avlopp, samt vägar och hus kommit på rätt plats i terrängen. Nog har det varit en SAFARI allt, med många dagar i skog och mark, på vägar och gator i kvarteren, samt sköna dagar inne på kontoret och träffat kollegor, killar och tjejer med samma glöd.
Men ändå, Moffa, sedemera MoffaFridolin, har alltid haft en gnagande känsla av att vara placerad i fel fakultet. Kanske det beror på en alltför snar familjebildning och ansvar att "stålarna" ska räcka till mat och kläder till fru och barn. Gång på gång har han slitit sig från sin utsättarposition och slutat mäta in detaljer som skall läggas in på kartan, för att jobba ett tag med trasiga människor. Han har aldrig känt sig som religiöst dragen till någon församling, men ändå, alltid har han stått upp för heder och rättvisa och försatt sig i omöjliga positioner. Sist var det den där ungdomsgården för unga flickor på Bertorp i Skog och Ungdoms Regi. Det kostar på att vara en ståndaktig frälsningssoldat utan att ha en borg att springa hem till då det blåser snåla vindar; för det har det gjort. Man kunde ju tänka sig att kommunen, Södertälje kommun, skulle hjälpa till lite bättre än de har gjort. Visst måste man ha förstått att det var en riktig grej som Moffa höll på med. Det fanns ju synliga bevis hela tiden, och han uppvaktade olika instanser hela tiden och bad om hjälp.
Erfarenheter hade han med sig från barnaåren och resurser hade han med sig då han kom som Karlsson i Hemsöborna, en häst vid namn Rudolf, ett år gammal och alltför vek för att ridas. Men Moffa hyrde hästar från Taffsnäs i Gnesta, tre stycken fjordingar, och köpte en islandshäst, Bläsa, och en gottlandsruss, Assar, som blev föreningens maskot.
Ok, han fick uppmärksamhet; Förbundet utnämnse honom 1982 till bäste ungdomsledare och han fick en silveryxa i Folkets Hus i Stockholm där hela skogssverige var församlat. Även jordbruksministern, Svante Lundqvist. Tala i radion fick han också från Radio Klara. Men all denna oförståelse från alla håll var påfrestande på kropp och själ, och nu började en svår tid för Farbror Miltie stack upp sitt fula tryne i vår kommun. Farbrorn hette egentligen Milton Friedman och var professor i nationalekonomi på Chicago universitet i det mäktiga landet USA, ett land som lånade pengar och köpte vapen för dollar som man aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Farbror Miltie, som han kallas, har lärt upp en hoper med unga ekonomer som rest över hela världen och predikat om lycka och framgång för dem som redan är lyckliga. Att man skall passa på att roffa åt sig när det händer något som folk, småfolk inte behärskar. Som när den stora vågen svepte in över New Orleans härom året. Då passade man på att privatisera alla skolor, på det att fattiga människor inte fick den bildning som landet behöver. Till sist kommer all demokrati att rasa och rättvisan havererar. Egentligen har den redan gjort det.
Såna här tankar har Moffa haft i många år nu, och han har måst lämna sin förening för att ägna sig åt annat. Filmen, dokumentering av det gamla landet, som ännu hade någon styrsel. De unga som kommit, och som nu är bärare av vår nya kultur, som tyvärr kan synlas lite ihålig i Moffas medvetande. Det är nu han blivit MoffaFRIDOLIN.
Fridolin är Karlfeldts figur; han kan prata med bönder på bönders vis, och med lärde män på latin.
Moffa har haft en god vän som var amatörfysiker, och som kom på märkliga ting: LJUSETS UTBREDNING!!! Han hette Ingvar Åstrand, och de samtalade i 30 år. Nu har han en mentor, Sven Engblom, en gång hans chef på Stadsingenjörskontoret, och senare distriktslantmätare i Södertälje lantmäteridistrikt, där moffa en gång började som hantlangare 1959. Sven och Moffa har filosoferat i 12 år nu, och ofta har samtalen glidit in på religiösa frågor. Under den här tiden har Moffa varit deppig under två perioder utan att samtalet har avbrutits mer än några månader. Ett relativt stabilt förhållande kan man säga.
Sven håller på humanismen, och har dåliga erfarenheter av kyrkan sedan ungdomen. Hans fantasiförmåga är inte lika stor som Moffas, men hans förnuft så mycket större.
Det har varit givande samtal om utvecklingsläran och genetiken, samtidigt som demokratiska frågor behandlats. Sven är ordförande i AMNESTY INTERNATIONAL i Södertälje och spelar teater sedan nästan tio år tillbaka. Berguvarna heter deras grupp av Södertälje amatörteater, som grundades av Majbritt Ahlin, min barndoms sagotant i gamla Folkets Hus i Södertälje. Sven har alltid huvudrollen på den manliga sidan.
Med tiden har Moffa läsa Bibeln, och han finner ett välbehag av dess språk, ett språk som inte har sin motsvarighet med det man läser i Aftonbladet idag. Han tycker om att söka motsvarigheter med dagens händelser i livet. Och han tycker sig förstå en del av det som hans omgivning missar. När han talar om dessa ting verkar det som hans nära och kära blir generade. Man kan inte förtå varför man skall slösa bort sin dyrbara tid med "tocket tok", som hans mormor skulle ha sagt. Nu har han också börjat ta kontakt med präster i Svenska kyrkan. Håkan Zetterqvist, den gamle prosten har gått i pension nu, men innan det gjorde Moffa flera besök på hans expedition, och han lånade Martin Luthers kyrkopostilla av Håkan. Men han har också besökt Eva Karlsson, också f.d. kyrkoherde i Södertälje efter Håkan. Ja det finns flera. Böcker av Sven Liedman har varit givande att läsa, och om Lestadius högst uppe i nord, som lärde sig att frälsa folk som hamnat i olycka genom sprit och promiskiöst leverne m.m..
Senast har Moffa läst böcker om Jesus, som Moffa tycker är en hyvens kille, en rabulist likt A.E Nordenskiöld som är vår förra generationens hjälte, Sjöfararen kallad, han som ledde en expedition till Spetsbergen där man rekognocerade ett triangelnät som skulle mätas först i slutet på seklet och presenteras 1902 i Paris på mätningskonferrensen där. Detta är något som Moffa förstår, och av en slumt fann han några gula sidor i en bok som tillhört en lantmätare och uppfinnare i Stockholm som höll på att gjorde sväroida beräkningar över gjordens tillplattning vid polerna. Han upptäckte att man aldrig mätt Nordenskiölds rekognocerade nät av punkter, och nu bad han professorn i geologi, till lika friherren Nordenskiöld, att han med sin pondus skulle se till att det blev gjort. Moffa tog utkastet till ett brev som Nordenskiöld sannolikt fått, ty det utrustades en expedition som klarade skivan. Moffa åkte till universitetsbiblioteket i Stockholm och fick hjälp av en bibliotekarie som begrep vidden av dessa små papper och de letade efter brev som inte fanns. Då gick han till arkivet och kom tillbaka med en bunt papper, ett ex av det dokument som skickats till Paris.
Moffa fick till och med låna hem dokumentet och erhöll samtidigt ett lånekort, fastän han inte var student på universitet. A.E Nordenskiöld var en s.k. stor man, en man som samtidigt var en rabulist, som man brukar säga. Han var född i Fruvik i Finland och skulle ha blivit professor i geologi i Helsingfors, om inte...han hade uttalat sig oförsiktigt om förhållandet med Ryssland (Finland var lydland till Ryssland då). Adolf, som han hette, fick snabbt som ögat ge sig av till Sverige, över isar som knappt bar ibland. Han lär ha gått igenom fyra gånger på vägen till Åland. Någon sjöförbindelse fanns inte då på vintern.
En annan historisk person som finns etsad i Moffas hjärna är den hyllade upprorsmakaren från Engelberg i Västmanland. Hans namn är Engelbrekt, som står staty på Stortorget i Örebro, framför Nikolai Kyrka, där Moffa är döpt. Det var på 1300-talet, under unionstiden med Norge och Danmark. Tyska fogdar tilläts härja bland bönderna och tog upp skatter som var orimliga. Engelbrekt samlade bönderna och gick emot tyska härarna som hade svårt att hävda sig i skoglig terräng, där bönderna rörde sig elegant. Till slut blev Engelbrekt mördad av en man av släkten Natt och Dag. Sverige fick en del nya herrar men efter det Kristian I, som Moffa för övrigt är släkt med på kusligt långt håll; ja han är till och med släkt med Karl den Store och hans far Pippin den Lille, samt dennes far Karl Martell som slog tillbaka muslimernas intrång i Frankrike. Ok, rolig historia, tycker Moffa, men efter Kristian I kom till slut Kristian II, som inte var så god att tas med (Stockholms blodbad), men så dök vår nations grundare upp, Gustav Eriksson Vasa, som står som staty lite här och var; bl.a. i Mora, skulpterad av vår store nationalmålare, med tyskt ursprung. Fadern var från Tyskland och modern var en kulla från Dalarna som arbetade på ett bryggeri. Vi har haft många stora män, och kvinnor, somliga har blivit uppburna av folket, andra har haft svårt att slå igenom medan de var i livet. Kanske har de fått pris postumt. Carl Jonas Love Almqvist tillhör den grupp man motat bort. Strindberg for väl utomlands vissa perioder, men blev hyllad till sist av arbetarna i Stockholm, där de defilerade utanför hans blå torn. I utlandet har vi en som var samtida med Strindber; Det var Leo Tolstoy. Hans huvud satt löst många gånger, men tsaren vågade inte hugga av det, eftersom Tolstoy var mäkta berömd över hela världen. Han hade en mycket duktig fru. Först på senare år har man förstått det.
Även Carl Larsson och Anders Zorn hade duktiga kvinnor som först på senare tid fått sin plats i historien. Ja det finns många fler. Släkten Hermelin, med sin Hermin, är en av dem som kämpade för kvinnors rätt i det här landet. Hon hade andra kända släktingar. Från början hette man Skragge, men den förste "Hermelinen" var fältsekreterare åt Karl XII i Poltava. Han blev stungen av självaste Tsar Peters värja och försvann. Kanske till ett nunnekloster i Astrakan, man vet inte så noga; han hette Olof, liksom många andra släktingar efter honom. Det var han som blev adlad. Hans sonson, Samuel Gustav, blev kartläggare liksom Moffa, han utgav den första atlasen över Sverige och karterade Mälardalen 1797. Efter kuppen mot Gustav III for han till America ett tag, vad nu det kan betyda. Han blev emellertid farfar till Olof Hermelin den andra, en Hemmansägare från Eskilstuna som var landskapsmålare, hembygdsforskare, diktare och en hyvens person som brann för fosterlandet. Han gjorde en sockenvandring i Vårdinge 1975. Det var det jag fick nys om för tjugo år sedan, och nu är även jag på väg...
Så tillbaka till vännen Jesus, för att använda ett språk som ungdomar förstår. De får de lära sig på facebook. Där samlar man på VÄNNER.
Vännen Jesus som hänger som ett träbeläte i kyrkorna, håller på att vakna till liv. När moffa började skriva, det var efter en utflyckt med rumpnissarna (barnbarnen) när de var så stora att de kunde gå i skogen. Moffa sa att nu skulle man gå hemåt, men ingen reagerade. Då ställde han sig bakom en tall och spanade på de små trollen. Inte hade hört vad Moffa sa. Då tänkte han: - Morfar säger att han ska gå bort en dag, men alla slår ifrån sig, inte ska han gå någonstans. Men så dör morfar och då börjar man undra vad han hade berättat när han ännu levde? Så är det, och därför skriver jag.
Och jag har börjat förstå att Jesus ord, och Gamla Testamentets ord är värdefulla, precis som religiösa skrifter från andra religioner ute i världen. Religion betyder: något utöver det alldagliga, och jag börjar förstå det, och därför skriver jag om Moffa, en man i övre medelåldern som börjar få distans på livet...
MVH/Jerry Linder/MoffaFridolin/67
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
