Nu börjar vi...

AteljeLivgingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Hemsida:
www.MilkRiverUniversity.se


Den Heliocentriske Lorden

Poeten och extradören, Nils Ferlin, har alltid varit min käraste vän i nöden. Redan i gymnasiet köpte jag min första och enda poesibok, och jag gick direkt till hyllan och tog ut den idag. De första dikterna kan jag utantill, och åtskilliga gånger har jag briljerat med hans dikter då jag varit på fest: - Men nu är det allvar!

Härom dagen var vi till Stockholm och på tåget fick jag ångest. Jag började tänka på vad vi människor som klumpar ihop oss på tåg och bussar, och på vägarna, gyttrar ihop oss så att vi inte kan frigöra de krafter som vi egentligen besitter.

Jag tänkte på min gamla svärmor, hur hon kom cyklande till sin nya hemort en solig dag, och blev kvar där hela sitt liv. Hennes tillkommande hade byggt ett hus i två plan, med en våning i gatuplanet där han hade sin cykelaffär med verkstad, och en våning med två lägenheter. En våning där en annan kvinna huserade vägg i vägg de första åren. Snett över gatan bodde hennes svärmor, som ställde och styrde och ville dem väl. Den unga, alltför ödmjuka damen, fastnade i ett livsmönster som inte stämde med hennes egna förutsättningar, och hon kom därför aldrig loss.

En dag när hon var vid pass 80 år gammal, bad jag henne spela på det gamla ostämda pianot, som hennes tre vuxna barn sällan eller aldrig sett, eller hört, henne spela på; och omedelbart gick hon och plockade fram noter och började spela. De vuxna barnen bara stod där och gapade... allt låg där latent! men det var så dags då...

Jag tänkte också på min gamle vän som gick bort före nyår i år. Vårt förhållande har jag beskrivit i en blogg som heter Ingvar och jag.
Ingen ville lyssna på Ingvar, fastän han hade något vesäntligt att komma med. Han var amatörfysiker och hade nya tankar om kosmos, om ljusets väg från himlakropparna. Han hade en teori så enkel att alla kan förstå utan högre matematik. Han sätte den gängse fysiken på pottkanten, och därför teg man ihjäl honom. Men sök upp min blogg och fundera...

Nu till mitt ärende: När nu vinden vänder, när nyliberalismens grepp över människornas själar avtar, vill jag passa på att vända tummen ner.

De ambitioner jag alltid haft, har inte lönat sig de sista 30 åren, nej tvärt om. Det goda jag levererat till samhället har istället givit mig frustration och evig förbannelse. Den fräckhet med vilken politiker och tjänstemän agerat har givit mig obotliga förluster i hälsa och hård valuta, och detta vill jag presentera i denna blogg, som ligger under min publikation som jag kallar Nätis!.

Nätis ligger ute på nätet och har adressen: http://MoffasMilkNet.blogspot.com .

Moffa fick sitt namn av ett barnbarn, förståss; och jag som är morfar till mina fem barnbarn fick idén att börja skriva min levnadshistoria, därför att barnen och barbarnen inte har tid att lyssna på mig, nu; ty, de äro alla så upptagna av sitt!

Förr kunde barnen lyssna till de gamlas berättelser i mörka vinterkvällar; nu sitter de vid datorn eller TV:n och ser det som förnöjer dem mest, för stunden.

Därför missar de något vesäntligt i sin uppfostran och mognad till vuxna individer.
Där uppe på toppen av vår kultur, bestämmer man vad de ska få sig till livs av andlig spis.

Jag har lagt grunden till en ungdomsgård för flickorna i min hembyggd. Med mina egna resurser, och min erfarenhet inom området, växte det under flera år fram en ridskola på Bergtorp, i Brunnsäng, i Södertälje, där jag bor.

Med dessa resurser gjorde jag ett försök att också skapa en enhet för vingklippta individer; i detta första fall en motiverad alkoholist: Jeppe.

Mycket har skrivits i olika organ, över dessa anläggningars förträfflighet i allmänhet, men ändå gjorde man inget för att bistå mig så att jag kunde fortsätta och utveckla mina idéer; och detta skyller jag på "farbror Miltie", mitt hatobjekt, Milton Friedman, ekonom från Chicago universitet i USA som står för nyliberalismen.

Det är i huvudsak två krav som jag nu vill ställa på samhället:

1/ Min arbetslön i kommunen vill jag få värderad i ett annat ljus, nu då vi vet vad jag har uträttat. Ställ den gärna i paritet med den lön som kommunalfullmäktiges orförande, Anders Lago, plockat ut ur vår gemensamma kassa.

Det hände något under Kjell Olof Feldts tid som finansminister. Sven Grassman oponerade sig mot att det var underskott i statskassan. Han påpekade att finansministern inte tagit upp inkomster och värden från svenska anläggningar i utlandet; hur gick det för honom? han bara försvann! Vilka stod vi i skuld till? De redan besuttna!

Under den här tiden som sossarna gick åt höger (kanslihushögern), och blev mera höger än högern själv, skapade man ett nytt pensionsystem som är djupt kränkande för många människor som arbetat i sitt anletes svett för vår välfärd. Politiker som inte var med på Kjell Olofs idéer kastades ut, och dessutom svarade man inte på klagomål över felaktigheter i själva tankegången om hur ett modernt pensionsystem borde utformas (K.G. Sherman, före detta stadsdirektör i Södertälje har redovisat detta på TV).

2/ Min pension på 9 000 kronor i månaden är således baserad på den lön som jag fått för mitt arbete åt samhället, och den är högst kränkande för mig, liksom för många andra som lagt ner hela sin själ i idéellt arbete med bland annat ungdomar.
När man vet att varje unge som kommer snett kostar samhället miljoner kronor att rehabilitera, och som kanske aldrig blir som folk igen, kan det vara svårt att låta bli att agera; särskilt för den som har en religiös läggning och embati i ryggsäcken.

I vårt samhälle, har i den snåla högervinden där nyliberala tongångar gällt, allt fler människor måst tänka som barbarer för att överleva. Alla vet vi att arbetsförmedlingen och försäkringskassan inte följer de anvisningar som finns i den grundlag som bygger på en religiös värdegrund.

Nu protesterar jag mot hur samhället bemött mig i mitt arbete för det goda livet; och om ni undrar varför jag inte kommit med mina klagomål tidigare, så beror det på att man sannolikt har svarat just detsamma som stadsdirektör Ulf Dahlsten sa till mig då jag bad om hjälp till ett behjärtansvärt ändamål: - Du vet Jerry, kommunen har inga pengar! Skitsnack, det är bara det att man gett initiativet till den så kallade marknaden som styrdes av "Farbror Miltie", som skickade pengarna vidare uppåt, att fördelas mellan solidariska ryggdunkare.

Det här får bli första vandringen mot saligheten, och jag har skapat ett system att föra diskussionerna i: MoffaFridolinsMellanMjölkSafari, den som börjar i
på min barndoms tummelplats, Gulagårn, i Södertälje, huskonplexet som ligger mellan Oxbackskolorna och Torekällberget...

Min SAFARI har inget slut, den är en logaritmisk spiral som vänder längst där inne, men jag kan berätta att en av resorna går förbi en stat som idag heter Benin, på Afrikas västkust; förr hette den Dahomey och räknas som jazzens hemvisst, och där fanns de s.k. amazonerna. Idag finns där ohyggligt mycket HIV och aids.

I Benin och grannlandet Burkina Faso, har Pingstkyrkan i Södertälje, del i ett projekt, en skola för hemlösa pojkar; pojkar som annars blir brottslingar som ofta förstör samhället och sig själva.

Min safari går först åt två håll, både till Expresso House på Västerlånggatan i Gamla stan, och längs järnvägen mot Flodområde 63, ett av naturen skapat område mellan skolorna i Gnesta, Mölnbo, Hölö och Vagnhärad, samt Trosa, där vattnet i sjösystemet rinner ut i världshavet.

Jag kommer att vända mig, med min skriftväxling, till närmaste avdelning av SKTF, som var mitt fack på slutet av min officiella arbetstid. Där börjar min safari, och hela kontakten med fackföreningsfolk och politiker i vårt så förträffliga samhälle, kommer att redovisas under resans gång. Bara så du vet!

En mästare köpte det huset, och byggde en våning till...

MVH Jerry Linder

/ Medlem i Svenska kommunaltjänstemannaförbundet/ fd studieorganisatör/
för tillfället miljöpartist och medlem av Svenska kyrkan/

Självutnämnd AMBASADÖR de FloodArea63 / From Trosa To Dahomey/.


BriggenTageDanielssonsHjärta kommer att upparbetas

Vis skapandet av Briggen Tre Kronor af Stockholm, som då hette Stockholmsbriggen, var jag inne i en expansiv period. Många resor blev det upp till Skeppsholmen. Första gången var intressant ty då hade jag ingen aning om att jag var så intresserad av projektbyggande.

Det var så att jag hade läst mycket om A.E.Nordenskiöld, hans expeditioner på Spetsbergen och hans släkt och uppväxt i finland. Han var rabulist, skrev man, det tyckte jag om. Själv kände jag mig också som en sådan, eller som vi säger: rebell.
Jag uppfattade ordet så att re betyder åter, och bell, bra, god. Alltså den som vill göra det bra igen för människorna.

Nordenskiöld hade använt den ordinarie upplagan av Stockholmsbriggen, fartyget Gladan, som var systerfartyg till Falken. Gladan och falken finns ännu byggda i plåt, de riktiga fartygen vet jag inte vart de tog vägen. Många av de fartyg som användes för valfångst och andra uppdrag i Norra Ishavet skruvades till slut ner i isen och försvann. När Nordenskiöld och hans besättning gjorde sin resa runt Euroasien hade de ett fartyg med både segel och ångmotor.

När jag upptäckte skrovet till Stockholmsbriggen måste jag bara klättra upp på däcket, som ännu inte var färdigt, för att prata med en timmerman. Han sa att jag skulle vända mig till en annan och han sa att jag skulle gå in på kontoret och prata med Sture Haglund. Sture är en god säljare, och han sa att han uppskattade mina kunskaper om Nordenskiöld och så blev jag hastigt och lustigt medlem i Föreningen Stockholmsbriggen.

Det var efter den gången jag besökte Skeppsholmen frekvent och fick vara med de stora grabbarna ett tag. Man frågade varför jag var så intresserad, och jag sa att
det berodde på att min morfar byggt en stor segelbåt som han seglade med i Hjälmaren. Det skrattade man åt, men jag sa också att han vann stora segrar i kappsegling i denna sjö också, det var bara det att det bara fanns två båtar i den klassen. det var morfar och så schfen för största skofabriken i Örebro. Fär övrigt hade jag paddlat kajak sedan jag var 16 år.

Stockholmsbriggen är sjösatt nu sedan flera år, och den har varit med på kappseglingar, men det intresserar egentligen inte mig just nu; det som intresserar mig hur briggen blev till. Hur människor med idéer sköt till pengar och arbete, samt mera idéer och gjorde bygget av detta stolta skepp möjligt. Ty, det är nu så att jag är behäftad med ett stort fel i huvudet, jag hyser en figur där som presenterar sig som Moffa, MoffaFridolin. Och inte nog med det, han har en antagonist där också som heter herrKamrerGoldfinger, en torr och tråkig, men mycket rättvis ande som inte är rädd för att sätta sig upp mot Moffa, och särskilt MoffaFridolin, som är Moffa men lite pratigare, eller ska vi säga, en aggitator.

När det gäller den virtuella brigg som vi har skickat iväg till Kanaans land och vidare mot Dahomey, det gamla namnet på Benin, så vill vi (Moffa & Co) tillkännage att briggen i begynnelsen var en liten flotte som några grabbar på Nådhammar, där Arlas källa fanns, hade byggt. Men så en dag gav den sig iväg helt självsvåldigt med strömmen och fastnade i isen under en stor kraftledning i MilkRiver (det smala sundet mellan Ulriksdal och Långsjödal, och att den sedan ångrat sig och kom tillbaka till Ulriksdal där några sommarstugeägare lotsade den över till Oxviken, där Vatt-Anna växte upp i huset där Hanna-Vanna föddes. Vatt-Anna föddes på skullen i en ladugård inte långt därifrån, Johannesberg, som ligger under Nådhammar.

Där låg flotten högst några dagar innan vår kusin, med motorbåten, och Lilla i och MammaMa, hämtade den och lotsade den över lagunen igen och förtöjde den vid vår brygga till AkterKastellet, och den stora vinklade björken, och där har den legat nu i femton år. Att jag vet att det är just så många år sedan, beror på att Messias med Missilen är 17 nu och då var han bara två år och måste lyftas ombord. Alla fem Rumpnissarna (barnbarnen) ville nämligen rengöra flotten från fågelträck och skräp, och därför blev den kliniskt ren kan man säga. Nu växer det al och björk på den, samt en tall och en gran, förutom en mängd olika sorters gräs. En and boade där förra sommaren. Genast anade jag, när vi förtöjt flytetyget att vi hade en levande ande boende i skrovet, och den kallade jag för MilkRiverUniversity, och nu har den en egen hemsida på nätet.

Men flotten födde en brigg, och briggen håller på att föda ett riktigt universtet som håller på att grundas på andra sidan sundet, mellan Nådhammars marker och Hjortsbergas, ty gränsen går rakt över Oxsundsviken torpstuga där Anna bodde.

Från Dresden i Tyskland kom för en tid sedan ett tvillingpar (far med briggen till Medelhavet för tillfället), Konrad och Anna, som är halvbror med UngeHerrUrban, han som är släkt gift med DonnaSolànKinte, som också är med på briggen. Senare ska jag förklara deras släktskap med Anna, men nu ska det handla om landområdet mellan MilkRiver och Sillen, den sjö som Harry Martinsson bodde vid när han fick familj för andra gången. Det är Sillen som slutar med en å som går förbi Vagnhärad och slutar i hanmnen i Trosa, där De sjungande Sju Haven tar vid.

Det utstakade området mitt för Akterkastellet, västerut, har Konrad gjort en karta över och skickat till myndigheterna för bedömning. Denna karta har kommunens egen grundkarta i botten, och på sin egen har Konrad gjort sina önskemål synliga.

På högsta delen av området har han ritat in MilkRiverUniversity tillsammans med de byggnader som hör till en skola för "Höga Konsten i Sörmland". Ännu återstår många turer kring adressen: www.MilkRiverUniversity.se ...

Fuchsia i komposten

Alla mina fuchsior som jag lade ner i kompostlådan och täckte med löv i höstas dog.
Men några skulle jag inte spara så dom slängde jag bara på den vanliga komposten och döm om min förvåning när jag såg fuchsierna sticka upp där för några veckor sen. Ibland behöver man inte anstränga sig.

Triangelnät...

AteljéLivingRoom
JerryLinder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Kartläggning i Södertälje stad

År 1913 utfördes en kartläggning över Södra, den del av Södertälje som skulle föräras med en järnvägsstation, förutom den hamn som tidigt fanns där. Stationen hette länge Södertälje Södra, till skillnad mot Södertälje Central, som Centrum hette då jag växte upp, ja ända tills vi fick en ny station där ute, Södertälje Syd. Idag heter stationen på Hertig Karls väg Södertälje Hamn. Så nu vet du det...

I går åkte jag ut till Södra, den del av staden man förr kallade Näset.

När man började staka ut Södertälje Syd, då Järna inte längre var föremål för den nya stationen, då spåren skulle gå över Fläsklösa mitt i fjärden före Brandalssunds sund. Sten som arbetade på stadens kontor fick idén att man borde kosta på att dra hela spåret ner mot staden, och då hamnade stationen vid Fågelsången, och gamla spåret mot Tvetaberg och Strängnäs kunde läggas intill det nya, liksom spåret mot Järna och Mölnbo och Gnesta, lokalspåret, från Södertälje Hamn och Centrum.

Där stod jag och somade in kyrkan mitt i byn, och började ana vidden av goda tankar.
En gång kommer man att bygga ut staden mot väster, till min barndoms sjö, Lanaren, som har sitt utlopp vid Bränninge, där även vatten från Måsnaren rinner ut i Östersjön och förenar sig från vatten från Mälaren (Flodområde 62) och det som flyter ut i Trosa hamn (Flodområde 63 där jag är sjölvutnämnd ambasadör de creatörs.

Nedanför mig rann vatten från stadens dagvattensystem, ut i Saltskog fjärd, och det var här de första båtarna tig sig in till stades centrum, vikingar och handelsmän. Vattnet stod högre då, eller marken befann sig lägre efter den stora inlandsisens verkningar. Sedan vikingatiden har marken höjt sig ca 5 meter. Sedan 1900 har den lyfts upp ur havet precis 36,7 cm till 1970 års riksavvägning. Stadens kontor har gjort en undersökning av 20 punkter utefter en linje i norr och söder, och en i öster och väster. Annars brukade man säga att höjningen är en halv meter på hundra år.

Förra gången, omkring 1913, när Stens jämlike stadsbildare tänkte till, kom man på att det vore smart att dra järnvägen, dubbelspåret, till Näset, från Östertälje i en kökt bana på en bank och ytöver en ny bro, och vidare på banken till den plats där stationen ligger, och där vattentornet står för dåtidens ånglok, och så över en bro igen, och vidare till en bro igen, och så fram till berget som redan var genomborrat av en kort tunnel mot Strängnäs...

Hela vägen från kanalen, där alla massor hämtades går tågen på en hög bank fram till Södertälje Syd.

Inte nog med det, man fick härmed en förbindelse mellan vattenfart och järnvägsfrakt som inte störde varandra. Men det jag egentligen kom på när jag stod där uppe där ännu bara några provgropar var grävda, var att det var då, 1913, som Södetäljes första koordinatsatta punkter låg som stomme i den nya moderna kartan över stan. där kyrkspiran var origo(under korset), och där två befintliga Kartverkspunkter var ungångspunkter jämte trp.5 (Kyrkan).

En lantmätare, vars namn jag glömt drog upp linjerna och markerade en triangelkedja kors och tvärs över kanalen från den första kartverkspunkten: Trp.1. Trp.2 ligger på berget söder om Brunnsängs Centrum. 3:an ligger vid Karlhov på andra sidan kanalen, liksom 4:an, och 5:an är nollan på kyrkspiran. 6:an och 7:an ligger på östra sidan, men 8:an ligger vid Saltskog med utsikt till Fågelsången, vilken nu är borta på grund av fullmogen skog. 11:a ligger på Halls holme, och 12 är den andra kartverkspunkten, vilken ligger vid kraftledningen söder om Bränninge gård.

De sista punkterna lades ut av den lantmätare som fick genamn år Triangelkedjan:
Ahreskog. Areskogs triangelkedja skapades för att användas vid kanalens nya sträckning genom åsen vid Igesta, där triangelkedjan korsar dubbelspåret och Kanalen.

Den gamla stråckningen för järnvägen var lägre placerad och går i en ravin förbi Gamla Ridskolan och korsade kanalen invid Världsholmen, där den böjde av mot Saltskog där en rik herreman, känd får sitt konstintresse, vilketresulterat i en populär konstsalong på Djurgården: Liljevalks. Genom att en person satsade pengar på dragningen av järvägen i slutet av 1850 (tågen passerar Mölnbo 1861) kommer Saltskog station att bli en verklighet.

Denna gång var det Sten som vände sig till politiker i Södertälje och lyckades med ett genidrag rubba Statens okänsliga nerver, är det inte fantastiskt...så säg!

Världen är i sig polär...den är bipolär!

AteljéLivingRoom
JerryLinder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Språket är en spegelbild av verkligheten

En professor i praktisk filosofi, Joakim Israel har sagt: Språket speglar verkligheten; javisst. Det är med vår språkliga skatt som vi definierar allt som vi kan fatta med vårt förstånd.

Sven Lidman, han som var med och skapade Pingströrelsen, som sedan skapade KDS, som nu heter KD, Kristdemokraterna, med Göran Hägglund i toppen, han strävade på tillsammans med sin parhäst, Levi Petrus. Det var mest kvinnor som kom på deras möten; kvinnor som var utsjasade och rädda sökte gemensamhet på mötena.

Denne Lidman har skrivit många böcker som jag tycker kunde vara tagna direkt ur tryckpressen. Jag finner att den tid han beskriver i början av 1900-talet är lik den tid vi lever i nu. Han skriver om frälsning så att man kan förstå vad skriften egentligen menar med det ordet. Han gör orden levande. Idag tror jag folk i allmänhet inte förstår vad Bibeln har att berätta för människorna. Det behövs en sorts lexikon som översätter meningarna till vardagslivet. Och visst är människorna rädda, fast vi inte kan medge det, och visst finns atombomben fortfarande över oss, fast vi vant oss vid tanken. Försurningen skördar skogar, och Östersjöns bottnar är döda på många håll; men regeringen pressar befolkningen hårt, alltför hårt, på fel sätt. För mig är det klart att det lätt uppstår ett motstånd till allt, bara för att pressen är för hård, och framför allt är den orättvis. Därför är det av största vikt att folket finner ledare som har ett gott förstånd; och som folket respekterar och vill följa.

-Farbror Miltie-, Milton Friedman, den amerikanske ekonomiprofessorn som fick Nobel-pris i nationalekonomi, ser jag som en falsk profet. Hans lärjungar har nu farit land och rike runt och predikat Nyliberalism, som synes mig vara en produkt tillverkad av Kains avkomma. Den bryter ner samhället och ger till de redan rika och skrämmer de fattiga och redan sjuka till självmord. Libertas betyder frihet, men då ska hela högen av människor få del av denna, vad jobbar de annars för? Att man jobbar svart i den utsträckning som sker idag, är inte konstigt anser jag. Alltför många förstår att de är lurade. vem är värd fallskärmar på flera miljoner, eller en månadslön som motsvarar flera årslöner för en gammal trotjänare som arbetar idogt för ett stort företag. Egentligen borde det vara nog för chefen att han får den äran att leda företaget. Varför skall Bengt Westerberg från Södertälje, några kvarter från Gulagården där jag bodde, och gick i samma läroverk, tjäna så mycket; och det är ändå ingenting mot topparna inom näringslivet; när jag bara har tjänat in så att jag får 9000 kronor i månaden att klara mig på; detta därför att jag tagit ställning för SANNINGEN, i en tid då få personer vågat yttra sig, i rädsla för att mista förmåner som de behövt. Dessutom har jag arbetat för samhället i idéella föreningar och skapat en ungdomsgård för flickor, mot alla ods. Sanningen skall göra eder fria, står det i Bibeln att Jesus har sagt, romanfiguren Jesus, ty sannolikt är sagan om Jesus en sedelärande historia, mycket fyndigt tillkommen, ty barnen när de är små är mycket reseptiva och lär sig snabbt. Jag vill inte ha bort Jesus, tvärt om, däremot vill jag lägga till en förklaring vad han symboliserar: "Allt vad i viljen...". ett nytt testamente skulle sitta fint: "Den gröna boken", eller Gajas bok, som redan är skriven av en forskare som heter Lovelock.

Polär utsättning har jag sysslat mycket med. Man står på en punkt och mäter ut punkter med vinkel och längd; på samma sätt fast tvärt om gör man när man mäter in, med polär inmätning. Vissa punkter inom mitt gebit är av högre ordning, de kallas triangelpunkter. De ligger ofta på höga höjder där man har överblick. De utgår vanligen från två punkter som är orenterade på t.ex. en stjärna, polstjärnan, eller på solen. I Södertälje stod man på triangelpunkt 7, den ovanför "Tältet". Därifrån tog man vinkeln mellan Polstjärnan och korset på S:ta Ragnhilds kyrka. En punkt precis under korset är origo i det första triangelnätet som byggdes när man skulle gå genom sandåsen vid Igestaviken, för att leda skutorna in till staden den vägen i stället genom Saltskog fjärd. På så sätt fick man också upp Järnvägsbron, den man nu river och har ersatt med en ny. Den gamla byggdes då min far var vid pass 10 år, och sprang och köpte snus åt gubbarna som arbetade där.

Man slog tre flutor i en smäll, som man säger. Skutornas allt högre master gick fritt, och tågen kunde gå fram utan dessa ideliga stopp, som det var när bron låg lågt vid Världsholmen, där tågen drog iväg mot stationen vid Saltskog.

Vad jag vill säga: -Det finns "polare" som har större betydelse än andra, ofta är det direktörer, de som dirigerar, eller andra dignitärer som har mycket att komma med, på grund av att de står på en nivå som är högre än folkflertalet, ofta för att de är födda inom familjer som från början har fått möjligheter att bilda sig. Men, dessa kan inte räkna med att ta alltför mycket ur den gemensamma kassan utan att det skämmer. Inte så att de medel som de tar har så stor betydelse i sig, nej mera mentalt, det förstör folkmoralen. Jesus påpekade de orättvisor och falskhet som fanns i det judiska samhället, och det var därför han blev mördad av sitt eget folk.
Man trodde mera på Barabas metoder att vinna, än det "snack" som Jesus höll sig med.

Men han säger att andra inte ska behöva gå samma öde till mötes; vad betyder det? som det stod i Luthers Katekes. Jo, genom att vi alla får lite hum om vad det betyder att vara Krisi efterföljare, så ska ingen behöva straffas så hårt. Hur mycket skall Kalle Bildt straffas för att han vid flera tillfällen betett sig som en barbar, icke human, trots att han fått folkets gunst. Där ser vi; och Kjell Olof Feldt som fick igenom pensionsystemet på ett odemokratiskt sätt. En pajas var han, som förvände blicken på sina medmänniskor (kanslihögern). Vi har inte något fläckfritt land längre (vart tog Sven Grassman vägen?), om vi någonsin haft det.

Vidare: Men det finns åtgärder som folket gillar; det är när man når flera syften på samma gång. Då är folk i allmänhet beredd att satsa; som när man byggde gamla järnvägsbron och fick massor av sand över som man placerade så att man fick en banvall där tågen kunde gå, dels söderut där vi har Södertälje Syd idag, dels ner till Centralen, som heter Södertälje Centrum idag. Tre goda ting på en gång, ja fyra om vi räknar det första triangelnätet längs kanalen; från Bränningeberget till Ragnhildsborgsberget. Nätet kallas Areskogs triangelkedja. Sträckan mellan tr. 1 (Ragnhildsborgsberget) och trp. 12 (Bränningeberget) bestämde skalan i de kommande triangelnäten också: Nyströms nät och Hedlunds nät.

Vad är det som ska ge oss den motsvarigheten idag. Nu tycker du nog att jag drar för höga växlar på mina insikter!

Nummer ett: Kunskapen om de elektromagnetiska vågorna...

Nummer två: Allmän kunskapstörst...

Nummer tre: Invandrarnas kompensationsiver...

Vissa företeelser (poler) påverkar allting mera än andra, och därför ska jag slutligen berätta en saga som min mamma drog för oss ungar när vi var små:

Jägaren gick genom skogen och träffade på ugglemor som sa:

- Skjut inte mina ungar, skjut inte mina ungar!

- Hur ska jag veta vilka som är dina ungar, sa jägaren.

- Åh, sa ugglemor, det är de vackraste ungarna i hela skogen!

- Nej jag ska inte skjuta dina ungar, sa jägaren och gick vidare...

Så smällde det till några gånger och så kom jägaren där med bytet dinglande på ryggen; och då sa ugglemor:

- Nu skjöt du ju mina ungar, nu skjöt du ju mina ungar! Och jägaren sa:

- Jag sköt de fulaste jag kunde se!

Dipolär läggning...

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

I min profession talar man om polär inmätning av de objekt man vill ha med på en karta. Det betyder att punkten ifråga är polärt inmätt, alltså från en punkt i kartan, med en vinkel och en längd. Vinkeln tages från en annan känd punkt till objektet. Den riktningen man då får kallas bäring. Med hjälp av en kompass blir bäringen räknad från norr. På jordklotet har vi två punkter som benämnes poler; de är belägna mitt emot varandra, alltså diametrala.

Polär läggning, eller manodepressiv sjukdom, som man sa förut, är sådan att en människas sinnestillstånd förändras över tiden så att hon ena stunden är mycket aktiv och snabbtänkt, kanske rastlös och irriterande, byter om och blir slö och oföretagsam och trög i tankegångarna. Det enda botemedlet man haft till sitt förfogande är litium tabletter. Numera finns det andra mediciner, men inga som jag känner till.

Litium är en tvångsboja som man fäster till patienten så att hennes karaktär blir mera balanserad, och därvid lättare att ha att göra med, förutom att patienten själv får bättre kontakt med sig själv. Men...litium är också ett gift när det kommer in i kroppen, särskilt njurarna kan ta styk, och därför gör man regelbundna undersökningar på blodet för att utröna koncentrationen av vissa ämnen som har betydelse för funktioner i kroppen. Njurfunktionen t.ex. som kan ta stryk.

Jag själv har nu knaprat i mig litiumtabletter sedan jag fick min "dom" som jag säger. Ett läkarbesök 1975 i augusti, då jag var slutkörd genom för mycket arbete,och för stora ambitioner och förväntningar i min närmiljö, gav mig en bild av en person som skulle ta dessa medikamenter hela livet. Varför, frågar jag mig.
Hur kan man göra något så grymt mot en ung människa bara för att hon gått med huvudet in i väggen, som man säger idag.

Idag har många människor blivit deppiga på grund av att de kämpt för hårt, hårdare än deras person klarat av. Många gånger för att samhällsklimatet varit sådant att det inte passat deras personlighet. Datoriseringen har passat somliga som hand i handske, medan andra har avskytt den prosess som hanteringen tvingat fram. Särskilt lite äldre personal har haft det svårt att lägga om sina rutiner, och inte för att tala om dem som fått lov att sluta för att datorerna har tagit äver deras arbete i den stora prosessen. Datorerna är hyperproduktiva och massor av människor, särskilt äldre medarbetare har fått sluta av olika skäl, och lämnat plats för yngre människor med unga hjärnor som snabbt anpassat sig till de nya rutinerna.

Idag har vi en ny bild av att gå i väggen och bli depresiva, och det får mig att reagera på min egen medicinering. Jag ser inte i kontakten med sjukvården att man har tagit åt sig av dessa nya förändringar av vårt samhällsklimat.

Redan 1962 kom jag i kontakt med andra tankar inom läkarvården. Jag var den sommaren på Stensunds friluftsområde och skulle plugga matte, ty jag var lite svag i det ämnet. Men det blev inte mycket matte gjort, ty jag letade mig upp på folkhögskolans bibliotek, och där fann jag böcker om alternativ medicin. Jag läste om Are Waerland och Doktor Ragnar berg som varit i Tyskland och studrtat syra/bas-balansen i ämnesomsättningen, och så var det en professor Lindahl, på Linköpings regionsjukhus. Senare kom jag i kontakt med Alma Nissen och läste om Lilly Johansson.

Jag hade ingen aning om att mitt intresse låg åt det hållet, men så var det. Hela vår familj blev "frälst" och senare även min fru.

Doktor Ragnar Berg med nya kunskaper om Syra och bas i ämnesprosessen kom att dominera mitt tänkande i många år, och det dök upp flera kunskapskällor så småningom. Att vätejonen , en atom som förlorat sin elektron och blivit en angripare av vår natur, skulle dyka upp i den allmänna debatten, hade jag ingen aning om då när jag ivrigt promenerade upp till biblioteket. Men så småningom har bilden av den minsta enheten i det periodiska systemet fått en stor betydelse, och att andra ämnen i systemet agerar på ett högst avgörande sätt har jag läst i en bok om vätskebalans, utgiven av Studentlitteratur. Där står det i kapitlet om natrium/kalium-balans att kaliumjuner tillsammans med vätejoner går genom cellväggen och låter natriumjoner passera och hamna i den extracellulära vätskan som omger cellen. När det finns ett överskott av kaliumjoner i den intracellulära vätskan, blir trycket i cellen, osmos, större. Något styrs av hjärnan så att det goda trycket i cellerna skall uppstå. Detta något vet vi så lite om, och det är det som intresserar mig mest idag.

natrium och kalium. Dessa har förmåga att släppa ifrån sig en neutron, liksom väte. Det betyder att litium som jag inmundigar är mycket lika natrium och kalium vars yttringar i kroppen man känner till.

Jag har skrivit en kul ramsa om kaliums yttringar i kroppen; här kommer den:

Spelregler för MoffasMellanMjölkSafari...

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808


Polygon A : Nyckelpigan och Amerika

Du får koordinaterna på utgångspunkten; Karusellen: P 1 ( X och Y) .
Här söker du efter MellanMjölkSafari polygonpunkt 1 på Google:
1/ Läs igenom texten som berättar om den plats du befinner dig på (Karusellen).
2/ När du kommit till slutet besvarar du frågan till Punkt 1…
3/ Någonstans i texten finner du svaret till frågan!
4/ Svaret är ett substantiv (t.ex. hus, gata, skylt eller träd) alltså grundformen.
5/ Ordet (lösen) förekommer minst tre gånger i texten och kan vara placerat var som helst.

Svaret söker du på Google: t.ex. MellanMjölkSafari polygonpunkt 1 hus (ordet).
Här får du koordinaterna till MellanMjölkSafari polygonpunkt 2.
Gå till polygonpunkt 2.

Upprepa:

Sök MellanPunktSafari Punkt 2 på Google. O.S.V..
Läs texten!
Leta efter lösenordet!
Sök på Google och anteckna koordinaterna till Polygonpunkt 3…

Polygonen är sluten när du är tillbaka till polygonpunkt 1 (Karusell).
Läs om MellanMjölkSafari Karusell på Google.

Sök på nätet efter min hemsida: www.MilkRiverUniversity.se , tack för besöket, hoppas du haft en trevlig vandring och att instruktionen gått att förstå. Om inte kan du maila till mig på Moffas@Spray.se så får jag bättra mig. Uppsök gärna min portal, Nätis! och sök efter flera polygoner. De är planerade längs vägen till Wåhlinge Marknad och inom hela Flodområde 63, Alltså inom skolområdena Gnesta, Mölnbo, Hölö och Vagnhärad, samt Trosa, där vattnet från Långsjön i Mölnbo och Klemmingen, samt Frösjön och Sillen rinner ut i Trosas hamn och vidare ut till de SjungandeSju Haven… Ha det bra!

Med vänlig hälsning/Jerry Linder/MoffaFridolin

MoffasMellanMjölkSafari 210710:01

Mellan MjölkSafari kan nyttjas på två sätt: Dels som en bok där du kan sitta skönt tillbakalutad i din läsestol med din e-bok I knäet; eller

vandra ute på gator och torg, eller I skog och mark.

För att komma vidare måste du söka efter och finna de lösenord som ger dig koordinater till nästa punkt.

Eftersom jag är gammal mätningstekniker som gjort kartor över hela Södertälje kommun, och lite till, är jag bekant med en del fackuttryck. Numera mäter ingenjörerna med GPS, men då jag började 1959 och fram till 1996, använde vi metoder och instrument som krävde ett stomnät över den trakt som skulle kartläggas. Just sådana nät av punkter var min specialitet, och därför använder jag dessa tärmer då vi rör oss fram från den ena punkten till den andra tills vi kommer tillbaka till utgångspunkten igen. För oss som mätte in och koordinatsatte dessa punkter var det av största vikt att komma tillbaka till en känd punk för att få koll att mätningen gått bra. Det lilla fel som vanligtvis adderades kunde vi sedan jämna ut på samtliga punkter för att slippa spänningar I nätet.

Uttryck som jag kommer att använda

Polygon=månghörning; poly=många; gon=hörn.

Polygonpunkt=punkt som är koordinatsatt.

Picépunkt=extrapunkt sopm inte koordinatsättes.

Picétåg=en följd av extrapunkter som hör ihop.

 

Bäring=kompassriktning.

Avstånd= mätes i meter.

Lösenorden finner du I texten du hämtar hem från nätet ( en blogg);

du läser noga igenom densamma för att lära dig något, eller bli road;

Det lilla och det stora projektet...

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

MoffaFridolinsProjekt

Tiden tickar fram säger vi; tick tack. Ett tick och sedan ett tack, varför både tick och tack? Jag tror jag vet! Tiden består av energi som är i ständig rörelse. Allt som rör sig är sammansatt och rör sig i strömmar av andra enheter som också rör sig, rör sig med olika hastigheter; ibland sakta och ibland fort, ibland accelererande rakt fram eller i cirkel eller i spiral, kanske rent av i form av den logaritmiska spiralen som kröker sig med en konstant rörelse; 0,618033989. Till slut kommer den inte längre in mot centrum utan vänder genom en sofistikerad fas och kommer vidare på andra sidan och vandrar vidare med allt vidare cirklar tills den yttersta gränsen åter är nådd.

En bil går i x km/timme, vilket betyder att det går åt y liter/timme; alltså går det åt en viss energi per timme, och således är timmen laddad med en viss energi:
Energi och tid är egentligen samma sak.

Min vän Ingvar Åstrand, som nu gått bort, iaktog vattenvågorna efter en båt. Han såg att en våg betedde sig på ett särskilt sätt. Den rörde sig upp och ner på sin färd mot slutet. Man tycker det, men så är det inte, det är vattnet som fortplantar sig på ett sådant sätt att det ser ut så. Det är en impuls igenom vattnet som rör sig så, vattenmolekylerna rör sig i princip bara upp och ner. Ingvar antog att alla energivågor rör sig som vattenvågor. Så även ljusvågor (elektromagnetiska vågor från en stjärna eller en gallax på himlapellen.

Först rör den sig med stor kraft och möter därför stort motstånd från omgivningen; sedan förlorar den också energi, varför rörelsemönstret ändras. Amplituden är hög i början när rörelsen slingrar sig fram och alltsom rörelsen fortplantar sig genom andra vågor, som vi skulle kunna kalla etern ( den som man aldrig fann när man sökte den vid förra sekelskiftet). Men tiden bromsar in rörelsen och omformar den tills den blir som en raksträcka. Den energi som fanns laddad i rörelsen i begynnelsen är nu spridd i omgivningen, vilket gör att rörelsen går snabbare och snabbare nu då energin inte längre bromsas upp, utan kan röra sig obehindrat rakt fram tills energin är slut.

Så rör sig i princip alla rörelser. Först frammifrån och bakåt och sedan bakifrån och framåt. Ungefär som jag har beskrivit den logaritmiska spiralen som nästan når centrum och sedan vänder igenom och ökar i omfång igen med en viss konstant:
Plank:s konstant. Det här är kvantfysik a la Ingvar och jag. I 30 år som vi hållit på och tänkt, var och en från sitt håll; från sin synvinket och karaktär.

Samtidigt har jag läst och praktiserat pedagogik. Jag har funnit att barn och djur hör ihop. De ystraste pojkar blir lugna med en kanin i sin famn. Tjuriga och ängsliga flickor blir säkra när de fått rida en termin på en yster häst. Till och med datorn kan höja självförtroendet på en unge, enär den aldrig ljuger, precis som djuren.

Jag har nu skrivit åtskilliga filer och bloggar om det lilla projektet; en teater som har ett gemensamt med skolorna i Flodområde 63; Man skall bygga en bro till ett Afrikanskt land nära Västkusten. Landet heter Burkina Faso, och ligger intill ett annat land som heter Benin, före 1992 hette det Dahomey, och ligger vid kusten, där negerslavarna skeppades ut till Haiti och andra västländer. I Dahomey fanns de sanna Amazonerna. De skyddade kungens slott i huvudstaden. Vi ska gå genom Benin och nå skolbarn i Burkina Faso.

Pingströrelsen i Södertälje har ett projekt där tillsammans med andra kyrkor. Man driver projektet för föräldrarlösa pojkar som annars riskerar att bli kriminella.

MoffaFridolinsStoraProjekt vill rädda flickorna i dessa länder; flickor som kanske blir bortgifta till äldre släktingar och utnyttjas sexuellt. Dessa äldre "gentlemän"
rör sig ganska ogenerat mellan kvinnorna och sprider sin "pollen" till sina unga fruar, som sedan föder barn som är dödsdömda redan från början.

I flodområde 63 finns många unga flickor som skulle må bra av att ha ett uppdrag. Ett sådant skulle kunna vara att sprida kunskaper om deras medsystrar i Afrika. Det har kommit till min kännedom att Emelie Folcker redan varit i ett Afrikanskt land, och att hon bjöd hem några flickor under några månader.

DetStoraProjektet, ingår i en plan för Flodområde 63, och i den planen ingår en teater utan taggtråd och palissader. Ja det finns mycket mera som man kan hitta på här hemma. Aktiviteter som inte behöver kosta särskilt mycket pengar. Kanske man rent av kan komma på nya mönster att leva, så att man får kredit i kassan.

Jag är så gammal att jag minns gamla tider, och mina föräldrar har berättat. Jag har till och med varit med i det fackliga livet, och det politiska i Järna och Mölnbo, men tyvär var det i slutet på den glada eran, sedan kom idéer som inte gagnade dem som bor på landsbygden. Men som jag beskrev här ovan, om en spiral rörelse, med minskad energi så når den ett nålsöga där rörelsen slinker igenom och accelererar igen. MoffaFridolinsStoraProgekt startar från denna posotion, sedan får vi se; men först måste vi igenom DetLillaProjektet i skolorna i Gnesta, Mölnbo, Hölö, samt Vagnhärad och Tosa. Flodområdet är ett landskap som ej är begränsat av människor. Flodområde 63 är det regnområde där varje vattendroppe som inte dunstar så småningom når Trosas hamn och rör sig vidare ut på De Sjungande Sju Haven...

PRESSMEDDELANDE/ den 5 juli 2010

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Förlåt mig, jag har felat!

En vandring längs den logaritmiska spiralen...

Cabaré Munspelet på Mjölktåget!!!

Jag äxte upp på landet på somrarna. Vi hyrde en liten torpstuga en km från bondgården, därför kan jag än idag känna hur varmt och skönt det är att trampa i en färsk koblajja. Men på vintern när vi ungar gick i skolan då bodde vi på Gula gården i staden Södertälje. När jag var vid pass 10 år gammal bytte jag till mig ett munspel mot en cyckelpump, bergis, fråga Berra. Berra du vet, han som spelade munspel och bas i Chicago Express. De har visst lagt ner nu, men Berra är still going strong. Sedan fick jag ett gammalt dragspel, ett riktigt gammalt. På dragspelsmuseet i samhället ovanför Mora finns ett likadant, Nordiska Musikförlaget står det på´t. Jag lärde mig Elvira Madigan för den gamle dragspelaren Eddie Karlsson, försäljare av musikinstrument hos Harry Andersson. Men det vart lite töntigt med dragspel, fast Burken han spelade Rock på sitt. Förresten spelade jag på Nalen samma kväll som Burken, men då spelade jag kontrabas i Hecto´s skiffelband där mina skolkamrater Torgny Hallberg, Togge, och Lars-Tore Sjögren, Lasse, var med, samt Berra och hans bror Hans, Hasse Pettersson. Med oss fanns också gårdens B-lag, men hetast bland tjejjerna, Gobec´s. Bosse står som b i deras band, och jag hade nyss varit till stockholm och köpt varsin kontrabas mellan två tåg, som Bosse brukar säga.

Det blev ganska mycket spelningar i Södertäljetrakten. Jag var inte med så länge, men Göran, som står som G i deras skiffelgroup, och Togge spelade på Kiviks marknad och lite här och där. Dessutom följde de varandra i lumpen där de var uttagna till underhållningsdetaljen. Sedan flyttade jag till de djupa skogarna och lämnade grabbarna åt sitt öde. Ända tills vi skulle fylla 50 år. Lasse först. Jag träffade Togge av en slump i rulltrappan på Luna, och ropade att jag hade Fantomenfilmen. Vi hade nämligen en sportklubb på Gula gården; och när vi var 11 år, 1954, hade vi en tio-kamp som filmades av Leffe Thossson som fått låna sin mammas kamer. Aurora Thorsson var tidigt ute och filmade centrum i staden när den revs. Dessa sekvenser har vi fått låna och Togge har redigerat och visat på biblioteket. Flera visningar kommer att ske tillsammans med Tabermans fotografier och vykort. Vi kommer nog att få visa flera av våra filmer.

Just nu håller Togge på med en film om Uffe Ingvall. Lasses ungdomskärlek och fru, Maudan, är född Ingvall och var syster till Uffe. Tyvärr dog hon alltför tidigt vid drygt 50 år ålder. Uffe är en genuin konstnär och är en etablerad målare och musiker. Fiol är hans instrument. Uffe har en son som också tillhör stjärnorna från Södertälje. Själv har jag inte tid att spela, men när jag då och då råkar stöta ihop med mitt gamla munspel drar jag några gamla låtar. Låtar som skulle få gamla tanter att gråta. På landet har jag en planta på gång. Han heter Max, men jag kallar honom MaskisenMaxDartanYang. Han har gener må ni tro; hans farmors pappa kom från en musikerfamilj på Sågartorpet i Vårdinge. Han hette Kurt Andersson och han spelade dragspel och hade kapell i Mölnbo. En midsommar tog jag fram mitt andra spel med knappar, och du må tro att det började klia i ningrarna på Kurt som var med för en gång skull. Han frågade lite försynt om han fick känna lite på mitt spel. Så klart!
Du det blev flera dygn som man hörde den ena gamla låten efter den andra. Sen frågade han var jag hade fått tag på mitt spel. I Stuvsta, sa jag, hos en gammal lirare som känt de flesta spelarna en gång i tiden. Efter några veckor fick jag höra att Kurt varit dit och köpt ett spel, och att han nu hade fått ihop ett gäng med pensionärer i Sumpan. Så kan det gå när inte haspen är på.

Vad jag ville säga med den här bloggenär att jag har srivit färdigt nu. Vägen till Wåhlinge Marknad, heter numera WahlingeSpaceMarket, där den logaritmiska spiralen visar vägen in på scenen. Och scenen ligger på Afrikas västkust, i Benin, som förr hette Dahomey, där jassens polyrytmer först utvecklades. Benin och länderna längre in i Afrika är de fattigaste länderna i världen och där florerar HIV och Aids värre än på någon annan plats. Pingstkyrkan i Södertälje stöder ett projekt för pojkar där, en skola som några från församlingen här i Södertälje har arbetat på. Dels att bygga och dels att driva. Vi är nära nu, du och jag, om du vill vara med; Du måste inte kunna spela munspel. Men du måste kunna läsa och måla kulisser. Var god läs:

>>> www.MilkRiverUniversity.se >>>

Som du vet finns det ohyra i de finaste trädgårdar, här kommer en; håll i dig!

Jag har länge hållit till i Kristinas lustiga trädgård; i viss mån är det väl jag som är lustigast här; jag gnager lite här och lite där. I jorden gräver jag också och gräset håller jag ner så ormar och annat som drar fram över gräsmattan blir fullt synliga för hennes små fötter. Ibland står jag i fönstret och tittar på hennes krokiga rygg, och när hon kommer in med ett knippe rabarber vattnas det i munnen på mig; då vankas det kräm kan man tänka. Kristina är lustig på det viset att hon aldrig ledsnar på att påta. Vid vår ålder borde det väl sluta klia i fingrarna; men inte på henne. Mina ligger helst över tangentbordet och hittar på dumheter; men icke Kristina. Förnst nu för lite sedan, helt plötsligt vräkte hon undan mig och började skriva, nästan som poesi; var får hon allt ifrån. Låg liksom och väntade, precis som vårblommorna med sina knoppar i jordytan. Och nu kan jag bar skriva när hon är ute, och det blir ju rätt mycket nu sedan våren kommit till Mälardalen. Nu kommer hon visst, bäst jag släcker ner. Har du tid nå´n gång kan du väl gå in på min hemsida, den har adressen: <<< www.MilkRiverUniversity.se >>> , men säg inget till Kristina...

Rosen...

AteljéLivingRoom
JerryLinder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Det var en gång...

Inte allt för länge sedan, bara 67 år, när en f.d. rödhårig och fräknig (över hela kroppen) gav sig åt en ung välgymnastiserad man i sina bästa år. Hon var från staden där slottet en gång erövrades avnationalhjälten Engelbrekt; det var bara det att denne halte krigare från Engelberg levde på en tid då vi ännu inte hade blivit någon nation, och Nationernas förbund ännu ej var påtänkt. Men vi levde i en union som bestod av de nordiska länderna Norge, Danmark och Sverige, en tid då Hansan i Lybeck hade stor påverkan på staterna i Östersjön. Alltså, Engelbrekt stod upp för bönderna, de stackarna som plågades av tyska fogdar som den tyske ledaren av unionen använde sig av för att få makt att lägga under sig mera land. Det fanns folk som hade hundratals gårdar som de roffat åt sig från allmogen. Engelbrekts öde känner ni alla till, han fick en yxa i skallen och tuppa av för alltid. Men vad har det med Mig, MoffaFridolin att göra?

Jo nu ska ni få höra: - I den våldsamma atacken från mannen från Södertälje, han som kom med Skofabriken som köptes upp av densamma i Örebro, kom en massa vildbasar av båda könen lös och simmade in i magen på den ljuva donnan som för övrigt var fräknig överallt (jasså har jag redan sagt det); och några av de mottagare där inne var väl också panterfärgade, elle skulle ha varit det om det funnits tillträde till sol, och på det viset blev resultatet en liten knopp av en ros, en rosknopp som ännu var vit, men som njär den efter nästan ett år kom ut med mycken smärta, ty hans utträngande var mäkta smärtsammare än beskällarens inträngande (tror jag). Så en vacker dag kom den vita rosen ut ur grottan, och vad han skulle heta har beskrivits på många andra håll, för det är en s.k. rolig historia; i alla fall för mig. Den som söker han finner. Jag lovar den finns någonstans bland mina bloggar.

Nåväl, ni har väl läst kemi i skolan och vet att det finns något som heter vatten, och något annat som heter mineraler. En mineral är rätt kul faktiskt, det är KALIUM.

Kalium är en festlig alkalimetall,
som gör hela kroppen hård och ball,
det blir stuns i hela kroppen,
kanske även lilla Adamsnoppen.

Män i skor (människor) det finns av bägge kön, du vet,
en med flikar, en med påk, och det,
blir båda glada går det härligt lätt,
men blir någon sur då går det genast snett.

Den dikten säger mer om naturens under än man kan tro. Syra och bas måste balansera varandra. Syra kommer från det förhållandet att väteatomen mister sin enda elektron, som stuckit iväg till någon annan, precis somena parten i ett förhållande, som får för sig att han/hon får det bättre med någon annan; och det kan ju vara rätt. Så är det, något bestämmer om vi trivs med varandra, och... tål skitlukten av sin partner på toaletten.

Tillbaka till kemin. När bonden odlar spannmål sprider han NPK, på sina åkrar. N står för kväve som i sin tur står för tillväxt. P står för fosfor som gör attseden mognar, och K, slutligen står för stråstyvhet, och då förstår du varför dikten ovan börjar just med K, som i K, som i kalium. I min kropp är det viktigt att förhållandet mellan Natrium och Kalium ballanserar varandra. Runt cellerna har vi extracellulärt vatten, som står i förbindelse med intracellulärt vatten inne i cellen. Väggen mellan dessa vattenpölar kallas membran. Och detta filter är genomsläppligt. På det viset kan vätska där inne utbytas mot vätska där ute, och... då är det så finurligt ordnat att det finns joner (atomer som mist elektroner som gör att jonerna antingen är positivt eller negativt laddade, när det gäller natrium och kalium är de med i samma division i det periodiska systemet och är har en positiv laddning båda två. Men nu är det så att Kalium kan hålla mera vatten än natrium, och om det finns mera kalium där inne i cellen blir den styvare. Natrium kalium balansen har alltså stor betydelse för vår hälsa, och därför tar man ofta prov på denna balans på lasarettets provcentral, i alla fall på Moffa. Flera gånger om året.

Nu finns det emellertid en annan jon med samma laddning som söledes ingår i samma divition som Natrium och Kalium; det är Litium. Men hvad har litium för funktion frågar man sig. Denna lilla starkt verksamma jon har förmåga att hålla vatten. Det betydde för Moffa att han genast blev lite tjock när han började knapra litiumtabletter. På annat håll har jag beskrivit början på detta oskick att svälja tre piller varje dag, utan att man med sina fina instrument kunnat utforska varför.

Låter konstigt va? Men så ar det. Det var den unga paranta läkaren som själv kunde avgöra att Moffa behövde dem. Varför?Jo för att inte bli för glad. Men Moffa gick ju inte till henne för att inte bli glad, det var ju snarare tvärt om. Han var förbannat ledsen. Varför det, igen! Jo han hade ställt tilldet för sig. Han måste tydligen göra två saker på en gång, och det gick inte; ock det gjorde honom ledsen. Han hade aldrig varit där! Han hade aldrig i sitt liv känt sig så stark och kraftfull, och det är sant, men var det för att han saknade litium? Nej, nej nej.

Vid hans livsresa, början på sin MellanMjölkSafari, framkom med viss tvekan, det måste jag vara ärlig att säga, att han blev frälst (räddad) av sin far, som aldrig visat den ömhet förr, som han gjorde när Moffa låg i en sjukhussäng på Södertälje lasarett, just på faderns födelsedag, då han som vanligt borde vara hos honom och gratta. Men nu var det inte så, det var så att säga tvärt om, det var hans pappa som grattade Moffa för att han fått behålla sitt liv...

Jag ska inte gå in på det, men det var så att Moffa blivit kastad av en häst som blivit skrämd av en älg i skogen intill vägen. Efter kom en bil som mycket väl kunnat köra över honom. I stället följde de den galloperande hästen ända hem ochsa till frun som kom ut. Vi höll på att köra över en gubbe som blev...ja du förstår.

Gubben, det var Moffa det, och orsaken till att han såg ut som en gubbe var att han hade en gammal storväst på sig, en väst som försvann, men som långt senare fick sin destination förklarad för Moffa. Den blev väl kvar på lasarettet.

Att Moffa som då var 32 år, inte förstod att han faktiskt inte hade behövt ta dessa tre piller var dag, är väl inte så konstigt. Gemene man har en stor tilltro till läkare, det har alltid varit så. Idag vet vi att de flesta som fick besök av läkare förr i tiden fick någon smitta och dog. Det var innan man kom på att det fanns små djur som levde gott inne i människor (virus t.ex. jag skall återkomma till dem).

Men är medicinerin med litium bara dumt. Nej, det vill jag inte säga, men att beordra litium till en ung man genom att tala med honom några minuter i depressivt tillstånd är inte att rekommendera. Det var alls inte konstigt att Moffa hade största förtroende för henne, han kunde ju inte veta allt som kunde hända i kroppen och framför allt i huvudknoppen, bara för dessa små tingestar som varje morgon och varge kväll påminde honom om att han var sjuk. Inte nog med det, hela släkten, hans fru, hans barn och många andra visste att han var sjuk och knappast behövdes tas på allvar. - Ja du vet ju hur Moffa är! kunde man säga. Dessutom var han rödhårig och fräknig, lägger jag till på skoj (men fan vet).

Men vad hände där på sjukhuset mellan far och son. Ja, jag har beskrivit det, menska ta det lite lätt. Frälsning, är det inte ett litet starkt ord? Nej, det tycker jag inte, varför skulle en frälsning inte kunna ske utanför kyrkan. Jesus frälste folk ute i naturen. Min far hade ett svårt förhållande till mig därför att jag blev tagen från honom när jag var nyfödd. Jag tillhörde ett annat folk. Det folket utmärktes av att vara rödhåriga och fräkniga, alltså min mors hemadressdär man såg ut så. Pappa hade inte en chans, eftersom han var förpliktigad att befinna sig på annan ort, Duved, under beredskapen. Så var det i stora drag. Han var dessutom ingen stark natur, vilket visade sig senare i livet, men han var en demokratisk persom innerst inne, men hade lite svårt att hävda sig. Det gick ut över mig vid vissa situationer, och det skulle jag aldrig förlåta honom, sa jag, och knöt händerna i fickorna.

Det som hånde mellan ossvid sjuksängen, var just det att jag öppnade mina händer och förlät honom. och så fick det bli så länge han levde. Ett bättre förhållande mellan far och son kan inte finnas. Och... det kalrt att det inverka på mitt humör, och jag vågade köpa mig en häst, vilket var ett mirakel i säg. Ja det var mycket mer...

Men svärfar som ägde marken där hästen gick, ja det blev en häst till ungarna också, försämrades allt mer. Han var också en person som slitit ont i skolan och blivit rabulistisk. Han gillade inte mina idéer, och det hade jag misstänkt från första början när vi bosatte oss där. Och för att spe på eländet fick min frus syster och min nya svåger en tom bredvid oss. Minusbingo! Jag var inte den som kunde stå emot illasinnade tankar från annat håll, och så var det det där med för mycket jobb, och då slog jag huvudet i väggen, vilket man inte sa då, då talade man om depression.

Jag hade sålunda blivit en person med en obotlig sjukdom, jag var manodepressiv...

En TREdubbel MOLLbergare...i DUR

AteljéLivingRoom
Jerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Som jag går i skogar berg och dalar...

Solen skiner på Moffas vandringsstråt, han är inte ensam längre!
Med sig på sin MELLANMJÖLKSAFARI, har han en gammal bekant som funnits där i bakgrunden i hela hans liv: Jesus Kristus från Betlehem.

En mollbergare gör man genom att stå med ryggen mot vattnet och kastar sig ut baklänges så att man gör en halv volt bakåt åch når vattenytan rak och fin, utan att ge ifrån sig ett alltför stort plask. Det ni grabbar och tjejer, men vad är en litterär mollbergare; vi får se. Vad som finns bakom ryggen har jag ingen aning om; än mindre MoffaFridolin, min ständige upprörare, som finns i min skalle tillsammans med den lugnare och beskedligare Kamrern, som också är förbaskat tråkig...

Det är märkligt att livet kan ta så många riktningar. Riktningr, bäringar, åt det och det hållet är MoffaFridolin bra på, eftersom jag själv arbetat som utsättare och mätningstekniker i Järna kommun och Lantmäteriet, samt Stadsingenjörskontoret i Södertälje i 40 år, och sett till att vatten och avlopp, samt vägar och hus kommit på rätt plats i terrängen. Nog har det varit en SAFARI allt, med många dagar i skog och mark, på vägar och gator i kvarteren, samt sköna dagar inne på kontoret och träffat kollegor, killar och tjejer med samma glöd.

Men ändå, Moffa, sedemera MoffaFridolin, har alltid haft en gnagande känsla av att vara placerad i fel fakultet. Kanske det beror på en alltför snar familjebildning och ansvar att "stålarna" ska räcka till mat och kläder till fru och barn. Gång på gång har han slitit sig från sin utsättarposition och slutat mäta in detaljer som skall läggas in på kartan, för att jobba ett tag med trasiga människor. Han har aldrig känt sig som religiöst dragen till någon församling, men ändå, alltid har han stått upp för heder och rättvisa och försatt sig i omöjliga positioner. Sist var det den där ungdomsgården för unga flickor på Bertorp i Skog och Ungdoms Regi. Det kostar på att vara en ståndaktig frälsningssoldat utan att ha en borg att springa hem till då det blåser snåla vindar; för det har det gjort. Man kunde ju tänka sig att kommunen, Södertälje kommun, skulle hjälpa till lite bättre än de har gjort. Visst måste man ha förstått att det var en riktig grej som Moffa höll på med. Det fanns ju synliga bevis hela tiden, och han uppvaktade olika instanser hela tiden och bad om hjälp.

Erfarenheter hade han med sig från barnaåren och resurser hade han med sig då han kom som Karlsson i Hemsöborna, en häst vid namn Rudolf, ett år gammal och alltför vek för att ridas. Men Moffa hyrde hästar från Taffsnäs i Gnesta, tre stycken fjordingar, och köpte en islandshäst, Bläsa, och en gottlandsruss, Assar, som blev föreningens maskot.

Ok, han fick uppmärksamhet; Förbundet utnämnse honom 1982 till bäste ungdomsledare och han fick en silveryxa i Folkets Hus i Stockholm där hela skogssverige var församlat. Även jordbruksministern, Svante Lundqvist. Tala i radion fick han också från Radio Klara. Men all denna oförståelse från alla håll var påfrestande på kropp och själ, och nu började en svår tid för Farbror Miltie stack upp sitt fula tryne i vår kommun. Farbrorn hette egentligen Milton Friedman och var professor i nationalekonomi på Chicago universitet i det mäktiga landet USA, ett land som lånade pengar och köpte vapen för dollar som man aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Farbror Miltie, som han kallas, har lärt upp en hoper med unga ekonomer som rest över hela världen och predikat om lycka och framgång för dem som redan är lyckliga. Att man skall passa på att roffa åt sig när det händer något som folk, småfolk inte behärskar. Som när den stora vågen svepte in över New Orleans härom året. Då passade man på att privatisera alla skolor, på det att fattiga människor inte fick den bildning som landet behöver. Till sist kommer all demokrati att rasa och rättvisan havererar. Egentligen har den redan gjort det.

Såna här tankar har Moffa haft i många år nu, och han har måst lämna sin förening för att ägna sig åt annat. Filmen, dokumentering av det gamla landet, som ännu hade någon styrsel. De unga som kommit, och som nu är bärare av vår nya kultur, som tyvärr kan synlas lite ihålig i Moffas medvetande. Det är nu han blivit MoffaFRIDOLIN.
Fridolin är Karlfeldts figur; han kan prata med bönder på bönders vis, och med lärde män på latin.

Moffa har haft en god vän som var amatörfysiker, och som kom på märkliga ting: LJUSETS UTBREDNING!!! Han hette Ingvar Åstrand, och de samtalade i 30 år. Nu har han en mentor, Sven Engblom, en gång hans chef på Stadsingenjörskontoret, och senare distriktslantmätare i Södertälje lantmäteridistrikt, där moffa en gång började som hantlangare 1959. Sven och Moffa har filosoferat i 12 år nu, och ofta har samtalen glidit in på religiösa frågor. Under den här tiden har Moffa varit deppig under två perioder utan att samtalet har avbrutits mer än några månader. Ett relativt stabilt förhållande kan man säga.

Sven håller på humanismen, och har dåliga erfarenheter av kyrkan sedan ungdomen. Hans fantasiförmåga är inte lika stor som Moffas, men hans förnuft så mycket större.
Det har varit givande samtal om utvecklingsläran och genetiken, samtidigt som demokratiska frågor behandlats. Sven är ordförande i AMNESTY INTERNATIONAL i Södertälje och spelar teater sedan nästan tio år tillbaka. Berguvarna heter deras grupp av Södertälje amatörteater, som grundades av Majbritt Ahlin, min barndoms sagotant i gamla Folkets Hus i Södertälje. Sven har alltid huvudrollen på den manliga sidan.

Med tiden har Moffa läsa Bibeln, och han finner ett välbehag av dess språk, ett språk som inte har sin motsvarighet med det man läser i Aftonbladet idag. Han tycker om att söka motsvarigheter med dagens händelser i livet. Och han tycker sig förstå en del av det som hans omgivning missar. När han talar om dessa ting verkar det som hans nära och kära blir generade. Man kan inte förtå varför man skall slösa bort sin dyrbara tid med "tocket tok", som hans mormor skulle ha sagt. Nu har han också börjat ta kontakt med präster i Svenska kyrkan. Håkan Zetterqvist, den gamle prosten har gått i pension nu, men innan det gjorde Moffa flera besök på hans expedition, och han lånade Martin Luthers kyrkopostilla av Håkan. Men han har också besökt Eva Karlsson, också f.d. kyrkoherde i Södertälje efter Håkan. Ja det finns flera. Böcker av Sven Liedman har varit givande att läsa, och om Lestadius högst uppe i nord, som lärde sig att frälsa folk som hamnat i olycka genom sprit och promiskiöst leverne m.m..

Senast har Moffa läst böcker om Jesus, som Moffa tycker är en hyvens kille, en rabulist likt A.E Nordenskiöld som är vår förra generationens hjälte, Sjöfararen kallad, han som ledde en expedition till Spetsbergen där man rekognocerade ett triangelnät som skulle mätas först i slutet på seklet och presenteras 1902 i Paris på mätningskonferrensen där. Detta är något som Moffa förstår, och av en slumt fann han några gula sidor i en bok som tillhört en lantmätare och uppfinnare i Stockholm som höll på att gjorde sväroida beräkningar över gjordens tillplattning vid polerna. Han upptäckte att man aldrig mätt Nordenskiölds rekognocerade nät av punkter, och nu bad han professorn i geologi, till lika friherren Nordenskiöld, att han med sin pondus skulle se till att det blev gjort. Moffa tog utkastet till ett brev som Nordenskiöld sannolikt fått, ty det utrustades en expedition som klarade skivan. Moffa åkte till universitetsbiblioteket i Stockholm och fick hjälp av en bibliotekarie som begrep vidden av dessa små papper och de letade efter brev som inte fanns. Då gick han till arkivet och kom tillbaka med en bunt papper, ett ex av det dokument som skickats till Paris.
Moffa fick till och med låna hem dokumentet och erhöll samtidigt ett lånekort, fastän han inte var student på universitet. A.E Nordenskiöld var en s.k. stor man, en man som samtidigt var en rabulist, som man brukar säga. Han var född i Fruvik i Finland och skulle ha blivit professor i geologi i Helsingfors, om inte...han hade uttalat sig oförsiktigt om förhållandet med Ryssland (Finland var lydland till Ryssland då). Adolf, som han hette, fick snabbt som ögat ge sig av till Sverige, över isar som knappt bar ibland. Han lär ha gått igenom fyra gånger på vägen till Åland. Någon sjöförbindelse fanns inte då på vintern.

En annan historisk person som finns etsad i Moffas hjärna är den hyllade upprorsmakaren från Engelberg i Västmanland. Hans namn är Engelbrekt, som står staty på Stortorget i Örebro, framför Nikolai Kyrka, där Moffa är döpt. Det var på 1300-talet, under unionstiden med Norge och Danmark. Tyska fogdar tilläts härja bland bönderna och tog upp skatter som var orimliga. Engelbrekt samlade bönderna och gick emot tyska härarna som hade svårt att hävda sig i skoglig terräng, där bönderna rörde sig elegant. Till slut blev Engelbrekt mördad av en man av släkten Natt och Dag. Sverige fick en del nya herrar men efter det Kristian I, som Moffa för övrigt är släkt med på kusligt långt håll; ja han är till och med släkt med Karl den Store och hans far Pippin den Lille, samt dennes far Karl Martell som slog tillbaka muslimernas intrång i Frankrike. Ok, rolig historia, tycker Moffa, men efter Kristian I kom till slut Kristian II, som inte var så god att tas med (Stockholms blodbad), men så dök vår nations grundare upp, Gustav Eriksson Vasa, som står som staty lite här och var; bl.a. i Mora, skulpterad av vår store nationalmålare, med tyskt ursprung. Fadern var från Tyskland och modern var en kulla från Dalarna som arbetade på ett bryggeri. Vi har haft många stora män, och kvinnor, somliga har blivit uppburna av folket, andra har haft svårt att slå igenom medan de var i livet. Kanske har de fått pris postumt. Carl Jonas Love Almqvist tillhör den grupp man motat bort. Strindberg for väl utomlands vissa perioder, men blev hyllad till sist av arbetarna i Stockholm, där de defilerade utanför hans blå torn. I utlandet har vi en som var samtida med Strindber; Det var Leo Tolstoy. Hans huvud satt löst många gånger, men tsaren vågade inte hugga av det, eftersom Tolstoy var mäkta berömd över hela världen. Han hade en mycket duktig fru. Först på senare år har man förstått det.
Även Carl Larsson och Anders Zorn hade duktiga kvinnor som först på senare tid fått sin plats i historien. Ja det finns många fler. Släkten Hermelin, med sin Hermin, är en av dem som kämpade för kvinnors rätt i det här landet. Hon hade andra kända släktingar. Från början hette man Skragge, men den förste "Hermelinen" var fältsekreterare åt Karl XII i Poltava. Han blev stungen av självaste Tsar Peters värja och försvann. Kanske till ett nunnekloster i Astrakan, man vet inte så noga; han hette Olof, liksom många andra släktingar efter honom. Det var han som blev adlad. Hans sonson, Samuel Gustav, blev kartläggare liksom Moffa, han utgav den första atlasen över Sverige och karterade Mälardalen 1797. Efter kuppen mot Gustav III for han till America ett tag, vad nu det kan betyda. Han blev emellertid farfar till Olof Hermelin den andra, en Hemmansägare från Eskilstuna som var landskapsmålare, hembygdsforskare, diktare och en hyvens person som brann för fosterlandet. Han gjorde en sockenvandring i Vårdinge 1975. Det var det jag fick nys om för tjugo år sedan, och nu är även jag på väg...
Så tillbaka till vännen Jesus, för att använda ett språk som ungdomar förstår. De får de lära sig på facebook. Där samlar man på VÄNNER.

Vännen Jesus som hänger som ett träbeläte i kyrkorna, håller på att vakna till liv. När moffa började skriva, det var efter en utflyckt med rumpnissarna (barnbarnen) när de var så stora att de kunde gå i skogen. Moffa sa att nu skulle man gå hemåt, men ingen reagerade. Då ställde han sig bakom en tall och spanade på de små trollen. Inte hade hört vad Moffa sa. Då tänkte han: - Morfar säger att han ska gå bort en dag, men alla slår ifrån sig, inte ska han gå någonstans. Men så dör morfar och då börjar man undra vad han hade berättat när han ännu levde? Så är det, och därför skriver jag.

Och jag har börjat förstå att Jesus ord, och Gamla Testamentets ord är värdefulla, precis som religiösa skrifter från andra religioner ute i världen. Religion betyder: något utöver det alldagliga, och jag börjar förstå det, och därför skriver jag om Moffa, en man i övre medelåldern som börjar få distans på livet...

MVH/Jerry Linder/MoffaFridolin/67

MoffaFridolin´s Litterära Teater Biograf...

AteljéLivingRoomJerry Linder

Moffas@Spray.se
0708 661808

Det fria skapandet

Ine visste vi vad kärlek var, för´ns lilla dagny kom till stan, sjunger Owe Törnkvist än idag, fastän han är upp emot 80 år. Själv är jag snart 67, och känner det som att det är nu livet börjar på allvar.

Orsak: Nu har jag äntligen skaffat mig förutsättningar att skapa fritt ur hjärtat; jag har fått den jag vill ha: en sprillans ny dator med möjligheter att kommunicera med hela världen, samtidigt som jag kan skapa filmer som jag publicerar och skickar till den jag tycker om.

Mina möjligheter tycks mig hur stora som helst! Är jag kanske hypoman? Eftersom jag har en "dom" över mig att vara bipolär, given av en ung kvinnlig läkare på 70-talet, när jag kom till henne och var deppig, min första riktiga depression, som var nog så djup, kan man tänka sig det; men det var innan man "gick i väggen", blev utpumpad av arbete t.ex..

Den maniska fasen skulle ha bestått i att jag faktiskt var helt förändrad från och med den dagen jag kunde ha dött genom en olyckshändelse(blev avkastade av en häst på vägen och fick föras i ambulans till sjukhuset i avsvimmat tillstånd).

Men...vad var det som hände på sjukhuset när jag låg där i min säng? Jo, mina nära och kära kom och hälsade på mig och var mycket rädda att de skulle mista mig, och där var också min pappa, han som vi alla skulle skulle åka hem till och grattulera, ty han fyllde år den dagen, 65 år.

Nu var det så att jag och min pappa inte hade något bra förhållande alltsedan jag var nyfödd. Jag är nämligen född rödhårig och fräknig,liksom min mamma och min morfar och hans bror och hans far. Vi tillhörde den rödhåriga och fräkniga familjen, och pappa låg i lumpen uåppe i Duved, norr om Åre.

Mamma gick och längtade efter honom och så kom morfar upp i deras lägenhet, det här var i Örebro, där mamma kom ifrån. Pappa kom med skofabriken i Södertälje till Örebro, där min morfar och min mamma jobbade på skofabriken.

Så här kan du inte gå, sa morfar till mamma, nu kommer du med mig hem till oss. Sagt och gjort. På det viset inlemmades jag i morfrs revir, och när pappa kom hem och hälsade på, var det inte till hans revir, han hade tillfällit förlorat sitt; och där inberäknades jag, som skulle döpas till Bo, Arne, hade man bestämt... men inget blev som han fick vara med att fatta beslut om, av naturliga skäl, och därför blev vårt förhållande lite skevt redan från början...

Israel, en ytterlighet i världssamfundet...

AteljéLivingRoom
Jerry Linder
Moffas@Spray.se
0708 661808

Knappsnurran

För ganska många år sedan fick jag en aha-upplevelse.
Jag såg solsystemet som en knappsnurra, en sådan man kan göra av en knapp och ett tunnt snöre.

Men jag såg den gjord av ull helt och hållet. Den var elastisk med andra ord och därför följde inte alla skickt med varandra som på en given signal, utan hela massan var sammansatt av olika individuella enheter som hade sin egen rytm, fastän de måste följa en total period ändå.

Snurran var ganska lik den kinesiska cirkeln med en svart och en vit droppe, med en svart fläck i det vita och en vit i det svarta. Jag förstår nu att de har samma symboliska värde, bara det att min snurra är som på film, och den kinesiska en stillbild.

Jag såg bara en enhet (jorden) utanför solen. Solen snurrar och solvinden tvingar ut planeten mot de andra solarna runt omkring, på långt avstånd. Dessa pressar med sina strålar jorden in mot "solmodern" och på så uppstår nästan balans. Men allt i kosmos vibrerar (svajar) och därför varierar radien mellan jorden och solen samtidigt som jorden tvingas rotera åt samma håll som sin mor. För var gång jorden når ett ytterläge på sin rörelsespiral, där inne eller där ute, kommer hon att vrida sig ur sin belägenhet och inta en ny bana runt solen (ekliptikan vrider sig en viss vinkel), precis på samma sätt som Mercurius gör. Därav magnetfält som ändrat riktning, som vatenskaper påstår; de har funnit tecken på havsbotten.

Så såg jag himmelens vilja. Men jag har haft en vän i trettio år (han dog i slutet av förra året), han hette Ingvar Åstrand. Han kämpade med sin bild av energins utbredning i kosmos. Vetenskapen tror på Big Bang, där himlakropparna flyr varandra. En slags söndring som är synlig genom dopplereffekten, eller rödförskjutningen, som vi säger.
Men Ingvar har studerat vattnets utbredning efter båtar och funnit att vågorna har sin största frekvens och kortaste våglängd när de lämnar båten. Sedan blir vågorna längre och längre ju längre de färdas mot sitt slutgiltiga mål. När de blir längre och planare rör de sig fortare i vattnet, ja egentligen är det själva inpulsen som rör sig, inte vattnet, det rör sig bara upp och ner för vårt öga.

Vattens rörelsemönser eller elektromagnetismens utbredning har samma natur och det betyder att den s.k. dopplereffekten, när det gäller dessa vågor, kan tolkas så att energin minskar ju längre en ljusstråle färdas genom rymden. Det blå ljuset, med hög energi och frekvens, förändras under färden mot oss, om vi ser på en stjärna långt bort, samtidigt som ljuset går mot rött. Det betyder att universum, i huvudet på mig, kan se ut som en trädgård(varför inte Kristinas lustiga trädgård), där en växt, låt säga min rabarberplanta, kommer stickande ur jorden tidigt på sommaren och utvecklas till en ståtlig planta med hela tolv bladrosetter, och med en frövippa i varje. Stora blad där nere och en pytteliten vippa, och ett litet blad högst upp med en ståtlig vippa. Och du! den kommer varje sommar, år ut och år in. Bredvid står en krusbärsbuske ( bara Sverige svenska krusbär har skriver Carl Jonas Love Almqvist), och bredvid den har vi hallonbuskaget. Inte långt bort har vi rönnbärsträd och stora björkar, ja det finns en mångfalld som styrs av vårt avstånd till den livgivande (och dödande) solen.

Men vad betyder det för oss djur mentalt? Nu kommer det jag egentligen vill säga!

Naturens lagar och människans regler, alla styr vårt beteende. Någon har känslor som skiljer sig från andras känslor... och förmågor. Jesus var ett judebarn med ett judiskt utseende, men av någon anledning hade han fått en hjärna som var kristen. Han tänkte annorlunda. Kanske för att han råkade komma på något, som Ingvar och jag.

Jag undrade, det gjorde inte Ingvar, konstigt nog, över varför ljusets mönster var som det var,han bara konstaterade hurudant det var.

Men jag tänkte: - Juset måste färdas igenom något som bromsar det och som stjäl kraft under färden. Kan det månne vara andra ljusstrålar som färdas i samma gitter av energi? Jag har ju sett vid min sommarstuga, som ligger alldeles vid vattnet, att vågorna går igenom varandra utan att därför stoppa varandra, men förmodligen bromsar varandra lite grann. Då skulle ju dessa vågor kunna vara den ETER som man förr talade om, men som man aldrig fann, och därför inte finns, enligt gängse bruk att se i dagens vetenskap (positivismen). Då har jag alltså funnit etern!!!!!

Ingvar gjorde allt för att komma ut med sin tankeenergi. Jag såg hans kamp i trettio år, som sagt var. Ingen ville se honom, han fanns inte för den gängse vetenskapen. Han gjorde allt. Trots stort stora andningssvårigheter åkte han och presenterade sina teorier i Denver på andra sidan Atlanten. Han visade sina bilder i Frankrike och i Ryssland. Nästan med livet som insats; så dog han före nyår förra året. Men han har dokumenterat sina tankar och de ligger nu ute på nätet, och jag jobbar vidare. Jag har fått en gåva, och jag pusslar ihop allt jag läser med det jag ser och upplever och jag finner att det alls inte är så komplicerat som man vill göra gällande. Att man endast kan förstå detta med högre matematik är nonsens. Sunt förnuft räcker bra, och då betyder det att vi alla kan vara med. Och är det någon som inte hänger med, får vi vänta in vederbörnande, annars är det risk att denne gör dumma saker som att spränga kärnkraftverk eller förgifta vatten, kanske rent av sabotera Internet, man vet aldrig vad det kan bli. Det är inte bara Bin Laden som kan tänka!

Vilka följder får mina upplevelser? Jo, jag tänker på gossen som pratade med de vise i Jerusalem. Hans brådmogenhet fick stora konsekvenser för hela världen, inte minst för hans eget folk, judarna. Han såg och han kände att de handlade orätt mot människor han kände och kände för, och därför fick han många anhängare. Han angrep problemen på ett nytt sätt, annorlunda än Barabass. Men folket hade en svag tro, och därför valde man Barabass före Jesus. Man trodde allmänt inte på att det var han som var Messias.

Men sagt var sagt och Jesus utsagor spreds över världen. Men vad var det han sa? Det finns andra utsagor som ligger i vägen, precis som med Ingvars ljusvågor. Ljuset från Jesus hjärna bromsas ständigt och nu verkar det inte som om det ljuset kan hindra det urgamla mörkret från judiska hjärnor och skrifter att fortplanta sig.

Går vi längre tillbaka i den judiska historien finner vi ett judiskt ljus, Moses, med sina regler. Kanske reglerna, och lagen är det som vi kallar Gud, och att Jesus blev den som uttolkade lagen och förklarade den med sina liknelser. Det är ju enkelt. Så kan det vara.

Jorden som kretsar runt solen, ljuset, har sina yttre och inre ränser, innan det vänder. Då undrar jag: - Är judarna och Sionismen i Israel en sådan pol, och sigenarna en annan. Båda folken saknar ett fast hem på jorden. Eller ska vi se det så här. Israel är fast vid guldet, den metall som bara kungsvatten kan angripa, som kan grävas ner och grävas upp utan att ha förändrats, annat än till sitt värde, i människors medvetande. Judarna klamrar sig fast vid sina heliga skriftrullar, medan de andra folken har sitt land i ett tänkt land där rättvisa finns, där man gör mot andra som man vill att andra ska göra mot en själv. Varför håller judarna fast vid just Kanaans land, och hur kan det komma sig att detta lilla land kan försvara sig mot hela världen? Kan det vara så att världens mäktigaste land, USA, står bakom Israel som en storebror? Kan det vara så att Judar i det farliga landet USA behärskar detta skuldsatta land med sina banker, där de samlat ägodelar genom att vara hänsynslösa och okänsliga för människors lidande? Kan det vara så att många människor blundar för att själva inte ska bli fattigare. Gjorde man så med Ingvar?
Han undrade själv många gånger. Han kritiserade Einsteins anhängare, och många kritiserar Jesus Anhängare, men handlar det inte om rättvisa och ärlighet. Demokratin som vi hyllar, hur är det med den egentligen? Pensionerna t.ex, hur kom de nya reglerna till, jag frågar bara, varför dog Grassman, ekonomen som slog Kjell-Olof feldt på fingrarna. Man sa att vi var fattiga, man sa att vi hade ett underskott i finanserna, man hade inte tagit upp våra tillgångar i utlandet. Man mörkade. Men vad kan jag göra åt det? Jag tycker verkligen att jag gjort mig förtjänt av mer än 9 000 kronor i månaden till dödagar. Vet någon vad jag förtjänat? Systemet säger att jag inte är mer värd, min syster 6 000 kronor. Tur att våra respektive har fått ärva. Men vad kan jag göra? När man lyser på trollen försvinner de. Jag får förlita mig på ORDETS MAKT! Snurran vänder då och då, och då vänder den först längst där inne, på människan blir det i hjärnan. Folket får ett ökat medvetande och de falska Ekonomerna (profeterna) åker i fängelse, se på vår egen Carl Bildt! Han lyssnade nog för mycket på Milton Friedman (farbror Miltie).

Ska Carl Bildt och Israel klara sig än en gång? Jag tror inte det!
Milton Friedman är död och Ingvar Åstrand lika så; jag säger bara det:
- Ordets makt!

Midsommardagen 2010
Jerry Linder

Teater utan palissader...

AteljéLivingRoom

Jerry Linder

Moffas@Spray.se

0708 661808

Skolteater som läromedel

Moffa är en sagofigur i sig. Namnet fick han liksom många andra fäder till barns mödrar av den förtjusande lilla tösen som han själv kallade FiaKanKälv. Naturligtvis var allt på skoj från min sida, men hur tog hon det, tre år gammal. Vad spelar teater och sagor för roll i en människas fostran? Hennes bror, Kapten Persson finns också med i spelet, vi skulle segla till Kurreduttön, minsann, och rädda Pippis pappa, men hamnade vid vår sommarstuga i Långsjön i Mölnbo/Vårdinge inte långt från Nådhammar där mjölken flödade ut till Stockholmsbarnen, först med båt, sedan på tåg till Norra Bantorget, som jag alltid trott hette Norra Barntorget. Norra Bantorget är en strategisk punkt. Först möttes inte tågen i Stockholm i en och samma punkt, utan i två punkter; men så byggde man ihop järnvägen så att tåg från norr kunde gå ända till centralen. Det är det det handlar om. Där på Torsgatan, Dalagatan fanns 250 hästar som körde ut mjölken till barnen i huvudstaden. Idag går mjölkströmmen ut till Världens Barn, och därför också till barn i Afrika.

I Burkina Faso, ett land som ligger innanför Benin, ett land som förr hette Dahomey, är Pingstkyrkan i Södertälje med och driver ett projekt för vinddrivna pojkar. Det är en internatskola där pojkarna tas omhand och utbildas; annars är det nästan 100 % att de blir kriminella och skadar det afrikanska samhället och sig själva.

Jag drömmer om att bygga en missionstation vid kusten, i gamla Dahomey, just så som kolonialmakterna anlade magasin för att hålla tillfångatagna negrer för att sälja dem som slavar. Min station skulle däremot vara en virtuell teater utan palissader, där ungdomar från Västafrika kan umgås med skolbarn från Flodområde63 i Sörmland.

Jag kan inte tänka mig att mina barnbarn kunde ha någon mening om att deras påhittade person skulle hamna på AkterKastellet (sommarstugan) där vi har vår redaktion, den vi kallar MoffasMultiMediaSmedja. Och vi, det är Moffa&Co, vi som hör tight ihop genom genetiska band. Förutom de två nämnda rumpnissarna har vi FrökenPinYin, hennes bror MaskisenDartanYang och Fias lillebror, som alls inte är liten nu, MessiasMedMissilen. Om jag ska vara ärlig är det bara jag själv som hitintills verkat för teatern, men men hur skulle de kunna tro att deras gamla morfar menar allvar...

Nu är vi i alla fall framme. Nästa tisdag ska jag tala med en kvinna som varit i Burkina Faso och arbetat. Henne träffar jag på secondhand-butiken i Viksängen i Södertälje och hon vet heller inget om allt det här. Av henne hoppas jag få de första kontakterna i Afrika. Här hemma har jag en kär kontakt, en av mina gamla chefer på Stadsingenjörskontoret, som blev distriktslantmätare, och nu spelar teater med amatörerna; de s.k. Berguvarna.

En gång i tiden, det var när jag var sju, åtta år, och var med i Unga Örnar, och gick med kompisarna upp till Gamla Folkets Hus, fick vi höra sagor som en tant läste högt; den tanten kan inte ha varit så gammal, men vi tyckte det då. Den tanten var Majbritt Ahlin, grundare av Södertälje teateramatörer. Hon är en legend för mig, och nu vill jag att legenden ska leva vidare och dra oss långt ut till Världens Barn, tillsammans med en käck flicka, nu en dam som pluggar i Örebro, min födelsestad där frihetshjälten Engelbreckt står på torget med sin yxa. Hon är från Tällberg och jag kallade henne Carolina af KrokigaBjörken. Jag slog vad med henne om att ett brev skulle nå henne på den adressen, men det trodde inte hon, men det gjorde det. Idag arbetar hon för RK och med hjälp till Världens Barn...

SkolTeaterUtanKommunalaMurar...

En natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut, jag drömde att alla mina barnbarn (KaptenPersson, FiaKanKälv, FrökenPinYin och MaskisenDartanYang, samt MessiasMedMissilen), alla var med och skapade en teater, och så gjorde vi det i drömmen. När man spelar måste man ha ett partitur, eller som här vid teatern, ett manus. Naturligtvis måste morfar, eller Moffa som Fia sa, sätta sig ner och skriva; och det har han gjort i nästan tjugo år nu. Små stycken som alla kan sättas ihop som ett pussel och utgöra ett manus till ett spel, eller flera spel som i första hand handlar om hembygden, men som sedan slingrar sig ut genom hamnen i Trosa, ut på de sjungande sju haven. Jag blir nu så till mig i trasorna att jag glömmer bort att presentera mig.

AteljéLivingRoom

www.MilkRiverUniversity.se

MoffasMultiMediaSmedja

Jerry Linder

Moffas@Spray.se

0708 661808

Tro inte allt han säger, han MoffaFridolin; han har en gång varit hos en känd hembygdsforskare på andra sidan Klämmingen, han hette Sive Karlsson. Det ska vara lite mystik också i berättelserna. Han berättade att det gått en ångbåt i Klämmingen som hette Maja, och att folk som ville vandra från Högtorn (Fräkensjöberget) över skogen till Gullsmedsmora, kunde åka med Maja till stigen som går upp till tornet. Från Gullsmedsmora kunde man, om man hade tur, få åka med i roddbåten ut på Yngern och vidare till Nykvarn. Allt detta fanns att finna i en tidskrift som Turistföreningen gav ut; året var 1904.

MoffaFridolin är mitt alter ego, och ungarna jag nämnt med sina smeknamn har vuxit upp och blivit lite betänksamma till de namn som deras morfar gett dem, särskilt KaptenPersson som är äldst (21 år). Därför lämnar vi dem nu; deras livslinjer är mycket riktigt rena teatern, men vi lämnar dem ifred nu med deras parbildning i full gång. Nu blickar vi åt ett annat håll.

Moffa har haft många visioner! En drar iväg mot Västafrika, och en mot Sibirien. Utgångspunkten för båda linjerna är den lilla röda stugan invid Korpbergets fot i Långsjön, där Moffas rumpnissar rände rakt in i berget när de skulle segla till Söderhavet och rädda Pippis pappa på Kurreduttön. De seglade först vilse och när de vände tillbaka, utanför Nådhammar,fick de bomjipp, och i en hast rände fartyget rakt in i Korpberget; Bara AkterKastellet sticker ut. Så då vet ni det. AkterKastellet rymmer nu Moffa&Co:s MultiMediaSmedja, och UngeHerrUrbans redaktion. Mer om denne gentleman lite senare, och hans fru DonnaSolànKinte, som har sina rötter i Benin, som förr hette Dahomey, jazzens hemvisst där djungeltrummorna ekade i de mörka nätterna där huvudskallejägare fångade negrer från grannbyn, och sålde dem vid slavstationerna utefter kusten. De såldes sedan på Haiti och somliga kom som creoler, vita innuti och svarta utanpå, till New Orleans som King Creol och som jazzens okrönta konung, ja du vet bäst själv...

Moffa&Co har en hemlig källa ur vilken mystiken strömmar, och ...musiken. Det blinda spädbarnet Hanna-Vanna skulle offras till Asarna, men blev räddad av en varghona som sprang till den UngaÖrnen, som hämtade henne vid SvartPutten, där hon blivit lagd i en säck på mossen. Hennes uteblivna syn kompenserades med en mirakulös känsla för toner, och en dag då hon satt vid källan vid Ömanstorp, där hon blivit adopterad, och spelade på det enda instrument hon hade, ett gammalt psalmodikon, blev hon frustrerad över att instrumentet inte kunde frambringa de höga eller låga toner som hon själv kunde höra från SvartPutten. Det är nämligen så att det lilla "skogsögat", som finns kvar i mitten på mossen, har en sagolik känslighet för vibrationer (frekvenser) och våglängder, och därför tar den lilla sjön upp all världens folkmusik; och dessa melodier kunde Hanna-Vanna uppfatta från långt håll. När nu den blinda Hanna-Vanna satt där vid källan och spelade, kunde hon inte ta alla toner som hon hörde, och då blev hon så arg att hon inte visste vad hon gjorde; hon slog sitt kära instrument mot en stor sten; förskräckligt, ingen slår väl söner det käraste hon har! Men i frustationens ögonblick hände det som inte får ske; krasch, bom, hennes fostermammas psalmodikon gick i tusen bitar.

Då kom det fram en groda som bodde under stenen, och grodan sa: - Kyss mig!

Men ...

Ja så där håller det på i huvudet på mig, den ena dagen efter den andra; och hela tiden rör det sig om trakter där jag har arbetat med kartläggning för samhällets räkning. Dessutom ligger ju AkterKastellet bara 100 meter in på Vårdingesidan. Gränsen går i stort sätt mitt över Svartsjömossen, alltså mellan Öknebo och Hölebo härader. Därför är det ju inte mer än rätt att skapa en barn- och ungdomsteater som kunde heta HökneboSkolTeater. H och Ö blir HÖ blir Kött, hö,hö...

Och eftersom Moffas barnbarn, alla gick i skolan i Gnesta, Frustuna socken,så skulle det passa bra stt skapa en elektronisk bro för kontakt mellan denna trio: skolorna i Gesta, Mölnbo och Hölö, alla med anslutning till Flodområde 63. Till en början kunde man skapa ett teaterstycke som kan visas som film ute på nätet. Pedagogiskt sagt, menar MoffaFridolin: att ett samarbete med teateramatörerna i Södertälje vore fruktbart, därför att man där redan har erfarenhet av barnteater. På andra sidan Marenplan ligger den gamla biografsalongen i Castorhuset. Där agerar Oktoberteatern med en folkkär manusförfattare från Mörkö, på rollistan; det klart att vi tre skulle kunna göra något unikt, en trängselbana mellan salongerna, halva föreställningen här och halva där och sedan en makaber frottering för att komma i tid, att se slutet på föreställningen på den andra scenen; allt enligt Knappsnurrans princip. Här skapar: "TeaterUtanGränser", a la MoffaFridolin, ett flöde inom fasta gränser, som när han motade hem korna på Vallgatan till kvällsmjölkningen.

En mamma är en mamma, är en mamma...

AteljéLivingRoom
0708 661808
Jerry Linder

Godag min vän, jag ser, min vän, ni lillan har i famnen

Hon säger själv att hon tror att hennes mamma inte ville ha henne.
I första klass var det visst vissa problem, som visserligen ordnade upp sig i sista klassen, t.o.m. med råge...

Min pappa var inte förtjust i mig. Han hade en fru som inte var förtjust i sin flicka; det låter ju förskräckligt. Ja, det gör det, men ingen skulle kunna tro att det var så farligt. Men varför finns det känslor så starka i de båda, nu vuxna människorna som naturligtvis gjorde allt för att hedra sina föräldrar. Och tänk bara vad de skulle tänka om de visste vad vi talat om. En sak var vi emellertid ense om; vi hade en mor och en far som inte var så starka. Dock var mamma till synes glad och pappa var den trevligaste människa man kan hitta. Han var också mycket snygg som ung.

En yttring av mammas svaghet var att hon inte tillät oss att bli riktigt arga, för då blev mamma ledsen, och det klart att man inte vill göra sin mamma ledsen. Ett barn med dåligt självförtroende; född röhårig och fräknig; har svårt att stå emot en annan människa som blir ledsen. Följden blev att både min syster och jag blev ungdomar som såg trevliga ut, och i viss mån var trevliga, men inte alltför glada och spontana.

Från Gulagårn till Världens Barn...

AteljéLivingRoom
0708 661808
Jerry Linder

Rödhårig och fräknig från födelsen

Tiderna komma, tiderna gå; och tiden den var sådan att inga blommor fanns att få!

Låter lite tråkigt, och visst var det så. Dessutom hände något som kom att betyda mycket för mitt unga liv: Fröken sa: - Du och du och du och du, ni kan ta ert pick och pack och gå!

Slöjdgrupperna stämde inte och fyra elever från klass tre fick sprida sig och flytta till andra klasser i fyran. Jag fick klasskamrater som kom från en helt annan del av stan. Förut gick jag i en klass där många elever kom från mina kvarter, och flera stycken var mina bästisar på fritiden. Fyra är mina bästisar än i dag. Endast en, Bosse, fick gå i Rosenborgskolan; och det var konstigt.

När det var dags att välja linje, valde jag den teoretiska, det gjorde inte de andra grabbarna; och när det var dags att gå vidare valde jag att bli hantlangare åt ingenjör Einar Fjellmo. Efter ett år träffade jag Lars-Ove Söder, som gått om nian, och han sa att jag säkert skulle komma in på gymnasiet om jag sökte. Så kom jag in som förstaringare, direkt från enhetsskolan. Det hade jag aldrig tänkt mig.

Jag tror att detta var någon sorts kompensation för att jag inte kunde följa mina kompisar. Att jag var rödhårig och fräknig hade nog också en viss betydelse att jag gärna satt med en bok, i stället för att ränna efter brudar, men jag var helt säkert för blyg; men visst tyckte jag om tjejer, det var dessa förbaskade mindervärdeskänslor som höll mig tillbaka. Dessutom var mitt förhållande till pappa rätt dåligt. Mamma har medgivit att pappa inte var så förtjust i mig när jag var liten. Kanske han blev putt redan då jag var nyfödd. Han var inkallad, Duved, och kom inte med. Det gjorde i stället min morfar (rödhårig och fräknig), som tog över när mamma (rödhårig och fräknig) gick och grinade. Mamma och jag fick flytta hem till morfar och mormor, tills pappa ryckte ut. Sedan var mamma svag i närverna när de flyttade från Örebro, som var mammas födelseort, till Södertälje. Till råga på allt var farmor lack på sina sonhustrur. Farmor kom från landet, en rejäl bondfamilj, och mamma var typisk rökande stadsjänta. Nu blev hon ensam i en ny stad, och saknade sin stora släkt i Örebro. Efter ett och ett halvt år kom syrran. Pappa gullade med henne, men inte med mig. - Pojkar skall inte kramas, orden klingar i mitt huvud ännu. Dessutom slog han mig hårt och framförallt orättvist några gånger, vilket fick mig att hata honom. Jag var en stark och smidig tonåring, och direkt dum var jag inte heller. Jag fick tidigt hjälpa både mamma och pappa, mer än mina kompisar, och eftersom mamma inte orkade arbeta ute fick familjen bara en lön, vilket gjorde att vi hade den sämsta lönen och jag ingen veckopeng alls. Alla mina kompisar var ensama i familjen, medan jag hade en envis syrra som jag måste dela allting med. Allt detta tillsammans skapade min karaktär. Redan från första klass blev jag vald till ordningsman. Endast de åren då jag miste kontakten i skolan med mina kompisar, 4-6, var jag fri.

Jerry Linder Fondasion/ÖkneboHäradsTeater

The Jerry Linder Foundasion
The MilkyWay to Old Dahomey
Demokrasy Against Aids
Moffas@Spray.se
0708 661808
Jerry Linder

Det kom en man från Gnesta

Han gick i exil för många år sedan,
men nu var han tillbaka.
Han hade rött hår och lång näsa,
annars var det inget särskilt med honom.

Jo, det förståss, han hade ju så förb...
många tokiga idéer.

Han slog sig ner i Ritorpstrakten
och började genast gräva, och gräva.
Det var väl inget särskilt med det. Eller?

Han hade läst en massa trams och fått
griller i huvet. Gräv där du står,
hade det stått. Och så gjorde han det.

Vad ska det bli, frågade man honom. Men det
kunde han inte svara på.

Det skulle väl bli nå´t fint förståss.

Nog var han väl lite konstig den där mannen
i alla fall. Annars var det väl inget större
fel på honom.

Först grävde han en djup grop och studerade
noga jordmånen och sedan utvidgade han den
så att han kunde stå däri med båda fötterna stadigt
på den hårdtrampade alven. Sedan började han
gräva grunda diken åt alla håll. Det ska nog gå,
visst ska det gå, tänkte han.



Och första vintern kom men han fortsatte
enträget att gräva. Nog var han väl lite underlig.
Och våren kom och fåglarna kom och mänskorna
kom och fråga:

Vi förstår inte, vad är det egentligen du håller
på med?

Men mannen bara log sitt underfundiga leende och
fortsatte att gräva. Nu hade han grävt fem långa
diken, men det fanns många kvar att gräva, sa
han och spottade i sina valkiga nävar.

Sommaren gick alltför fort som somrarna plägar
göra och det blev inte alltför mycket grävt i hettan.
Och hösten kom det andra året och mannen grävde
intensivare än någonsin. Nu började han ta
hjälp av småfolk på bygden också. Folk som inte
hade annat för sig. Och när man frågade dem
vad de höll på med, sa de:

- Ser du inte det, något fint förståss!
Han kunde inte vara riktigt klok den här mannen,
nu hade han satt griller i huvet på småfolket
också. Här får man passa sig, tänkte man.

Men undras vad det ska bli?

Så lät man honom hållas.

På dagarna grävde han, och på nätterna läste han
böcker under täcket i skenet av en ficklampa,
för att inte störa de gamla och kloka.

”De gamla och kloka må le, fallera, vi äro ej
förståndiga som de”, tänkte han.

Så gick hösten och vintern och mannen spanade i
sina diken med stor förväntan, som om där skulle
komma tiotusenkronorssedlar seglande med
smältvattnet på våren.

Men inte kom där någonting!

Nu började mannen bli rastlös, och tänkte tyst
för sig själv:

"Vad i hel..är det jag håller på med?"

Nu hade han ju grävt alla diken och ännu kunde
man inte skönja några skarpa konturer av hans
skapelse.

"Men kanske ändå. Jo, jag undrar om det inte...
Nej, nej, det syns inte än!"

Underlig man det här, att han aldrig ger upp.

På nätterna läste han om vise män i India land och
om filosofi och ekologi. För tusan, här står det klart
och tydligt, tänkte han, så grävde han lugnt vidare.

Han grävde och grävde i ständigt nya riktningar.
Att hitta nya riktningar var han fin på,
och nu kunde man nästan se vad han håll på med.

Nu var mannen trött på att gräva åt alla håll,
men då sa man åt honom:
Gräv du lugnt vidare, du ska se att snart händer
det något. Så han tog fatt på spaden igen och
började gräva åt ett nytt håll, dit han länge
tänkt gräva men inte hade orkat.

Vid den tiden hade solen gjort sin bana
lågt vid horisonten och det började frysa till.
Spaden kändes tung och klumpig i hans trötta
händer, medan han skar torva för torva, i den
ångande jorden.

Nu måste det snart ske ett under, tänkte han, om
jag någonsin ska få se en skymt av min skapelse.
Det började blåsa och snart dansade de lätta
snökristallerna i luften och kvicksilvret sjönk.



Fan också, tänkte mannen, nu började han
svettas, så mycket arbete som jag lagt ned här
till ingen nytta. Men då kom småfolket fram runt
omkring honom och sa:

- Inte för att vi förstår vad det ska bli av allt
det här, men vi känner att det gagnar oss.
Kom låt oss gräva vidare !

Och så grävde man lite djupare, nu i det sista
diket, och se nu bröt spaden in på mark som varit
grävd förut. Man kunde lätt se på jordprofilen
att detta var ett dike som någon fårat förut.
Kanske det hade rasat igen något, men man såg
lätt åt vilket håll fåran gick.

Småfolket hjälpte nu mannen på alla lediga
stunder. Alla var ordentligt trötta men detta
var spännande.

- Jag ser att ni är på rätt väg, var det någon i
lågskor och rutig slips som sa. Där stod han
i blåsten och spejade och funderade över det han
såg. Det är nog rätt väg!

"Ja, man kan ju alltid hoppas", tänkte mannen, "den
som lever får se, vi får väl se. Just de!"

Så grep han spaden på nytt och tröttheten han
kände nyss försvann med ens när spaden skar in i
ett tomrum, ett rum som skapats
av människor för människor.


"Nej det är inte sant", tänkte han, "kan det
verkligen vara sant?
Ja, jag hade nog en liten aning om att
andra grävt här före mig."

- Titta småfolk! Titta här är djupa kanaler som
drar iväg åt alla håll. Och titta här och titta
där! Här står en visare och där står en.
Vad står det på den?

Småfolket såg på skyltarna, men begrep
ingenting. Men mannen nickade och log.

"Jag visste väl det, det är precis som i boken!"

- Kan du tänka, kan du fasta och kan du vänta,
då når du en gång fram.

- Nu får vi se, sade mannen till småfolket, om vi
når fram. Vilken väg ska vi välja?

- Här står det "FK", den tar vi. Eller, den här, som
det står "FF" på? Nej den här vägen, skrek någon
upphetsat, här står det "SF".

Nu blev mannen förvirrad, och kunde inte
fatta något beslut, men då kom
där ett sändebud från det andra
folket, det så kallade kulturfolket,
och sa:

-Kom med mig, min gode vän!

Då följde mannen med budbäraren, och de traskade
upp genom de grunda dikena fram till den grop som
mannen först hade grävt. Där stod en örn som de
bordade och lät lyfta dem högt upp på fantasins
vingar. Högt över stadens centrum och bort
över Järnaskogen och Vattgruvan.


Bort mot Molstaberg med Major Åkermans viltpark
och vidare i en vid båge över Sörmlandsledens
många småsjöar, mot Stora Envättern och vidare
ner mot Långsjön i Mölnbo där en liten rast-
stuga med vita knutar står och väntar på
äventyrslystna rumpnissar.
Högt, högt där uppe seglade örnen, och nu
först kunde mannen se, hela sitt verk.




De diken som han grävt under alla dessa år
hade mycket riktigt lett åt rätt håll, men de var
alla för grunda. De hade inte nått ner på rätt djup.
Så var det med det, man gör så gott man kan.
Men det sista hade i alla fall träffat på en kraftfull
åder, som förgrenade sig. Det bästa var att där flöt
redan små strömmar. Små, små flöden som alla var
adresserade till småfolket.

-Vad kan det vara i de paketen tro?

Långt där nere kunde mannen se att det satt
människor, som alla såg mycket bekymrade ut.
Han blev nyfiken och bad sändebudet tyda
deras ansiktsuttryck och denne sa:

- De tycker nog att allt som kommer från alla håll
är nog så välment och säkert roar småfolket en
stund, men det ger ingen bestående lycka.
Förstår du?

- Ja, nog förstår jag, sa mannen, jag har en ide´.
Låt oss flyga dit bort ett tag så ska jag släppa
ner en lovsång, som jag länge har nynnat på.


Och örnen svävade ljudlöst ner över Stortorget
och biblioteket, där mannen lämnade sin vision
om en framtid för småfolk, som tror på drömmar
om fred på jorden och ett rikt liv.
Ni anar nog vem mannen var,
men vad hade han i ränseln?

Var det väl eller illa skrivet?

Läs och begrunda dagens text som är skriven för
de som har öron till att höra, och ögon att se.


”Följ Moffa längs vägen…

…till WahlingeSpaceMarket”

Napoleons trupper stod uppställda och väntade på att ryssarna skulle komma upp framför dem så att det kunde bli batalj.
Hans order till sina officerare var att inte bränna av sitt krut innan ryssarna kom tillräckligt nära. Just så har det känts. Nyliberalismen har inte gagnat mig, tvärt om. Mina lårmuskler har många gånger varit så spända av frustration så att jag knappt kunnat gå. Hur en sådan man som Milton Friedman kunnat få Nobelpriset i ekonomi är för mig obegripligt, men… jag tror att det är över nu, och nu finns annat att tänka på: radioaktivitet och HIV.

HIV härjar stora samhällen i Västra Afrika. HIV gör barn föräldralösa. Föräldralösa barn blir kriminella, endast trygghet genom demokrati kan på sikt stoppa denna fruktansvärda farsot som sprids på ett underbart sätt. Om vi inte stoppar HIV i sin linda kommer den till oss, ja den är redan här. Genom att ge friskt vatten till Benin (Gamla Dahomey, jazzens vagga), samt torrmjölk från ArlaFoods, skapar vi ett försprång som är till nytta för vår stora kamp om energin. Solen är den stora givaren; solen har resurser att bjuda oss alla de terrawattimmar jorden behöver, och det är där i Benin både vatten och solkraft finns att hämta. Genom att avsalta havsvattnet och leda det till platser i Afrika där det behövs som mest, kan vi ge folket fred på lång sikt. Clarens Craford har skrivit en bok, om psykiska störningar som anses obotliga, men som genom behandling på lång sikt går att läka. Det är, som Obama sagt: We can! Varför inte? Men först måste religionerna befrias från alla missförstånd och övergrepp. Sagan om judebarnet som föddes uppdaterad och blev en kristen, måste kompletteras med anvisningar hur vi ska förhålla oss till Gaja, Moder jord.
Genom att skapa en ring av givare bland våra stora livgivande företag: ArlaFoods, TetraPak (Alfa Laval), Spendrups och AstraZeneka och Scania, samt Allmänna arvsfonden, vill jag skapa en fond som granskas av Missionsförbundet, Svenska kyrkan och Pingstkyrkan, som redan finns på plats (och är med och driver en skola för pojkar i Burkina Faso som ligger intill Dahomey in mot Mali. Läs min hemsida: www.MilkRiverUniversity.se samt min publikation, som långt ifrån är färdig, och förhoppningsvis aldrig ska bli färdig:
Ett viktigt organ, som ska driva rörelsen framåt,
är ÖkneboHäradsTeater, med sin direktör, MoffaFridolin.
Ske hans vilja, så även min...